Citat:
Det finns ingen större skillnad mellan den definition jag använt mig av och den du återger. Precis som du delvist är inne på så är rationalism att sätta tanken (förnuftet) högre än sinnlig erfarenhet och religiös eller noetisk "uppenbarelse". Ofta utesluts det fetstilta då det numera tas för givet att uppenbarelser kan avfärdas som vidskeplighet. Den intellektuella förmåga (noesis) som jag lyft fram ingår inte i förnuftets "tänkande" och ignoreras eller förnekas därmed av rationalisten.
Historiskt sett så började begreppet rationalism att används för Descartes och hans efterföljare. Det blir missvisande att rakt av applicera det för många av antikens filosofer som fortfarande erkände mer-än-mänskliga vägar till kunskap, exempelvis Plotinos med föregångare där man får hålla med Algis Uždavinys (och Perennialisten Frithjof Schuon som han citerar) när han skriver att:
När det kommer till vishet så har jag i ett tidigare inlägg i en annan tråd skrivet så här:
Att vara vis är att besitta en andlig kunskap som förändrar vår upplevelse av världen så att vi ser den in divinis, som en teofani och som något heligt. Visheten gör också så att vi identifierar oss själva, inte med det empiriska egot, utan med Självet, den "inre människa" Plotinos talar om som transcenderar våra jordiska bekymmer och våndor.
Historiskt sett så började begreppet rationalism att används för Descartes och hans efterföljare. Det blir missvisande att rakt av applicera det för många av antikens filosofer som fortfarande erkände mer-än-mänskliga vägar till kunskap, exempelvis Plotinos med föregångare där man får hålla med Algis Uždavinys (och Perennialisten Frithjof Schuon som han citerar) när han skriver att:
[Plotinus] "rationalism" has nothing in common with modern "rationalism". Thus, if the term "rationalism" is understood in its modern deviated sense, we could scarcely label Plotinus as a 'rationalist' and thus fully agree with Frithjof Schuon, who says:Men det hela är som sagt en definitionsfråga, känner du och/eller jeanclaudevandamme till ett bättre begrepp så kan jag använda det så slipper vi definitionsbrotta.It is a mistake to see in Socrates, Plato and Aristotle the fathers of rationalism, or even of modern thought generally; no doubt they reasoned — Shankara and Ramanuja did so as well — but they never said that reasoning is the alpha and omega of intelligence and of truth, nor a fortiori that our experiences or our tastes determine thought and have priority over intellectual intuition and logic, quod absit.
När det kommer till vishet så har jag i ett tidigare inlägg i en annan tråd skrivet så här:
Att vara vis är att besitta en andlig kunskap som förändrar vår upplevelse av världen så att vi ser den in divinis, som en teofani och som något heligt. Visheten gör också så att vi identifierar oss själva, inte med det empiriska egot, utan med Självet, den "inre människa" Plotinos talar om som transcenderar våra jordiska bekymmer och våndor.
Besides we must remember that the Sage sees things very differently from the average man; neither ordinary experiences nor pains and sorrows, whether touching himself or others, pierce to the inner hold. To allow them any such passage would be a weakness in our soul. - Plotinos, Enneaderna VI.IV.VIII.Men denna andliga kunskap (gnosis) kan vi inte ernå genom förnuftets tänkande, det är inte något vi tillförskansar oss genom tankekraft, vi kan inte deducera oss fram till sanningen. Istället är det genom det kontemplativa Intellektet visheten uppenbaras, förutsatt att vi bereder den utrymme. Med det sagt så ska vi inte kasta förnuftet på skräphögen, i så fall hade mina inlägg här varit meningslösa. Däremot har det en underordnad roll och det kan inte ta oss hela vägen fram. Precis som ledsagaren Vergilius fick ge plats åt Beatrice när Dante skulle in i himlen måste förnuftet ge vika för en högre förmåga för att vi ska kunna närma oss det gudomliga.
Din sammanfattning är avsevärd mycket klarare än 526s och jeanclaudevandamme's, och jag "köper" mera av den än det dessa två individer presenterar.
Men ...
Citat:
Istället är det genom det kontemplativa Intellektet visheten uppenbaras,
... denna "vishet" köper jag inte som ett objektivt fenomen eller en objektiv procedur.
Nu är det ju inte heller säkert att du vill presentera den som varande objektiv, och i så fall har jag inga större problem med den, eftersom den i så fall inte kan stoppas ner i halsen på mig på falska grunder.

Absolut inte objektivt.