TYSKA - översättning, fakta och språkhjälp [Sammanfogad tråd]

Meningarna är korrekta, men en tysk skulle hellre skrivit "Schulklasse", om det är det som åsyftas, men det är kanske en petitess i sammanhanget.

Frågar du om uttalet stämmer? Det verkar så:

1. obetonat e uttalas [ə]: "Im Deutschen wird ein unbetontes, kurzes ‚e‘ in vielen Fällen als Schwa gesprochen"

2. obetonat er uttalas [ɐ], alltså ett vokalljud någonstans mellan [a] och [ə]: "Häufig wird aber ein Wort, das mit einer unbetonten Silbe auf -er endet, mit einem fast offenen Zentralvokal ausgesprochen". I "gelagert" följer också ett [t], men det verkar inte påverka den här uttalsregeln.

Hur vet man om det ska vara -en i perfekt eller -t? T.ex. er hat gestanden.

-en vid oregelbundna (även kallade starka) och -t vid regelbundna (svaga) verb. Vilka verb som är vilka får man helt enkelt lära sig.

Ja, precis. Har du läst tyska steg 3 någon gång?

Vilken nivå är det på?

Jag läste tyska på högstadiet och gymnasiet, 1994-2000.

Är det här vedertagen terminologi numera? På min tid som student i tyska kallades nämligen både de starka och de svaga verben regelbundna, medan en tredje grupp, som varken följde den ena eller den andra gruppens regler, kallades oregelbundna, t.ex. brennen, som alltså både har vokalväxling och -t i perfekt.

Den enkla regeln som gäller för infinitivslut på -en eller -t, är alltså att starka verb har -en och svaga verb har -t, där alltså de starka verben har vokalväxling (i stammen), medan de svaga verben har samma vokal (i stammen) i såväl presens och imperfekt som i perfekt.
Exempel:

reiten – ritt – geritten
loben – lobte – gelobt

Min universitetsgrammatik (som medvetet och något självsvåldigt försöker fjärma sig från en förment föråldrad terminologi och därför är förtjänstfullt saklig) kallar de två grupperna t-verb (svaga) respektive avljudsverb (starka).

Ovan beskrivna regel har förstås undantag, som brennen med vokalväxling e-a och -t i perfekt, men en god tumregel är alltså att om vokalen ändras i verbdeklinationen mellan tidsformerna, så ska verbet ha -en i perfekt.

Vi har faktiskt samma sak i svenskan där bara starka verb har -it (efter stammen) i perfekt medan svaga alltid har -t (utan i framför ).
Exempel:

rida - red - har ridit
Jfr. höra - hörde - har hört

Nu har de här deklinationerna, som var jättefina och regelbundna fordom luckrats upp och det finns gott om undantag – särskilt i svenskan.

Jag vet inte om det är vedertagen terminologi nu, men på min tid (se föregående post) delade vi in verben i de här grupperna. Att en tredje grupp existerade är naturligtvis inte nytt, men att den skulle hör till de oregelbundna är det, för mig i alla fall.

Randanmärkning: Verb konjugeras. Substantiv, adjektiv, pronomen, m.m. deklineras.

Okej, det var det gamla systemet.

OnT: vad menas med att durch, fur, gegen, ohne och umgås styr ackusativ? Betyder det att verbet kommer böjas efter ackusativ om något av de orden finns med?

Verb kasusböjs inte. Däremot kommer substantiv, adjektiv och pronomina att stå i ackusativ efter dessa prepositioner.

Ja, precis. Stämmer det här exempelvis:

Der Mann lauft durch den Wald.

Der Mann geht neben das Haus.

Och med dativ:

Dem Mann lauft aus das Haus.

Är väldigt osäker.