Vilken film såg du senast?

Den vita katten också väl? :P

Konstigt, aldrig ägnat det någon tanke alls, huruvida Hasse spelat stygg.
Och har därför ingen aning.

The danish girl (2015)

Bygger på en sann historia om könsbyte i Danmark 1926

HBTQM(G)%%TYX rörelsen, den som ständigt adderar nya bokstäver har fått sitt lystmäte.

Dock kan jag inte neka till att filmen har ett vackert foto, och en väldigt rak handling.

Detta gör att jag sträcka mig till 3--/5

Usch då. Synd att vår egen söta Alicia skulle ställa upp i den. (Ja det tycker jag, trots att hon fick bra kritik.)

SSF: The Pianist (2002) | 🌑🌑🌑🌑🌑 |

Den sanna historien om pianisten Wladyslaw Szpilman och hans upplevelser i Warsawa 1939 när Nazi-Tyskland invaderade Polen och upprättade ett ghetto för judarna som Szpilman och hans familj tvingades flytta in i. Filmatiserad av Roman Polanski som noggrant följer den bok Szpilman skrev kort efter kriget, men Polanski lägger även in några av sina egna upplevelser från hans barndom i Krakows ghetto där han som nioåring såg sina föräldrar bli bortförda.

En film som drabbar mig lika hårt varje gång jag ser den. En tung och ärlig skildring i hur judarna i Warsawa först tvingades bo 500.000 personer i en alldeles för liten yta där svält snart radade upp kroppar längs gatorna innan nazisterna tågade iväg dem för den slutgiltiga lösningen. Adrien Brody spelar huvudrollen (yngsta Oscars-vinnaren någonsin) och det är ifrån han och hans familjs perspektiv historien berättas. Jag gillar verkligen deras familjedynamik - det gnabbas och bjuds på roliga stunder (som när fadern oavsiktligt förstör familjebordet) och det gör att orättvisorna de drabbas av slår mycket hårdare. Sympati väcks verkligen, speciellt för fadern (Frank Finlay) som hela tiden försöker se det ljusa i varje situation trots att det obönhörligen barkar åt helvete.

Men det här är primärt en mans överlevnadshistoria, och när Szpilman plötsligt finner sig ensam växlar filmen upp en nivå till. Hans desperata jakt på mat, gömställena och jobben han tar för att kanske kanske överleva en dag till är otroligt spännande - mycket på grund av att vi aldrig lämnar hans perspektiv. Det är bara mästerligt regisserat av Polanski och agerat av Brody, jag skulle kunna se han smyga runt i en lägenhet i timmar för det är bara så nervigt. De få men oerhört realistiska stridscenerna får magen att knyta sig och, förstås, musiken är vemodigt stark och känslosam. Jag upplever aldrig pianostyckena som sega utan musiken är hypnotiserande vacker när den kombineras med Warsawas ruiner.

Det blir inte mycket bättre än så här. En makalös filmupplevelse som berättar en gripande historia och är ett viktigt vittnesmål om ett av mänsklighetens största brott.

The scar (1948). Ärret

F.D medicinstuderande blir mycket skicklig brottsplanerare, men efter ett misslyckat rån måste han gömma sig. Det visar sig att han har en dubbelgångare, kanske kunde han byta identitet.

En hyfsad noirfilm som börjar riktigt bra, men slarvas bort under andra halvan.

Den får 3/5 för att det kunde ha blivit något bra av det här, och så var ju Joan Bennett med, och henne är jag lite svag för.

Ikväll har jag på nytt sett Mike Leigh's film Flickor i karriären (1997), originaltitel Career girls.
En av de trevligaste måbra filmer jag vet, dessutom av prima kvalitet. Handlar om vännerna Hannah och Annie som ses igen efter ett tioårigt uppehåll i vänskapen. Tillbakablickar till studenttiden med brokigt persongalleri (som alltid hos Leigh) och en skildring av hur äkta vänskap förändras med åren, men alltid håller. Den alltför tidigt bortgångna Katrin Cartlidge spelar här en paradroll tilsammans med också en annan gedigen skådespelare, Lynda Steadman. Jag känner igen mig i denna film, den känns äkta: så här var det - så här är det.

Jag är inte mycket för poängsättning, men denna film är definitivt på min 10 i topp lista.

La ragazza in vetrina (1961)

Italiensk film som utspelas i Amsterdam. Först i en skitig gruva dit italienska gästarbetare kommit för att jobba och sedan på stan - bl a Red Light District - dit samma arbetare beger sig för att spendera en del av lönen. Det börjar bra; grisigt, trovärdigt och tufft nere i gruvan, men därefter tappar filmen ganska mycket i kvalitet. Synd, Amsterdams tuffa kvarter under 60-talet skulle lätt kunna vara en intressant skådeplats, men här förvandlas neorealismen till romantik och det tjänar den inte på, särskilt inte då det inte finns mycket till kemi mellan Bernard Fresson och Marina Vlady som utgör kärlekspar nummer ett.

Filmens första halvtimme, samt bra spel av Lino Ventura och Magali Noel i större biroller (bättre kemi där) räddar ett okej betyg, men varken manus eller regi är tillräckligt vasst för att kunna mixa ihop realismen och romantiken till något minnesvärt. Det rör sig också om en film som verkar tämligen bortglömd.

2+/5

The skeleton key (2005)

En sköterska får arbete i spökhus i södra amerikas träskmarker, något underligt pågår i huset

Vad är det för fel på modern film ? Och varför är skräckfilmer så genomfåniga ?

Det här kändes som ett hopkok på flera filmer jag inte längre minns namnen på.
Inte så där särskilt spännande.

Inte min typ av film, och den här som man hört så mycket gott om, 2/5

Det var väl främst slutet som var spektakulärt bra. Det gick inte att förutse det. Vanligen gissar man ju slutet en kvart in i filmen. Antingen det, eller så har de lagt in ett helt absurt slut, bara för att det inte ska gå att gissa. Men här fick man den där "twisten", aha-upplevelsen, som man (eller jag) alltid hoppas på, men det funkar nästan aldrig. Eller såg du det här slutet komma?

Vidare gillar jag miljön och atmosfären där i det förfallna huset och träskmarken i New Orleans, som en gång var ett sydstatsmansion med spektakulära baler och southern belles... och urgammal vidskepelse och magi som ligger och gror under den civiliserade ytan. En av mina absoluta favvis-skräckfilmer!

Slutet ingick bland de slutvarianter jag kunde tänka mig.

Miljön och huset är väl det som räddar filmen till sisådär, medger att huset och miljön var mycket bra.

Sedan tror jag (och hoppas), att män inte

Den har jag inte sett, låter intressant.

Fast då skulle det inte bli många skräckfilmer, om huvudpersonerna inte fick vara lite dumdristiga...