Definiera Gud

Ja och så sker ju (givetvis), och det går bra. Tills det inte går bra. Tex när man kommer till saker som metafysik, andlighet, och sånt. Då räcker inte empirismen till och vi måste förlita oss på tanken. Och då blir det svårare.

Men frågan blir ju i så fall om det är epistemisk legitimt att "spola" empirin bara för att den inte passar in i en viss typ av spekulativ metafysik.

Vilket ledar till att jag ÄNNU inte har fått ett tydligt och belaggd svar på hur den spekulativa metafysik skaffar sig information.

Men det handlar inte om att "spola" empiri. Det kommer till ett vägskäl där sinnena och tanken måste släppa varandras händer. Sinnet är mer begränsat än tanken. Tanken kan ta oss längre än de fysiska.
Det vi är intresserade av är hur långt tanken kan ta oss.
Men vissa människor anser inte att det är på riktigt. Det måstre finns kontakt med sinnet och det empiriska.
Trots att matematik och abstrakt tänkande är bevis på att tanken är verklig.
Allt vi tänker är inte verkligt, men mycket mer än det vi kan uppleva i nuet.
Det har historien bevisat om och om och om. Genom att det som vi först tänkt – sen har blivit verkligt (empiriskt)
Tanken ligger alltid före. Och jag vill veta om den ens har ett slut.


Det finns inom oss från början.

För att kunna diskutera något måste man först enas om en definition så att det står klart vad man diskuterar. Det var det jag försökte göra med mina frågor. Om jag förstår dig rätt menar du nu att definitionen av nous ytterst är en religiös fråga där olika religioner och religiösa inriktningar ger olika svar.

Det är iofs fullt begripligt om det är så eftersom begreppet hänger nära samman med tron på en immateriell själ. Det skulle dock vara intressantare om man kunde finna en allmänmänsklig eller ännu bredare definition som inte beror på när påven eller någon annan teolog anser att själen föds.

Det som egentligen ådrog sig mitt intresse i den här tråden var dock din förvissning att djuren inte har något nous - inte ens oss närstående djur som andra primater. Men om jag förstår dig rätt baseras din åsikt i den frågan på den religiösa dogmen att de "osjäliga" djuren inte har någon själ, och därför inte heller något nous?

Jag kan inte tolka följande som annat:


(Min kapitalisering).


Visst kan tanken bli hur spekulativ som helst. Och sen?


Inte "vi"; DU.

Själv vill jag ha NÅN typ av epistemisk legitimitet.


Japp, matematisk logik är mycket bra, men det legitimer inte allt det flum som spekulativ metafysik häver ur sig.


Precis.


Epistemisk belägg för detta, tack. (1)


Se (1).


Ja det upprepar du ju som mantra. Men belägg, tack.

Sen visare det sig att det blir verklighet. Historien visar det med all önskvärd tydlighet. Inget tyder på att vi skulle nåt någon slags botten. Tvärtom.

Sån "logik" som din mattelärare tyckte var bra.
Alla tankar ska tolkas vetenskapligt för att vi ska få förståelse om vår förmåga.
Jag påstår att de som händer med den neurologiska forskningen runt DMT är det mest spännande just nu

Folk som 2017 säger "sånt där flum" visar bara hur patetisk gamla och halvdementa de är.

Bogomil: hjärnan börjar minska efter 40. Det krävs regelbunden motion och syretillförsel för att den ska fortsätta vara frisk.
Sluta grogga - Börja jogga

Gillar att definiera den engelska översättningen "God", vad är det som driver världen, vad är det folk dyrkar? Det är inte någon osynlig gubbe bland målnen, det är inte någon allsmäktig skapare av universum, så vad är det folk egentligen dyrkar i denna värld?

Jo...gold, oil and drugs.

När har den typ av spekulationer som är karakteristisk för DIN kategori av metafysik blivit verklighet? Det går ju snarare åt andra hållet.


Matematisk logik är MYCKET objektiv, ja.


Nu mantramässar du igen.


Du har alltså inte dom epistemiska argument jag efterlyser, så du kommer med sånt trams istället.

Nu börjar du blaja igen. Styckar upp i smårader och tramsar.

Försök med halmgubbe: "min kategori av metafysik". Vad är det? Vem har ens pratat om det?
Du kan inte hålla dig till ett stingens resonemang.


Kortfattat igen: Det som sådana som du kallar för "flum" har genom historien visat sig vara sant. Människan har helt enkelt tänkt ut saker i förväg. Det vet alla.

Istället för att hålla en dialog som en empirist från 1600 talet borde du antingen vara tyst, eller komma med argument som för det framåt.

Tex Hur ska man redan från början skilja på tankar som har större möjlighet att vara sanna?
Jo, genom induktion. Det är så fysikerna jobbar. De börjar med en lös tes som har en lös koppling till något annat, sen nystar de vidare, gör matematik av det och till sist prövar fysiskt (om det är möjligt).

Ditt postulat om att du genom en särskild typ av abstrakta spekulationer kan hitta en valid och objektiv verklighets-beskrivning.


NÅGRA människor har "tänkt ut saker i förväg", och dessa kan sen experimentellt eller logisk valideras.

Sen finns det mängder av människor som har "tänkt ut saker i förväg", utan att kunne validera sina abstrakte spekulationer. En grupp du tills vidare tillhör.


Nu är det ju faktisk DU, som har bevisbördan för dina postulat. Också angående dom procedurer du användar i dina abstrakta spekulationer.


Det är inte mitt problem hur man "från början" kan ge abstrakt spekulerande av den typ du sysslar med nån sannolikhet. Det får du göra själv.

Vad jag är mera intresserad av är, hur du i sista hand kan demonstrera validiteten av dina abstrakte spekulationer.


Ser man det. Och vilken typ av fysisk provning refererar du till, och har dina abstrakte spekulationer testats på detta sätt? (Eller för den del demonstrerats vara korrekte med hjälp av matematisk logik).

Det finns ingen större skillnad mellan den definition jag använt mig av och den du återger. Precis som du delvist är inne på så är rationalism att sätta tanken (förnuftet) högre än sinnlig erfarenhet och religiös eller noetisk "uppenbarelse". Ofta utesluts det fetstilta då det numera tas för givet att uppenbarelser kan avfärdas som vidskeplighet. Den intellektuella förmåga (noesis) som jag lyft fram ingår inte i förnuftets "tänkande" och ignoreras eller förnekas därmed av rationalisten.

Historiskt sett så började begreppet rationalism att används för Descartes och hans efterföljare. Det blir missvisande att rakt av applicera det för många av antikens filosofer som fortfarande erkände mer-än-mänskliga vägar till kunskap, exempelvis Plotinos med föregångare där man får hålla med Algis Uždavinys (och Perennialisten Frithjof Schuon som han citerar) när han skriver att:

[Plotinus] "rationalism" has nothing in common with modern "rationalism". Thus, if the term "rationalism" is understood in its modern deviated sense, we could scarcely label Plotinus as a 'rationalist' and thus fully agree with Frithjof Schuon, who says:

It is a mistake to see in Socrates, Plato and Aristotle the fathers of rationalism, or even of modern thought generally; no doubt they reasoned — Shankara and Ramanuja did so as well — but they never said that reasoning is the alpha and omega of intelligence and of truth, nor a fortiori that our experiences or our tastes determine thought and have priority over intellectual intuition and logic, quod absit.

Men det hela är som sagt en definitionsfråga, känner du och/eller jeanclaudevandamme till ett bättre begrepp så kan jag använda det så slipper vi definitionsbrotta.

När det kommer till vishet så har jag i ett tidigare inlägg i en annan tråd skrivet så här:
Att vara vis är att besitta en andlig kunskap som förändrar vår upplevelse av världen så att vi ser den in divinis, som en teofani och som något heligt. Visheten gör också så att vi identifierar oss själva, inte med det empiriska egot, utan med Självet, den "inre människa" Plotinos talar om som transcenderar våra jordiska bekymmer och våndor.

Besides we must remember that the Sage sees things very differently from the average man; neither ordinary experiences nor pains and sorrows, whether touching himself or others, pierce to the inner hold. To allow them any such passage would be a weakness in our soul. - Plotinos, Enneaderna VI.IV.VIII.

Men denna andliga kunskap (gnosis) kan vi inte ernå genom förnuftets tänkande, det är inte något vi tillförskansar oss genom tankekraft, vi kan inte deducera oss fram till sanningen. Istället är det genom det kontemplativa Intellektet visheten uppenbaras, förutsatt att vi bereder den utrymme. Med det sagt så ska vi inte kasta förnuftet på skräphögen, i så fall hade mina inlägg här varit meningslösa. Däremot har det en underordnad roll och det kan inte ta oss hela vägen fram. Precis som ledsagaren Vergilius fick ge plats åt Beatrice när Dante skulle in i himlen måste förnuftet ge vika för en högre förmåga för att vi ska kunna närma oss det gudomliga.

Intellektet är som sagt en andlig fakultet och kan endast förstås eller definieras ur ett metafysiskt eller religiöst/andligt filosofiskt perspektiv. Att ex. försöka förstå det utifrån när den dyker upp i tiden inom människan leder en ingenstans, det ser jag bara som irrelevant. Därav min fundering i slutet av mitt tidigare inlägg till dig. Djuren, så vitt jag vet, saknar förmågan att transcendera sig själva och nå högre nivåer av medvetande. Det är där jag huvudsakligen ser artskillnaden mellan människa och djur. Att jag appellerar till "högre nivåer av medvetande" kommer såklart inte övertyga de som är skeptiskt lagda, men mitt inlägg var i huvudsak inte riktat till dem utan till jeanclaudevandamme som tidigare visat intresse för andlighet och Gud, därmed är det nödvändigtvis inte ett problem för honom/henne.