Mordet på Kevin Hjalmarsson, 4 i Arvika 1998

Men vi kan se att sådant videomaterial inte finns, och det är något jag har tagit upp flera gånger i tråden. Du kan återigen med fördel läsa igenom tråden.

Jag fattar faktiskt inte hur det kan vara så svårt.



Jag inbjöd dig till att skicka ett PM om ett helt annat ämne, försök inte blanda bort korten. Jag är inte intresserad av ditt gnällande om varför du inte klarar av att svara på inläggen som riktas till dig. Jag är intresserad av enbart en sak: svar. Att du inte levererar några ska ses som att du helt enkelt inte kan leverera några. Men ändå fortsätter du diskutera...

"Fått för mig", "kan absolut förväxla", "hänvisar väl", "om jag förstår läget rätt", "kan ha", "har jag inga svårigheter att tro", "kan ana", "tror jag", "kan jag inte tro", "i så fall" och "tror jag".

Bländande inlägg.

Klargörande, verkligen.

Påminner om att Rolf hade alla chanser att rentvå sig med fakta i Expressen. Men han valde att ljuga om alibit och "dagboken".

Att det skulle vara någon skillnad på att erkänna eller berätta att man har dödat någon är väl ändå en märklig pseudodiskussion. Naturligtvis har det exakt samma innebörd i det här fallet. Om du menar att det inte är samma sak så får du gärna förklara vad skillnaden skulle vara.

Pluralis majestatis i ett ogundat påstående. Det är sånt jag hade velat bespara tråden.


Jag svarade på en vänligt formulerad fråga med försiktiga formuleringar då jag ej har något säkert svar.

Börja med att klicka på länken i inlägget du svarade på. Bland annat Anders Forsman skiljer på begreppen, och jag tycker att han förklarar skillnaden väl i SVT:s serie.

Anders Forsman tar i sitt konstiga uttalande inte alls ställning i den aktuella frågan, dvs. frågan om huruvida pojkarna skall ha erkänt/berättat för polisen att de hade dödat Kevin:

Anders Forsman: 'Det är inget erkännande i den bemärkelse som man får från en vuxen gärningsman utan det är en liten kille som berättar om detaljer, hur det var när det var, nere vid sjön.'
(FB) Mordet på Kevin Hjalmarsson, 4 i Arvika 1998

Jag tolkar det som att Anders Forsman vill insinuera att pojkarna kan ha erkänt ett mord, trots att han vet att de egentligen bara har svamlat om att peta på krabbor med en pinne osv. Anders Forsman vill tydligen inte gå hela vägen med Rolf Sandberg här.

Ok, då tar vi det igen. Bara så att du inte i framtiden kan hävda att du inte har någon aning om vad vi pratar om.

Polisen har hävdat att barnen visste om saker som bara mördaren kunde veta. Flera deltagare i tråden har även hävdat att det kan finnas inkriminerande material i förhören som inte har släppts som på något sätt skulle visa att barnen visst var skyldiga. Vi vet inte vad denna hypotetiska info som barnen skulle ha berättat om är för något. Men vi vet utifrån det sista förhöret som spelades in, vilket även var det sista förhöret med C (om man nu väljer att tro på att det icke-dokumenterade förhöret med R verkligen har ägt rum) flera saker det omöjligen kan handla om.

Det rör inget om fyndplatsen eftersom de inte kunde peka ut den, utan polisen var tvungna att berätta var den låg.

Det rör inget om det så kallade mordvapnet, för dels saknas all form av teknisk bevisning på det för att det skulle vara mordvapnet när sådan definitivt borde finnas om polisens berättelse hade stämt, dels så var det polisen själva som ledde in barnen på det så kallade mordvapnet själva.

Det rör inget om den så kallade mordplatsen (bryggan) för det finns ingenting som tyder på att bryggan skulle vara mordplatsen.

Det rör ingenting om mordmetoden, för polisen var tvungna att berätta för barnen hur Kevin dog och vilka skador han hade.

Det rör ingenting om det övriga tillvägagångssättet med transport från bryggan till fyndplatsen etc. för det finns ingenting i den tekniska bevisningen som tyder på att så ska ha skett, tvärtom talar bevisningen för att barnen omöjligen kan ha burit Kevin den nämnda sträckan.

Det rör ingenting om övriga attribut hos Kevin som kläder och liknande, för det kunde alla på orten se, och barnen både kände Kevin och hade träffat honom tidigare under dagen.

Det rör ingenting om upprinnelsen till mordet (det så kallade bråket på bryggan) för det finns ingenting som tyder på att så ska ha skett.

Och när vi då har täckt in mordplats, mordvapen, fyndplats, mordmetod, tillvägagångssätt, skador, attribut och upprinnelse så finns det faktiskt inte så mycket kvar som de skulle ha kunnat berätta.

Var nu god och skriv ut det här inlägget och klistra fast det i pannan, så jag slipper upprepa det i framtiden.

Jag får känslan av att Anders Forsman menade att barnen i delar skulle ha berättat sådant som enbart mördaren skulle ha känt till och därigenom givit dem en fragmenterad historia som de på slutet kunde pussla ihop. Tyvärr så verkar han helt ha glömt bort att det var han själv tillsammans med sina kollegor som från första början matade barnen med infon och vad de skulle säga. De konstruerade själva en historia och blev nöjda när barnen lydigt lärt sig att upprepa åtminstone delar av den, fast då något osammanhängande.

Ja, trots Magros digra postande av Hjelmgrens "dokumentation" (till Magro: citationstecknen för att jag inte ser det som en dokumentation utan en ren fiktiv hjälteberättelse) i tråden, tror jag inte vi har sett just den där delen. Frågeställningen är verkligen motiverad, just sådana skrivningar helt utan underlag visar att endera var Hjelmgren delaktig i lögnerna alternativt litade hon blint på RS och bara det diskvalificerar henne som författare. Det visar om inte annat att polisstyrelsen (?) gjorde rätt som stoppade eländet.
Tyvärr lär du inte få något svar av Magro i varje fall, användaren är förmodligen för tillfället inte intresse av att svara på den frågan!

Nu försöker du spela samma hjälteroll som RS. Till absolut ingen nytta, det hade absolut varit tråden mer till gagn om du besparat oss dina Hjelmgrencitat.

Inte det minsta Pluralis majestatis för oss med normal fattningsförmåga så förstår vi att det inte finns något sådant videomaterial.

Nu lägger jag er debatten med dig då det tydligen inte är möjligt att få dig att svara på direkta frågor.

Nu tittar jag igen på det första förhöret med femåringen. Han har lyfts upp i Evas knä efter att han först oroligt kasat omkring i sin egen stol.
"Jag vet inte" svarar han, blinkar och grimaserar okontrollerat. Harrysson pressar honom,
"Berätta vad du såg när dom mördade Kevin.Hur gjorde dom?" Robin tänker så det knakar, kan inte sitta still, "Men du berättade ju för mig i bilen!" säger Eva uppfordrande.
"Med en görvass kniv" säger nu Robin och ser lite glad och lättad ut, nu hade han kommit på något. (Eva, som inte vet att detta är en omöjlighet, ingen kniv har varit inblandad i dådet, lägger chockad handen för ansiktet.)
I nästa sekvens förhörs Christian. Han säger, även han besvärat kringhasande, att Robin berättat för honom att han sett Kevin dödats med kniv.
Eva berättar i en senare intervju att hon trodde att mördaren skulle komma efter pojkarna, som ju "varit vittnen":
"Man kände ju att man inte kunde skydda dom. Jag bara klapp ihop hemma på köksgolvet." Senare på kvällen åkte hon in till psyket.

Redan här kan en normalt funtad åskådare inser att de här barnen fabulerar. Särskilt femårige Robin signalerar att han febrilt försöker komma ur denna lögnhistoria. Han uppvisar inte rädsla, oro, skräck eller sorg inför ett förfärligt mördande av sin lille vän som han skulle ha "sett", däremot starkt obehag inför att klara sig ur denna påhittade rövarhistoria.
Har inga barnpsykologer studerat detta första förhör? Hur fick de sina legitimationer?