Rysk TV-kanal: "Finland provocerade fram vinterkriget på uppdrag av Nazityskland"

Jag har vid det här laget läst så pass många ensidiga och moraliserande framställningar av Finlands roll i andra världskriget, att jag fann för bäst att gardera mig en smula. Och precis som PlutoJ har jag studerat din inläggshistorik och tror mig ha fått en viss uppfattning om din politiska hemvist och din historiesyn. Detaljer måste av nödtvång alltid utelämnas i debatter, men jag tycker inte det är hederligt att skenbart objektivt notera att Finland slöt upp i operation Barbarossa (medverkade i belägringen av Leningrad, ockuperade ryska Karelen, stoppade ryska civila i läger och så vidare) utan att alls nämna vad landet dessförinnan självt fått utstå från Sovjets håll.

Jag antar att dina ord om att ganska få är medvetna om saken syftar på den rikssvenska publiken, och på den punkten har jag inget att invända. Okunskapen bland svenskar om grannländernas förflutna är stor, det har jag ofta konstaterat med sorg och förtrytelse. Å andra sidan är det nog omöjligt att begära att alla ska känna till varje vändning i historien. Tror du att de som inget vet om Finlands Barbarossa-medverkan är lika obevandrade då det gäller exempelvis Moskvarättegångarna, Kirunasvenskarnas umbäranden, deportationerna av ingermanländare och karelare under 1930-talet eller deportationerna av balter under 1940-talet?


Ja, vår vackra värld myllrar av teorier som onekligen vore värda att undersökas närmare. Till exempel utomjordingarnas roll i den sexuella revolutionen, och hur strålning från det sjunkna Atlantis påverkar beslutsfattarna i Rosenbad. Kanske den välrenommerade och alltigenom omutlige Philisnoppie Dårktorn-Pansarmarstjälken Henrik Narrstad kunde åta sig uppdraget att klarlägga sambanden? (Sarkasm).

Ärligt talat bör forskningen ha vettigare saker att syssla med än att försöka bekräfta uppvärmd stalinistisk hetspropaganda som publiceras på en webbplats knuten till ryska försvarsdepartmentet. Det räcker med att erinra sig George Orwells ord: Who controls the past controls the future. Who controls the present controls the past.


Ännu 1939 kände sig Finlands ledning inte speciellt desperat eller övergiven. Man litade på Nationernas Förbund. Man kände avsky och fruktan för Stalins Sovjetunionen, som vid den tidpunkten hade slaktat och förslavat långt fler människor än Hitlers Tyskland, och ville ha så lite som möjligt med landet att skaffa. Men man tröstade sig med att man ändå hade ingått en nonaggressionspakt, som även Moskva alldeles säkert skulle respektera ...

Som du framställer saken skulle Finland ha varit helt oförmöget att driva en egen politik, utan bara agerat lekboll för stormakterna. Bakom dina ord kan man med lite ond vilja skönja den traditionella nedlåtande svenska attityden mot Finland, och dina kannstöperier om att landet "utnyttjades" påminner på ett bisarrt vis om den ökända och numera helt förkastade drivvedsteorin om varför Finland råkade i krig 1941.

Maslovskijs lögner har fått en del spridning på finländska debattforum och i sociala medier. Några analyser från experthåll har jag inte hittat, frånsett de här lapidariska kommentarerna från Markku Mantila, statsrådets kommunikationschef. Han säger till Yle att det handlar om en rysk informationsoperation riktad mot Finland - ett helt normalt grepp då det gäller Ryssland, och inte alls överraskande. Sådan påverkan är "det nya normala", säger Mantila, och jag antar att han bland annat tänker på de senaste årens finsk-ryska barnskyddstvister, och de historier som spritts om dessa.

(FB) Nytt rysk-finskt barnskyddsgräl, bojkotthot, lögnpropaganda ...

Det mest anmärkningsvärda är enligt Mantila att informationsattacken den här gången skedde via ryska försvarsdepartementets egen publikation. Han säger att det är helt lönlöst att sända en rättelse via ryska medier - det är lite som att blåsa i örat på en häst av papp, ler han resignerat.

Mantila menar att den höga bildningen i Finland och vår förträffliga skolundervisning skyddar oss från fake news, och det är ju trösterikt att veta. Jag skulle dock hellre vilja veta varför just Ryssland, ett land med ett enastående rikt kulturliv och ofta alldeles övernaturligt trevliga människor, samtidigt kan utgöra en så tacksam grogrund för den mest orimliga och demagogiska historieförfalskning.

Jag vill bara tillägga att Stalin faktiskt frågade sin allians partner Hitler om Sovjetunionen kunde få lägga under sig Finland, Hitler nekade Stalin det.

Sedan är det en annan femma att vi inte vet hur Finlands läge skulle ha varit om man avstått ifrån att medverka i operation Barbarossa. Kanske något bättre 1944 eller kanske mycket sämre tidigare då kanske Sovjetunionen och Storbritannien respektive Tyskland kunnat inleda krigsoperationer i hela Finland tre år tidigare. Det är dock ingen fjäder i hatten för Finland att man samarbetade med Nazityskland, låt vara att Finland begränsade sina militära operationer. Det är ockdå välkänt att Mannerheim inte precis var nazist, dock självklart antiboljevik.

Sedan så har inte alla svenskar dåliga historiekunskaper. Många medlemmar i SMB har säkert bättre koll på vinterkriget och fortsättningskriget än vad många finnländare har. Jag har dock inte valt att specialisera mig inom det området.

Nej, det är i regel lönlöst att spekulera i hur det hade gått om inte om hade varit. Men med förlov sagt, Ola, låter du nu för ovanlighetens skull ganska dum. Kriget handlade för små nationers del inte om att samla fjädrar i hatten, utan om att överleva. Finland överlevde som fritt land, fast stympat och sargat - att det därvidlag gjordes grava misstag, och att landet under en tid drabbades av nationalistisk hybris, är beklagligt men tyvärr helt naturligt.

Alla nationers krigstida historia innehåller inslag att både yvas över och skämmas för, och det gäller även för krigets efterspel. Sverige kan känna stolthet över samlingsregeringens skickliga politik som höll landet utanför kriget, men fjäskandet för Stalin efter krigsslutet, med tillhörande baltutlämning, var naturligtvis både fegt och totalt onödigt. Jag vill inte ens uttala mig om norrbaggarnas sadistiska behandling av de stackars tyskertøserna och deras barn, för att inte tala om det mest oförlikneliga hjältedådet av dem alla - bytet av namn på Tyskebryggen.

Naturligtvis så är det så. Jag försökte även jag skildra de två sidorna i av myntet som alltid finns där. Baltutlämningen var en skam och förmodligen helt onödig. Finlands efterkrigshistoria, fram till olympiaden var en imponerade balansgång av ett land som var närmast helt isolerat ifrån väst, förutom vad gällde det svenska brodersfolket. Huruvida sedan Finland fjäskade för mycket eller bara "lagom" för Sovjetunionen därefter kan man alltid diskutera. Sverige överlevde dock, liksom Finland, vilket vi skall var glada för.

Du har inga problem med att överse med Finlands misstag, alltså. Varför då inte överse med, till exempel, Sovjets?

Men att vi möjliggjorde hela kriget genom malmexporten, ockupationen av Norge genom transittrafiken, och operationer på östfronten genom att låta tyska divisioner rulla på svensk järnväg - var det "obetydliga bagateller" eller "beklagligt, men tyvärr helt naturligt"?

Varför skulle det vara en "skam" att utlämna misstänkta krigsförbrytare som stridit för nazisterna? Och som dessutom fick rättvisa rättegångar och överlag behandlades mycket milt. Visste du att 82% av de utlämnade släpptes fria efter bara några månader?

TV-kanalen går överstyr och det är vi många som säger.

Har du en aning om vad Mannerheim tyckte on Tysklands behandling av civilbefolkningen under första världskriget? Vet du att han föreslog att Finland skulle gå med på det landbyte, som Sovjet föreslog för att skydda sig från Ryssland? Han kände den militära situationen, proffs som han var. Petsamo hade kunnat räddas. Vet du att han gick emot Tyskland vid krigsslutet? Ett stort slag utkämpades i norra Finland och många dog på båda sidor. TV-kanalen behöver skärpa till sig. Barbarossa har jag inte studerat.

Stalin försökte få en pakt med väst, men det fick han inte. Pakten med Tyskland var plan B och den fungerade inte. Väst ingick en sorts pakt med Tyskland i Munchen 1938 och det glöms bort.

Till detta kommer att det finns uppgifter om att Tyskland bara officiellt nekade Sovjet att ta Finland, men tillät det i det tysta. Den informationen är gammal och svår att gräva fram. Det vi vet säkert är att Baltikum gavs bort.

Till Tysklands-vänner. Viktiga ekonomiska reformer infördes på 30-talet, men allt havererade med det märkliga tvåfrontkriget. Den store Helmut Schmidt var en gång SS-soldat och kritiserade tvåfrontskriget hårt. Blixten slog ned i AH:s flaggstång den dag Tyskland angrep Sovjet, men det fick han aldrig veta, eftersom han var vidskeplig.

Historierevisionism har vi haft i Sverige också, t.ex. om var landet föddes. Det var en bra debatt, men TV-stationens revisionism köper jag inte. Den gisslas av finnar, finländare och svenskar, som har bättre information. Ett minnesmärke över Mannerheim kritiserades i St. Petersburg. Att vi har olika åsikter beror ofta på att vi har olika information.

Här står det en del intressant, också föredömligt sine ira et studio, om vinterkriget och de föregående förhandlingarna.

http://gamla.hbl.fi/kultur/recension/2015-11-29/780160/enigt-folk-oenig-regering

Inklusive intressanta uppgifter om västmakternas hållning, att jämföra med de mer sansade ryssarnas synpunkter:

Det finns en avgörande skillnad mellan att dels försöka förstå och förklara nationers och individers handlande i det förgångna, utifrån de rådande förhållandena och tidens värderingar, dels att i dagens läge storordigt försvara dessa handlingar med hjälp av gammal kvasivetenskap och uppdiktade argument.

Jag kan således förstå USA:s angreppskrig mot Mexiko 1846-48 med kännedom om den historiska mission - Manifest Destiny - som det styrande skiktet i förstnämnda land trodde på. Jag skulle däremot bli väldigt upprörd om Pentagon år 2017 på sin webbplats publicerade en text där det förklarades hur rätt och riktigt USA handlade som tog över det härliga Kalifornien från de lata mexikanarna som inte visste vad de skulle göra med området. Alltså de argument som då, för snart 170 år sedan, framfördes av två sedermera mycket berömda herrar ...
Och jag kan bara föreställa mig hur den internationella antirasistiska opinionen skulle reagera på en sådan text (idag, alltså).

Jag kan även begripa varför det socialdemokratiskt styrda Sverige under decennier underhöll ett rasbiologiskt institut, mätte skallar, steriliserade asociala och förbjöd tornedalsfinska skolbarn att tala sitt modersmål. Rasbiologi var tidens trendvetenskap, och ett land som ville framstå som världens modernaste kunde inte gärna försumma möjligheten att på vetenskaplig väg förbättra människomaterialet till samhällets allmänna båtnad. Och för samhällsnyttans skull var det också bäst att en etnisk minoritet som (enligt allmän uppfattning) tillhörde en lägre ras, och som dessutom bebodde en strategiskt utsatt gränstrakt, inlemmades i riksgemenskapen genom skolundervisning på riksspråket. Men jag skulle dunka näven i bordet av ilska om någon svensk politiker idag försvarade steriliseringar och språkförbud med tattarnas brottsliga anlag och finnarnas supighet och fulhet.

Förstår du skillnaden? Jag kan likaså begripa Nikita Chrusjtjev som i sina efter avsättningen 1964 nedskrivna minnen erkänner att Sovjet inte hade någon moralisk rätt att angripa Finland 1939, men att omsorgen om Leningrads säkerhet gick före alla moraliska hänsyn. Men när en av ryska försvarsdepartementet upprätthållen webbplats år 2017 utmålar ett av historiens mest flagranta angreppskrig som en finländsk provokation, utförd på uppdrag av Hitler och Churchill, då ska det kallas lögner och historieförfalskning. Inget annat.

Ja, och jag skulle skämmas ögonen ur mig om finska försvarsministeriet upplät sin webbplats till någon självutnämd expert som menar att Finland borde ha deltagit aktivt i Leningrads belägring, och låtit granater regna ner över ryssjävlarna - kanske med motiveringen att om de skurkarna tvunget måste ta Karelen av oss, skulle de åtminstone få betala för marken i blod. Och Leningrads civilbefolkning skulle minsann få bidra till notan ...


Det överlåter jag till er svenskar att avgöra. De flesta initierade - i varje fall dem jag läst och samtalat med - säger att Sverige hade haft mycket svårt säga nej till de tyska kraven, och riskera ett militärt angrepp. Samlingsregeringens allt överordnade mål var att hålla Sverige utanför kriget, och då fick man göra eftergifter för den som var starkare. Av samma orsak förstår jag också varför Sverige och Norge vägrade släppa igenom den franska och brittiska trupphjälpen till Finland 1940, trots att många av mina landsmän än idag svär ve och förbannelse över de västliga grannarnas "svek". (Norrbaggarnas dubbla måttstockar framgår av att även de gnäller över svenskarnas "svek" efter den 9 april 1940, men aktivt förtränger sin egen oginhet några veckor tidigare.)


Sveriges ledning borde mycket väl ha vetat vad de baltiska staterna genomgått 1939-41, och vad som fått de lettiska och estniska soldaterna att "strida för nazisterna" som du med apologetens sedvanliga likgiltighet för nyanser uttrycker det. Det kan omöjligen ha undgått de politiker som fattade beslut om balterna vad Stalins Sovjet var för ett samhälle, och hur de mänskliga rättigheterna värderades där. Det borde ha varit sjävklart att ingen som tagit sin tillflykt till Sverige skulle utlämnas till ett sådant land, oavsett vilken uniform vederbörande burit. Åtminstone inte förrän Sovjet presenterat klara bevis för att flyktingen var en krigsförbrytare.

Förklaringen var ju att Sovjets stora uppoffringar i kampen mot nazismen höjt landets anseende bland svenskarna, och också förlett många att tro att allt som Sovjet gjorde var bra. Ett land som kämpade på den Goda sidan ansågs plötsligt också i övriga hänseenden vara alltigenom Gott. Det verkar som om man i Sverige ansett att kampen mot Tyskland rentvått Sovjet och gjort det till "en rättsstat", som utrikesminister Östen Dumdén formulerade sig. Och de önskemål som "rättsstaten" ställde skulle tillmötesgås.

Sverige hade haft alla möjligheter att vänligt men bestämt säga njet till Sovjets begäran om att skicka tillbaka balterna. Vilka fel Stalin än hade, så var han ingen hasardspelare och ingen lättkränkt respektblatte. Han skulle inte ha angripit Sverige för en sådan skitsak.

Jaha. Och du skriver lite väl långa texter för att jag skulle hinna eller orka svara på allt, men sammanfattningsvis kan man ju säga att Sovjets bedömning att en flytt av den finsk-sovjetiska gränsen var riktig, med tanke på vad som sedan hände med Leningrad under kriget. Men jag förväntar mig ingen förståelse från dig för det, såklart.

Trots att jag är född och uppvuxen i Sverige och har hört detta tusen gånger förut, så tappar jag faktiskt hakan av häpnad varje gång jag hör dessa idiotiska resonemang. "Vi kunde inte säga nej till tyskarna, för de var större och starkare". Va? Man säger väl för fan nej i alla fall och slåss sedan så gott man kan! På den punkten har jag i alla fall hundra gånger mer respekt för finnarna än för min ryggradslösa landsmän, även om även finnarna felade genom att samarbeta med tyskarna iställer för att göra det moraliskt rätta, dvs slåss på egen hand, så gott man kan. Hade alla länder gjort det så hade nazisterna stött på patrull långt tidigare.

Du menar att de inte stred för nazisterna trots att de var SS-soldater? Där får du gärna förklara hur du tänker.

De fick ju rättvisa rättegånger. Det var faktiskt bara 3 stycken som avrättades och bara drygt 20 till som fick sitta i fängelse. De övriga 120 släpptes ju helt fria.

Detta måste vara något av det dummaste jag läst någonsin, alla kategorier.

"Flytt av den finsk-sovjetiska gränsen"???
Om Finland inte blivit anfallna -39 hade Finland heller inte utkämpat Fortsättningskriget. Du kan bara inte vara på riktigt. Var får du allt ifrån? Vilka svampar konsumerar du egentligen? Vad sägs om detta som försvar i en misshandelsrättegång: "Min bedömning att slå honom visade sig vara riktig, eftersom han slog mig tillbaka! Det bevisar att han är våldsam och aggressiv!"

Du ska nog inte förvänta dig förståelse från särskilt många alls. Ditt delirium är inte direkt lättförståeligt.

Bedömningen var naturligtvis att Finland, liksom Danmark, Norge, Sverige och ett antal andra länder, skulle komma att ockuperas av Tyskland, alternativt frivilligt ställa sig på Tysklands sida. I stort sett visade det sig ju vara en korrekt bedömning.