Solipsism - allt är en illusion - samlingstråd

Vilket också är min position.

Men om man följar upp solipsism-konceptet kan en konklusion om detta nås.

Solipsistiska premisser, från ditt perspektiv:
Jag finns.
Vet ej om du finns.

Din slutsats:
Du finns inte.

Slutsatsen motsäger premisserna, ett logiskt felslut. Inte direkt ett vattentätt argument?

Det kanske är svårt att se något annat när man själv alltid utgår från uppsåt.

Givetvis saknas det gott uppsåt (vad är det ens för nånting?). Jag skriver inte för att jag rider på en vit hingst och försöker rädda alla stackare. En kul saga kanske, men som sagt, ibland är det lite väl lätt att tro på sagor.

Ja, säkert. Det kan man i vilket fall som helst ta reda på själv, och det är det som är poängen.

Presumtionen är att vi sprider information och att information alltid är av godo. Det är vid spridandet av desinformation som vi behöver skärskåda syftet.

Du propagerar för att jag inte kan vara säker på att du existerar trots att du vet att du gör det. Det är desinformation som inte kan vara avsedd att föra mig närmare sanningen. Varför håller du inte dina tvivel för dig själv? På vilket sätt är jag betjänt av att bli lika förvirrad som du är?

Om man är ute efter att förstå sin situation så kan man förstås inte börja med en massa antaganden. Först måste man undersöka situationen.

Jag tror du misstolkar mig, om du tror att jag är solipsist.

Kan vi inte hålla oss till sakfrågan istället? Finns det något fel på solipsism? Om perspektivet inte verkar ha några fel, varför skulle man inte undersöka det, oavsett om man blir förvirrad, deprimerad, glad, upplyst?

Att bara söka information som främjar sina egna antaganden är det som kallas confirmation bias, och det är inte mer givande bara för att det handlar om att man söker lycka eller vad det nu kan vara.

Varför tror du att förvirring är något dåligt? Om man faktiskt är förvirrad så är det kontraproduktivt att låtsas att man inte är det. Då lägger man så att säga ner jakten, och guppar omkring i sin bubbla istället och inbillar sig att man vet.

Visst måste man kunna ifrågasätta gamla sanningar, men vi kan inte omvärdera allt utan att gallra. Till exempel är vi inte betjänta av att utvärdera idéer som saknar potential att föra oss framåt.

Antag att någon finurlig miljöpartist föreslår att vi styr om all forskning inom flygsektorn för att istället utveckla miljövänliga kvastar som kan flyga utan bränsle och utsläpp. För att vi skall tycka att det är en bra idé så måste det vara teoretiskt möjligt att kvastar skall kunna flyga, annars kan de ändå inte ersätta flygplanen. Och kommer de inte kunna flyga så kan vi avfärda förslaget utan att spendera en enda krona på att ens försöka utveckla några kvastar. Det finns bättre saker att spendera de dyra slantarna på.

Modern vetenskap vilar på grundläggande principer som visat sig fungera väl i praktiken. Vi utgår ifrån att världen är rationell och vi ger den enklaste förklaringen företräde, samtidigt som vi öppet erkänner att metodiken leder till förenklade modeller som kommer att behöva revideras i framtiden. Motivet till att vi accepterar förklaringar som vi redan från början vet inte kommer vara de slutliga är att alternativet vore att inte veta något alls, vilket vi anser vara sämre.

Solipsismen säger att vi inte kan veta om världen är rationell och så enkel som den ser ut att vara. Men skulle den inte vara det så hamnar vi i Ockhams dilemma att världen inte bara kan förklaras på ett sätt, utan det finns oändligt många alternativa förklaringar som är likvärdiga. Världen skulle kunna vara solipsistisk, men vi skulle lika gärna kunna leva i en simulering, vara Boltzmannhjärnor eller terrorister utsända av Allah. Det finns ingen praktiskt gräns för hur många alternativa förklaringsmodeller som skulle gå att hosta fram. Resultatet blir att vi inte kan veta någonting alls, vilket rimligen är en sämre position än den nuvarande som hittills tjänat oss väl.

Därmed är solipsismen inte mer värd än miljöpartistens kvastar, då den har inte potential att öka vårt vetande. Att inte veta alls måste rimligen vara sämre än att veta något som kanske är fel. I den ena vågskålen står en garanterad förlust och i den andra vågskålen står en möjlighet till framgång.

Då förstår jag. Du funderar på den externa verkligheten under hypotesen att den är oberoende av oss. Om man leker med den tanken så är jag också på vetenskapens sida.

Att överväga solipsism är nåt för dom som tröttnat på att fundera på det externa och vill vända blicken inåt.

Uppdelning i intern och extern verklighet är inte den enklaste förklaringen. Huvudspåret är att det bara finns en verklighet och att vi är en del av den. Annars skulle vi lika gärna kunna ha tre eller fyra verkligheter.

Jag har i andra trådar förespråkat att vår mentala värld är en virtualisering som förvränger vår upplevelse av den fysiska verkligheten. Men en sådan mental värld är en projektion av den fysiska verkligheten och inte ett separat oberoende universum.

Jag pratar om den psykologiska effekten. Inte om riktiga världar. Det finns inga "riktiga" världar alls vad jag vet. Svårt att ens säga vad "riktig" skulle betyda.

Du utgår hela tiden från att den fysiska verkligheten är nåt som finns. Du håller väl med om att mentala världen upplevs och finns i den bemärkelsen oavsett vad den är? Sen antar du att det finns en fysisk verklighet också som ger upphov till mentala verkligheten.

A = mental värld. B = fysisk verklighet. Sannolikheten av både A och B är nödvändigtvis lägre eller lika stor som sannolikheten för antingen A eller B. P(A&B) < P(A) eftersom A är givet och B en hypotes. Så givetvis är den enklare bilden att endast den mentala världen finns och inte den fysiska.

Vår hjärna får oss att tro att vi upplever och målar upp en mental omvärld med abstraktioner som bord och stolar. Det gör inte att den mentala världen finns mer än till exempel himmelen och helvetet som finns beskrivna i bibeln. Den mentala världen existerar bara som en tolkning av den fysiska världen.

Vi kan förklara hur A uppstår som en projektion av B genom evolutionär utveckling av tänkande varelser. Det gör att bara B är oförklarligt. Det är ett faktum att vi kan observera B, men det finns ingen motsvarande förklaring på hur B skulle kunna uppstå ur A genom en naturlig process. Det leder till att både A och B är oförklarliga, vilket är en sämre position.

Det fetmarkerade är helt vattentätt. Det andra är baserat på hypoteser.

Det är inte alls ett faktum att vi observerar B. Det är ett faktum att vi observerar A. Hur B uppstår från A är förstås baserat på att du redan låtsas att B finns. Finns inte B så uppstår det inte ur A. Alltså finns bara A. Det är det jag menar med att det är en enklare modell.

Det är ganska lätt att bekräfta att det finns en fysisk värld som är mer kapabel än den mentala. Vi kan till exempel skriva ner produkten av två måttligt stora primtal på en lapp och sedan glömma bort talen. En fysisk dator kan återskapa primtalen genom att defaktorisera den nedtecknade produkten, vilket vi inte kan göra själva genom tankekraft. Hur vore det möjligt om den fysiska världen inte fanns?