Solipsism - allt är en illusion - samlingstråd

Man finns i den utsträckning man tror att man finns. Människans hårdvara (hjärnan) är programmerad av evolutionsprocessen att tro att den finns (självmedvetenhet). Den här fundamentala tron är en stark drivkraft för vårt beteende (precis som rädsla och njutning) som i evolutionsprocessen stärkte våra förfäders sociala samarbete och starkt gynnade överlevnad, därför är det så vanligt att människan tror att den är ett "någonting" (automatiskt accepterar det som grundantagande).

Om man rör runt i hjärnan lite med droger, meditation eller hjärnskada/-kirurgi så kan den här tron på att man absolut finns upphöra och man kan bl.a. inse att man på djupet är Verkligheten (den verkliga verkligheten, inte våra koncept) istället för människa. Det mänskliga varandet relativiseras därmed. Hjärnfunktionen "jag är" (självmedvetenhet) är bara ett lokalt (i tid och rum) uttryck, medans Verkligheten är global, fundamental och evig. Jämför vågor på havet med havet i sig. Man kan säga att vi är en simulation som tillverkas i hjärnan. Ingenting föds och ingenting dör, olika mönster bara kommer och går.

Jag tror det beror på att barn har ett mer öppet sinne. I takt med att du blir äldre så indoktrineras du av samhället och dess för närvarande vedertagna bild av hur verkligheten är beskaffad.

Solipsism är egentligen ingen tokig tanke. Den är faktiskt ganska intressant, med tanke på att det bevisligen knappt finns någon materia "utanför" oss. Dock är ju tanken på att jag Autobahn är det enda som existerar en aningen uppblåst och inte så trolig

Det länkades en video i en annan tråd, där de tydligen har kommit fram till att världen dör med dig? Vårt universum skulle alltså upphöra att existera när du dör. Om jag förstod det hela rätt..
https://www.youtube.com/watch?v=Gc89m2SaOAc&t=621s

Problemet är att det varken går att bevisa eller motbevisa, så vi kan ju inte göra annat än att spekulera.

Personligen tror jag mer på Subjektiv Idealism. Dvs en slags gemensam solipsism, med ett stort medvetande som har förgrenat sig i underliggande medvetanden. Medvetanden som är du och jag.

Bla Platon och George Berkeley var ju inne på detta för hundratals år sedan.

Jag tror att teorin om att "yttervärlden är en illusion" kommer att vara allmänt vedertagen inom ett par decennium. Förmodligen bra mycket tidigare än så.

Med andra ord så hade Buddha rätt?
Och Alan Watts så klart.

Det mest sannolika är ju det motsatta, att det visst finns en materia som inte är människor, en yttervärld som fanns före människan, etc. Hur argumenterar man för någonting annorlunda?

För övrigt håller jag med om att Solipsism är en spännande tanke vilken liksom skepticism och Gud inte går att bevisa eller motbevisa

Enligt kvantfysiken så existerar bara världen i samma sekund som du observerar den. Den renderas alltså. Detta har varit känt i närmare hundra år.
Vill du ha källor på det?

Är inte insatt i kvantmekanik så vågar knappast diskutera utifrån den. Dock skulle jag vilja påstå att det blir lite märkliga slutsatser om man förlänger teorin utanför dess domän (vilken är mikrokosmos). Hur förklarar du t.ex. artefakter från tidigare historiska epokrar (Bara ett av många möjliga spörsmål)?

Att man kan applicera mikro på makrokosmos skall tydligen också vara bekräftat. Problemet är ju bara att det skulle krävas extrema verktyg för att demonstrera detta.

En förklaring skulle kunna vara att om ett objekt väl har renderats av ett medvetande i den här simuleringen, så måste den stanna här. Annars skulle det ju vara totalt kaos.

Simuleringen skulle alltså kunna ha något slags regelverk, just för att hålla verkligheten intakt.
Det finns väl alltid någon form av regler i alla simuleringar?

Men visst. Vem vet? Nu flummade jag ut lite här.
Jag tycker det är intressant tanke hur som helst, och jag är väldigt nyfiken på vad som kommer hända inom utveckligen av kvantfysiken.

Solipcismen (din frågeställning) är enligt min mening poänglös, dels för att det inte går att motbevisa, men dels för att innebörden av att "finnas" är godtycklig. Även om vi kanske alla är en simulering i en datavärld, så finns man ju i själva datavärlden. Och man känner att man finns. Ja, då kan man ju säga att man finns. Men de som har konstruerat simuleringen kanske inte anser att du finns, utan att "du" bara är ett ansamling av celler. Kanske tycker de att det som finns är just cellerna, eftersom de trots allt ibland kan klara sig utan att "du" har något att säga om saken (cancer).

Frågan har ju åter igen börjat komma in i relevans i samband med utveckling av AI. Om inte en allt för lång framtid kommer en dator kunna ha simulerade känslor. Finns då den roboten på riktigt?

Du är huvudpersonen, och i ditt huvud finns det förhoppningsvis en hjärna. Och denna hjärna innehåller hela din verklighet.

Jag har också funderat över, om det finns någon mer än jag. Hur kan jag veta, att denna tråd inte är något som min hjärna har uppfunnit pga mina funderingar?

Min hjärna är väldigt duktig på att skapa en annan värld i mina drömmar. Vad är det som säger, att den inte skapar min vakna verklighet också?

Finns jag, finns ni? Klart man aldrig kan veta. Men varför skulle det vara så knäppt? Vad är vitsen? Torde ju vara mer sannolikt att vi finns väl? Sen att vi ser allt på ett visst sätt, på det viset är det ju en illusion, allt är ju atomer och energier och tjossan som far runt och vi ser det på vårat vis. Men vi existerar väl ändå och ser och upplever allt rätt lika? Tycker själv att jag finns, och tror att ni andra finns. Vad är oddsen på att det inte är så? Känns ju sjukt meningslöst, ångestladdat, ensamt och deprimerande om allt jag upplever inte existerar på något vis överhuvudtaget. Ok! Anklaga mig för självcentrerad och allt sånt, men i varje fall, vill inte att det ska vara så otäckt.

Äh.

Det där bidrog till mycket i tråden!

TS, menar du att livet egentligen bara skulle vara som en våldsam psykos? Vart finns vi då om världen vi ser bara är en illusion? Och att alla upplever exakt samma illusion, hur kommer det sig?
Spännande minst sagt!

Dina upplevelser existerar. Huruvida du själv existerar är inte säkert.