Egots död

Det finns inget mer egoistiskt än att jobba på sitt ego!

Det är sant. Och till syvende och sist så finns det inget ego som kan vara egoistiskt eftersom "ego" blott är ett koncept som egentligen inte "existerar" ?

Nedan ett litet utdrag och en länk till en förhållandevis väldigt lättläst bok om Non-duality (Neo-Advaita om man skall vara exakt)
Kanske kan den hjälpa någon (som inte finns) där ute på resans väg..

Awakening to the Dream - The gift of lucid living (PDF-fil) av Leo Hartong.

‘Before enlightenment chop wood and carry water. After enlightenment,
chop wood and carry water.’

The ego, which certainly does not want to hear that it
is an illusion, may claim to accept this as a concept, but
invariably resists its realization, persisting in the belief that
the carrying and chopping that come ‘after’ are somehow
different. Now, if there’s nothing in it for me, why would
I even bother? ‘Give me some motivation,’ says the ego;
‘Give me something that makes it worth my while to pursue
this.’

This way of thinking seems right to us, who are conditioned
to look for a future purpose in whatever it is we’re
doing. Logic dictates that we should gain something here
instead of merely hearing that we don’t exist. From this
perspective, it gets even worse. Enlightenment not only
shows that your separate identity is an illusion, it reveals
that sheer purposelessness is at the heart of this whole
creation. This sounds absurd to the goal-and-future-oriented
mind; yet I will tell you unequivocally that the whole
point of this manifestation is nothing other than this manifestation.

Realizing this is far from the bleak reality the mind imagines
it to be. True, this is of no use to the ego, since it is
about freedom from the ego, not freedom for the ego.
The final understanding is not the result of seeking, but brings
freedom from seeking. It is not about fulfilling expectations,
but about being free of them. There are no future
rewards in store. This very clarity turns out to be its own
reward. Like Zen Master Hakuin exclaimed:
‘This very land is the pure lotus land,
This very body is the body of Buddha!’

This earth where we stand is the pure lotus land!
And this very body, the body of Buddha!"

Nothing changes, but everything is released from its conceptual
mold, as well as from the person who tried to fit life
into the mold. Life’s freshness is recognized; its presence is
acknowledged; its oneness is seen – but by no one. There
simply is recognition, acknowledgment, and seeing.

All this text will do is remind you of your true identity.
It is not about self- improvement or methods. It contains
no seven-step-systems to help you become more relaxed,
more loving, or more fulfilled. If that is what you’re looking
for, there are plenty of other books and people that
will cater to your needs.

Så fint.

Hakuin Zenji's "Song of zazen"

We did not even feel that we were leading a monastic life. For us, the monastic life was the usual life, and people who came from the city were unusual people. When we saw them we felt, “Oh, some unusual people have come!”

But once I had left Eiheiji and been far away for some time, coming back was different. I heard the various sounds of practice- the bells and the monks reciting the sutra- and I had a deep feeling. There were tears flowing out of my eyes, nose, and mouth! It is the people who are outside the monastery who feel its atmosphere. Those who are practicing usually do not feel anything. I think this is true for everything. When we hear the sound of the pine trees on a windy day, perhaps the wind is just blowing, and the pine tree is just standing in the wind. That is all that they are doing. But the people who listen to the wind in the tree will write a poem, or will feel something unusual. That is, I think, the way everything is. – Shunryu Suzuki, Zen mind beginner's mind

Problemet när man skall diskutera egots död är ju hur man definierar egot. Är egot våran historia? Summan av alla upplevelser vi haft? Vår personlighet? Vad är personlighet? Är egot vår identitet? Vad är identitet?

Så här ser jag på saken. När man säger att någon har ett stort ego, så konstaterar jag att i de flesta fallen rör det sig om förvuxna barn. En vuxen person vet vem hon är och har inget behov att hävda sig själv. Om det är detta du menar med egots död så kan jag hålla med om att det är viktigt för psykisk hälsa.

Om jag skulle definiera egot så skulle jag göra det indirekt genom att säga att egot orsakar vårt behov av att hävda oss själva samt att försvara oss och attackera andra.

En person som saknar ego baserat på ovanstående definition kan nog bäst beskriva som en person som känner sig själv och älskar sig själv. Ja, en sådan person lär vara psykiskt frisk.

I relation till ego får man väl också se vad som är ett sunt eller legitimt egenintresse. Utan något egenintresse blir man väl en lättmanipulerad slav och rövslickare.

Egot är själva identifikationen med tankarna. Är fascinerad över hur folk (inklusive mig själv) kan ha "awakenings" och sen tappa perspektivet. Eller ja perspektivet är väl alltid där, men identifikationen med tankarna kommer tillbaka. Trots att man vet vilken jääävla illusion det är.

Skulle du inte säga att hävda sig själv beror på identifikation med tanken?

Som Cilang skriver så är egot, som jag också ser det, identifikationen med tankar (och känslor och kropp).

Absolut. Hävdelsebehov kommer av identifikation med en tanke som säger att man är mindervärdig.

Jag skulle säga på ett sätt ja, på ett sätt nej. Hävdelsebehov beror på hur man är formad/vad man gått igenom i livet. Blir man "enlightened" försvinner identifikationen med hävdelsebehovet, men egot har fortfarande kvar hävdelsebehovet. Alla negativa aspekter av egot försvinner inte bara för att man inte identifierar sig med dem längre, de blir mindre påtagliga över tid. Eller vad säger ni?

Jo.