2012-10-04, 09:52
#1
Det stora diskussionsämnet i Finland de senaste dagarna har varit den ryske "barnombudsmannen" Pavel Astachovs nya propagandaoffensiv mot vårt land. Det vore roligt att höra lite kommentarer om saken från Sverige. I synnerhet forumets medlemmar med finsk och rysk bakgrund får gärna delta!
Det borde vara allmänt känt att Rysslands (likt andra stormakters) ledargarnityr med jämna mellanrum känner oro över sitt låga anseende i folkets ögon. En bra metod är då att visa "beslutsamt" (tölpaktigt) uppträdande mot ett eller annat litet grannland, och framstå som "försvarare" av de landsmän och -maninnor som flyttat dit. (Naturligtvis förstår jag att många svenskar med avund sneglar mot en statsledning, som verkligen sätter sina egna medborgare i främsta rummet ...)
Den här gången gäller debatten ett fall i Vanda, utanför Helsingfors, där fyra barn i åldern 0 till 6 år i början september omhändertogs av barnskyddsmyndigheterna. Barnens mor är från Ryssland. Pappan är finsk medborgare, men ursprungligen från Sudan. Enligt ryska medier - som rapporterade om fallet i lördags - var den direkta orsaken att familjens 6-åring i skolan hade sagt, att hennes far daskat henne i baken.
Barnombudsman Astachov framträdde samma kväll i rysk TV. Han sa att Ryssland kan komma att klassificera Finland som ett "farligt land" för ryska barnfamiljer.
Ryska familjers missnöje med hur de behandlas i Finland får lätt stora rubriker i ryska medier - och så gott som alltid är det den ökände Johan Bäckman som sett till att så sker. Men man kan inte komma ifrån att de ryska uppfostringsmetoderna är ganska annorlunda jämförda med våra - att ge örfilar är tydligen helt comme il faut i Ryssland. I gengäld finns det inget värre, enligt ryskt tänkesätt, än att frånta en mor hennes barn. Det är klart att konflikter uppstår, då ett sånt synsätt ställs mot den finländska / nordiska modellen, där socialmyndigheternas makt är nära oinskränkt (jag har inga egna erfarenheter därav, dock).
I varje fall har ryska diplomater skridit till aktion. Igår på onsdag hölls ett möte om saken - å ena sidan en stormakts krav på att få veta allt, å andra sidan ett nordiskt välfärdslands myndigheter med sin absoluta tystnadsplikt.
Fallet har de senaste dagarna kommenterats ingående i medierna, och diskuteras naturligtvis på nätforum - till exempel det ryskspråkiga russian.fi. Ledarskribenter, kolumnister och Rysslands-experter har uttalat sej. I tisdagens Ilta-Sanomat gjorde Arja Paananen upp en lista på tio orsaker till varför Ryssland beter sej så buffligt:
1) Putinregimen försöker bromsa upp emigrationen av unga ryssar.
2) Regimen vill avvända ryssarnas intresse för problemen i hemlandet, inte minst de tiotusentals barn som växer upp på gatan eller bor med alkoholiserade föräldrar.
3) Regimen försöker piska upp missnöje bland ryska minoriteter i utlandet, för att kunna framträda som deras "försvarare" (Baltikum, Georgien).
4) Vårdnadstvisten om Anton Salonen häromåret - Ryssland vill ge betalt för gammal ost.
5) Att bedriva påtryckning är ett helt vedertaget ryskt sätt att bedriva politik, likaså att koppla samman helt skilda frågor. Eventuellt vill man ge finnarna försmak av vad som kan väntas, ifall vi går med i Nato.
6) Finland har sedan efterkrigstiden vant sej vid att inte kritisera Sovjet / Ryssland i onödan. Det här "hukandet" lever kvar än idag, och Ryssland utnyttjar det.
7) Ryssland undertecknade visserligen i fjol Haagkonventionen om barns rättigheter, men anser att landet i egenskap av stormakt också ska kunna sluta bilaterala avtal med enskilda länder.
8) I Ryssland ses mild fysisk aga av barn som normalt - man begriper inte att finländska myndigheter lägger sej i en sån sak (se ovan)
9) Pavel Astachovs personliga ambitioner - han hoppas kunna stärka sin ställning i Putins ögon, och kanske en dag bli en ny Putin.
10) Johan Bäckmans (se ovan) eget måttlösa självhävdelsebehov.
Och enligt dagens medieuppgifter (Yle, Helsingin Sanomat) fortsätter Astachov att sprida grundlösa uppgifter. Han har i ryska medier hävdat att president Sauli Niinistö sagt ja till att grunda en finsk-rysk barnkommission. Ryssland har länge krävt att en sådan kommission tillsätts, för att "lösa" vårdnadstvister och omhändertaganden. Finland har kategoriskt sagt nej till kraven - det är Finlands lagar jämte internationella konventioner som gäller hos oss. Mycket riktigt har presidentens kansli dementerat Astachovs nyaste påståenden.
Vidare har Astachov angripit Social- och hälsovårdsministeriet i Finland. Han säjer att ministeriet på sin hemsida skriver att man i Ryssland uppmuntrar till aga av barn. Här har han avsiktligt vantolkat ministeriets instruktioner för att förebygga familjevåld. I dem konstateras att aga inte är förbjudet i flera av de länder, från vilka invandrare kommer till Finland - exempelvis just Ryssland. Därför är det viktigt att aktivt informera invandrare om vilka lagar som råder hos oss, och vilka rättigheter barnen har.
Också i övrigt är det ryska propagandamaskineriet i full aktion. Igår visades på rysk TV det första avsnittet av en serie vari den antiryska rasismen i Finland portätteras med all den grova lögnaktighet och hjärtslitande sentimentalitet som utmärkt Kremls propaganda de senaste tusen åren.
Det har också höjts krav på handelsbojkott mot Finland.
För egen del tycker jag inte det är någon orsak att haussa upp saken, men nog erbjuder den ämne till tankar och reflektioner alltid. Som känt finns det hos oss en del finnpajsare vars käraste sysselsättning är att gasta om finlandssvenskarnas påstådda privilegier och om svenska språkets obehövlighet. Ofta framhåller de att kunskaper i ryska vore långt nyttigare för finnarna. Till en del kan jag förstå dem - Ryssland är vår granne, oavsett samhällsskick, och kunskaper i ryska språket och ryskt tänkesätt är livsviktiga. Men den här historien bevisar med all önskvärd tydlighet skillnaderna i rysk och nordisk samhällssyn. Även den mest antisvenske grisögde fennomanmupp borde inse vilkendera landet som värdemässigt står Finland närmare - Sverige eller Rossija.
Det borde vara allmänt känt att Rysslands (likt andra stormakters) ledargarnityr med jämna mellanrum känner oro över sitt låga anseende i folkets ögon. En bra metod är då att visa "beslutsamt" (tölpaktigt) uppträdande mot ett eller annat litet grannland, och framstå som "försvarare" av de landsmän och -maninnor som flyttat dit. (Naturligtvis förstår jag att många svenskar med avund sneglar mot en statsledning, som verkligen sätter sina egna medborgare i främsta rummet ...)
Den här gången gäller debatten ett fall i Vanda, utanför Helsingfors, där fyra barn i åldern 0 till 6 år i början september omhändertogs av barnskyddsmyndigheterna. Barnens mor är från Ryssland. Pappan är finsk medborgare, men ursprungligen från Sudan. Enligt ryska medier - som rapporterade om fallet i lördags - var den direkta orsaken att familjens 6-åring i skolan hade sagt, att hennes far daskat henne i baken.
Barnombudsman Astachov framträdde samma kväll i rysk TV. Han sa att Ryssland kan komma att klassificera Finland som ett "farligt land" för ryska barnfamiljer.
Ryska familjers missnöje med hur de behandlas i Finland får lätt stora rubriker i ryska medier - och så gott som alltid är det den ökände Johan Bäckman som sett till att så sker. Men man kan inte komma ifrån att de ryska uppfostringsmetoderna är ganska annorlunda jämförda med våra - att ge örfilar är tydligen helt comme il faut i Ryssland. I gengäld finns det inget värre, enligt ryskt tänkesätt, än att frånta en mor hennes barn. Det är klart att konflikter uppstår, då ett sånt synsätt ställs mot den finländska / nordiska modellen, där socialmyndigheternas makt är nära oinskränkt (jag har inga egna erfarenheter därav, dock).
I varje fall har ryska diplomater skridit till aktion. Igår på onsdag hölls ett möte om saken - å ena sidan en stormakts krav på att få veta allt, å andra sidan ett nordiskt välfärdslands myndigheter med sin absoluta tystnadsplikt.
Citat:
Enligt Yle bad ambassaden att Vanda stad skulle ge närmare information om varför barnen omhändertagits. Anna Cantell-Forsbom som är chef för Vanda stads psykosociala service säger att uppgifterna ambassaden bad om är sådana som myndigheterna inte får ge ut.
Enligt lagen får myndigheterna inte ens berätta om familjen är kund hos barnskyddet.
Enligt lagen får myndigheterna inte ens berätta om familjen är kund hos barnskyddet.
Fallet har de senaste dagarna kommenterats ingående i medierna, och diskuteras naturligtvis på nätforum - till exempel det ryskspråkiga russian.fi. Ledarskribenter, kolumnister och Rysslands-experter har uttalat sej. I tisdagens Ilta-Sanomat gjorde Arja Paananen upp en lista på tio orsaker till varför Ryssland beter sej så buffligt:
1) Putinregimen försöker bromsa upp emigrationen av unga ryssar.
2) Regimen vill avvända ryssarnas intresse för problemen i hemlandet, inte minst de tiotusentals barn som växer upp på gatan eller bor med alkoholiserade föräldrar.
3) Regimen försöker piska upp missnöje bland ryska minoriteter i utlandet, för att kunna framträda som deras "försvarare" (Baltikum, Georgien).
4) Vårdnadstvisten om Anton Salonen häromåret - Ryssland vill ge betalt för gammal ost.
5) Att bedriva påtryckning är ett helt vedertaget ryskt sätt att bedriva politik, likaså att koppla samman helt skilda frågor. Eventuellt vill man ge finnarna försmak av vad som kan väntas, ifall vi går med i Nato.
6) Finland har sedan efterkrigstiden vant sej vid att inte kritisera Sovjet / Ryssland i onödan. Det här "hukandet" lever kvar än idag, och Ryssland utnyttjar det.
7) Ryssland undertecknade visserligen i fjol Haagkonventionen om barns rättigheter, men anser att landet i egenskap av stormakt också ska kunna sluta bilaterala avtal med enskilda länder.
8) I Ryssland ses mild fysisk aga av barn som normalt - man begriper inte att finländska myndigheter lägger sej i en sån sak (se ovan)
9) Pavel Astachovs personliga ambitioner - han hoppas kunna stärka sin ställning i Putins ögon, och kanske en dag bli en ny Putin.
10) Johan Bäckmans (se ovan) eget måttlösa självhävdelsebehov.
Och enligt dagens medieuppgifter (Yle, Helsingin Sanomat) fortsätter Astachov att sprida grundlösa uppgifter. Han har i ryska medier hävdat att president Sauli Niinistö sagt ja till att grunda en finsk-rysk barnkommission. Ryssland har länge krävt att en sådan kommission tillsätts, för att "lösa" vårdnadstvister och omhändertaganden. Finland har kategoriskt sagt nej till kraven - det är Finlands lagar jämte internationella konventioner som gäller hos oss. Mycket riktigt har presidentens kansli dementerat Astachovs nyaste påståenden.
Vidare har Astachov angripit Social- och hälsovårdsministeriet i Finland. Han säjer att ministeriet på sin hemsida skriver att man i Ryssland uppmuntrar till aga av barn. Här har han avsiktligt vantolkat ministeriets instruktioner för att förebygga familjevåld. I dem konstateras att aga inte är förbjudet i flera av de länder, från vilka invandrare kommer till Finland - exempelvis just Ryssland. Därför är det viktigt att aktivt informera invandrare om vilka lagar som råder hos oss, och vilka rättigheter barnen har.
Också i övrigt är det ryska propagandamaskineriet i full aktion. Igår visades på rysk TV det första avsnittet av en serie vari den antiryska rasismen i Finland portätteras med all den grova lögnaktighet och hjärtslitande sentimentalitet som utmärkt Kremls propaganda de senaste tusen åren.
Citat:
Presentationen av seriens huvudpersoner följer stereotypa ryska uppfattningar om finländare och ryssar. Den ryska mamman Irina beskrivs som en graciös, vacker, tålmodig och känslosam ung kvinna. Hennes finländske man Niklas beskrivs som känslokall, lugn, tråkig och snål.
Det har också höjts krav på handelsbojkott mot Finland.
För egen del tycker jag inte det är någon orsak att haussa upp saken, men nog erbjuder den ämne till tankar och reflektioner alltid. Som känt finns det hos oss en del finnpajsare vars käraste sysselsättning är att gasta om finlandssvenskarnas påstådda privilegier och om svenska språkets obehövlighet. Ofta framhåller de att kunskaper i ryska vore långt nyttigare för finnarna. Till en del kan jag förstå dem - Ryssland är vår granne, oavsett samhällsskick, och kunskaper i ryska språket och ryskt tänkesätt är livsviktiga. Men den här historien bevisar med all önskvärd tydlighet skillnaderna i rysk och nordisk samhällssyn. Även den mest antisvenske grisögde fennomanmupp borde inse vilkendera landet som värdemässigt står Finland närmare - Sverige eller Rossija.
__________________
Senast redigerad av Ördög 2012-10-04 kl. 10:05.
Senast redigerad av Ördög 2012-10-04 kl. 10:05.
