Mordet på Kevin Hjalmarsson, 4 i Arvika 1998

Klart som fasiken att de är skyldiga - ingen kan inpränta sådana minnen på så kort tid, utan tortyr eller hot om det samma... Hade de sagt att de är säkra på att de ej gjort det så hade jag kunnat gett dem en strimma hopp/tilltro... Varför skulle dessutom dessa telningar hålla käft i 20 år?

Äh, de riktiga mördarna är tagna och skall få svi!

Vem/vad är SÅC?

Det känns som att vad som hänt är ganska klart egentligen.

Minste killens bästis mördas, kanske såg femåringen mordet, kanske såg han bara sin kompis kropp i vattnet, kanske såg han ingenting alls. Oavsett så gör händelsen ett starkt intryck på honom. Han tänker mycket på vad som kan ha hänt. Små barn har ibland svårt att hålla isär fantasi och verklighet. Femåringen tänker att det kanske varit en man med kniv som dödat Kevin på bryggan och berättar för sin pappa att det är vad som hänt.

Pappan tror att femåringen sett något och kontaktar polisen, som tar in honom och hans bror till förhör då de tror att de kan vara vittnen. Femåringen spekulerar vilt i vad han tror kan ha hänt.

SÅC blir inkopplad och tycker att man ska jobba efter teorin att pojkarna är mördarna, utan att det egentligen finns några belägg för det annat än att de lämnat någon typ av uppgifter om vad som har hänt. Polisen tar fasta på det och ställer ledande frågor efter sin egen rekonstruktion av händelseförloppet. Genom de förhörstekniker som används byggs falska minnen upp hos pojkarna. Förhörsledaren berättar mer eller mindre polisens egen teori om hur pojkarna utfört mordet för dem och lyckas efter många utdragna förhör få barnen att berätta en liknande berättelse tillbaka.

En av förhörsteknikerna som används är att berätta för barnen ett och ett att brodern erkänt att det var de som mördade Kevin. Efter att denna metod använts mot femåringen, alltså att polisen sagt att hans bror har erkänt att de dödade Kevin, så går han hem och berättar för sin mamma att det faktiskt var sjuåringen som dödat Kevin.

När "bekännelsen" väl kommer, så är det polisens version i punkt och pricka. Pojkarna berättar vad de har lärt sig. Bland annat att de flyttade kroppen. De kan ju inte ha lyft den, så de "minns" att de släpade den. Det är bara det att de tekniska bevisen pekar på att kroppen inte alls blivit släpad.

Det finns inga tekniska bevis alls som pekar på att pojkarna är skyldiga. Bara en lång rad förhör med ledande frågor. Liknande metoder användes av psykologer på 90-talet för att visa hur tre av fyra barn utvecklade falska minnen då de bads berätta om en specifik händelse som i själva verket aldrig ägt rum, men som de leddes att tro att de varit med om.

Det är väl egentligen ingen poäng med att hänga någon för det som skett. Man visste inte bättre. Man gjorde sitt bästa. Men det pojkarna varit med om har ju helt klart påverkat dem för livet. Det är en skandal, och de förtjänar all upprättelse de kan få. Och hela svenska folkets innerliga sympatier.

Och den verklige mördaren finns antagligen fortfarande där ute någonstans.

Vad spelar det för roll om föräldrarna jobbade på Samhall eller var lågutbildade? De bör ändå ha fått möjligheten att medverka på förhören.

Tänk dig själv i sitsen, de säger ju själva att de litade på polisen och hade förtroendet att allt skulle skötas, de fick till och med barnpsykologer som sa att de inte skulle behöva medverka. (Ja idag 2017 kanske man inte hade tänkt samma, men då var det 1998)

Och sedan att man håller runt 15st förhör var med pojkarna under ~ två månaders tid är ju bara sjukt och att de dömts utan rättegång eller liknande.

Ska bli intressant att se de andra delarna och jag hoppas bröderna får någon klarhet i vad som har hänt någon gång.

Tror jag ska ha den på min gamla dator, ska kolla imorgon.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Sven_%C3%85._Christianson

Hans största merit är Thomas Quick...

"Bandymatch, joggingtur, klappa hästar, gaffeltruckar mm är av noll intresse..."

Håller med.

Man hade dessutom samma jävla drönare som i Quick-filmen och den skulle även här utnyttjas till max.

Sen väntade man sig ju en stark cliffhanger till nästa vecka! Men nejdå.

Det finns utrymme för förbättring, Dan.

Annars är du ju bäst.

[Kom plötsligt på att DJ givetvis läser här...;0)]

https://digest.bps.org.uk/2008/08/20/negative-false-memories-are-more-easily-implanted-in-childrens-minds-than-neutral-ones/

I studien ovan genomfördes två intervjuer med barn, med en veckas mellanrum.

"Altogether, 74 per cent of the children developed false memories for the fictitious event – that is, they said they remembered the event and added extra details about what happened."

Bröderna förhördes över 30 gånger. Det fanns väldigt gott om tid att bygga upp falska minnen.

Det är ju för övrigt lagstadgat att föräldern får vara med på mötet av en minderårig och ska tillfrågas och informeras om de kan bli tillfrågade. Det är min information från polisen som jag har fått i mitt uppdrag som god man. Sen att föräldrarna pressats med ledande frågor och självmant givit poliserna tillåtelse att förhöra är det troliga.

Tack och han bestämde sig tidigt för att det var kidsen som hade gjort detta?

På tal om annat så fällde jag nästan en tår till detta program, för Kevin och till viss del även för pojkarna om de nu varit oskyldiga och vilket helvete de måste haft genom alla år. Jag blir alldeles rörd ni början när man ser hur de pixlar en bild på dem som de senare avpixlar, fyfan.

Eftersom du är så tvärsäker så kan du ju dra den tekniska bevisningen här och nu.

Vill inte spekulera. Men tror 7 åringen gjorde det och 5 årigen stod bredvid eller var nära. Detta tror jag för att 5 årigen var den som verkligen ville gå med på detta programmet. Han har ingen aning vad som hänt. Hn var för ung. Såg kanske pojken när han låg livlös, men förstod inte allvaret och därför kommee han inte ihåg. Men 7 åringen kommer ihåg, annars lider han av något mentalt. I alla fall så tror jag inte om 7 åringen gjorde det att han var 100% medveten om Att han bragt någon livet. Det är ändå respekt till dem. De har mått dåligt tillräckligt länge. Stackars Kevins familj med. Man kan inte riktigt klandra barn