Citat:
Om det vore så väl. Det finns vissa individer som är sjukligt upptagna av symboler, och som framhärdar i att se hakkorsemblemet som ett bevis på Finlands nazistiska böjelser och elaka planer långt innan Hitlers makttillträde och långt, långt innan operation Barbarossa. Det kostar inte många sekunder att anföra exempel på att hakkorset var en mycket vanlig symbol i olika sammanhang, och att det inte får tolkas som ett uttryck för en viss politisk ideologi. (Om sådana fakta går fram är dock en annan femma)
Citat:
Alla parter har sina egna uppfattningar om vad som är "poängen" i historiska förlopp och vad som är mer eller mindre ovidkommande detaljer. Det är ett lika obestridligt historiskt faktum (för alla utom de mest fanatiska rysstrollen) att Finland 1939 hade utsatts för ett sovjetiskt angreppskrig, att Kuusinens marionettregering i Terijoki var ett klart bevis för att Sovjet innerst inne närde långt mer vidlyftiga planer för Finlands del än att bara flytta gränsen lite grann, samt att Finland efter den bittra marsfreden 1940 kände sig mer utsatt och hotat än någonsin. Sovjets ockupation av de baltiska länderna (eller den "frivilliga anslutningen" som rysstrollen än idag insisterar att kalla det), nerskjutningen av trafikflygplanet Kaleva samt de upptåg som den nygrundade propagandaorganisationen Sällskapet för fred och vänskap med Sovjetunionen ställde till med var inte ägnade att lindra ångesten för landets framtid.
I ett sånt läge var det fullkomligt naturligt att Finland sökte efter stöd. Frankrike var besegrat och ockuperat av tyskarna, Storbritannien slogs för sitt liv och hade inte resurser att undvara för Finlands behov. Och Sverige iakttog sin välvilliga neutralitet. Den enda europeiska makt som kunde - och ville - erbjuda Finland hjälp, ekonomisk och militär, var Tyskland.
Om du har gått genom isen och skriker efter hjälp, och så får se en hjälpare komma skyndande - skulle du först höra dig för om hans politiska åsikter innan du väljer att grabba tag i repet han kastat åt dig? Klart att Tyskland hade sina egna motiv för att "hjälpa" Finland, men altruism och realpolitik har sällan något att skaffa med varandra. Jag bestrider inte att Finland deltog i planerandet och genomförandet av operation Barbarossa, men med hänsyn till vad Finland fått utstå under de närmast föregående månaderna är landets politik inget att undra över.
Den artikel som jag refererar i startinlägget handlar dock inte om Barbarossa utan om läget före och under vinterkriget 1939-40. Tovarisjtj Maslovskij påstår mer eller mindre öppet att hela västvärlden ville se Hitler angripa Sovjet, och att Finland uppträdde som både Hitlers och Churchills vasall för att provocera fram ett litet "testkrig" i syfte att utröna Sovjets militära styrka. I artikeln nämns så vitt jag kan se ingenting om Terijokiregeringen, där framställs skotten i Mainila som ett obestridligt faktum, och där ges en helt förljugen bild av vinterkrigets förlopp.
Eftersom vinterkriget var ett sådant fiasko för Röda armén brukade konflikten i sovjetiska framställningar före glasnost-epoken noteras mycket kortfattat. I exempelvis tovarisjtj Pochljobkins och tovarisjtj Komissarovs skriverier, som under finlandiseringens glada år kom ut på finska och som jag noterat här, hette det i stort sett bara att kriget "bröt ut" sedan finnarna hårdnackat vägrat lämna ifrån sig de områden som ryssarna bett om. Mainilaskotten förtegs, likaså Terijokiregeringen och utsparkandet av Sovjet ur nationernas förbund (oh, those days!).
Mot den bakgrunden känns Maslovskijs artikel som ett steg långt tillbaka. Det är inte bara fråga om att tona ner vinterkriget och släta över pinsamheter, utan att med berått mod förfalska historiens förlopp. Ett bedrövligt akstycke, som blir ännu bedrövligare genom rysstrollens löjliga urskuldanden och vantolkningar.
Nu väntar jag med spänning på att Maslovskij ska tota ihop en ny artikel om det inre tillståndet i det krigsgalna, imperialiststyrda och nazistanstuckna Finland 1939-40. Kanske vi får se honom återberätta en del av de sanningar som den sovjetiska radion torgförde i november 1939, dagarna innan Finland (enligt Maslovskijs uppfattning) så lömskt angrep den fredsälskande Rådsunionen. Den 22 november 1939 kunde således Leningrads radio berätta att en tyfusepidemi rasade i Helsingfors, att flyktingar från Estland spred spetälska i Finland samt att 1.500 ateister hade blivit likviderade i Tammerfors ...
(Källorna är bland annat denna bok, samt denna.)
__________________
Senast redigerad av Ördög 2017-08-05 kl. 10:28.
Senast redigerad av Ördög 2017-08-05 kl. 10:28.