Definiera Gud

Det finns ingen större skillnad mellan den definition jag använt mig av och den du återger. Precis som du delvist är inne på så är rationalism att sätta tanken (förnuftet) högre än sinnlig erfarenhet och religiös eller noetisk "uppenbarelse". Ofta utesluts det fetstilta då det numera tas för givet att uppenbarelser kan avfärdas som vidskeplighet. Den intellektuella förmåga (noesis) som jag lyft fram ingår inte i förnuftets "tänkande" och ignoreras eller förnekas därmed av rationalisten.

Historiskt sett så började begreppet rationalism att används för Descartes och hans efterföljare. Det blir missvisande att rakt av applicera det för många av antikens filosofer som fortfarande erkände mer-än-mänskliga vägar till kunskap, exempelvis Plotinos med föregångare där man får hålla med Algis Uždavinys (och Perennialisten Frithjof Schuon som han citerar) när han skriver att:

[Plotinus] "rationalism" has nothing in common with modern "rationalism". Thus, if the term "rationalism" is understood in its modern deviated sense, we could scarcely label Plotinus as a 'rationalist' and thus fully agree with Frithjof Schuon, who says:

It is a mistake to see in Socrates, Plato and Aristotle the fathers of rationalism, or even of modern thought generally; no doubt they reasoned — Shankara and Ramanuja did so as well — but they never said that reasoning is the alpha and omega of intelligence and of truth, nor a fortiori that our experiences or our tastes determine thought and have priority over intellectual intuition and logic, quod absit.

Men det hela är som sagt en definitionsfråga, känner du och/eller jeanclaudevandamme till ett bättre begrepp så kan jag använda det så slipper vi definitionsbrotta.

När det kommer till vishet så har jag i ett tidigare inlägg i en annan tråd skrivet så här:

Att vara vis är att besitta en andlig kunskap som förändrar vår upplevelse av världen så att vi ser den in divinis, som en teofani och som något heligt. Visheten gör också så att vi identifierar oss själva, inte med det empiriska egot, utan med Självet, den "inre människa" Plotinos talar om som transcenderar våra jordiska bekymmer och våndor.

Besides we must remember that the Sage sees things very differently from the average man; neither ordinary experiences nor pains and sorrows, whether touching himself or others, pierce to the inner hold. To allow them any such passage would be a weakness in our soul. - Plotinos, Enneaderna VI.IV.VIII.

Men denna andliga kunskap (gnosis) kan vi inte ernå genom förnuftets tänkande, det är inte något vi tillförskansar oss genom tankekraft, vi kan inte deducera oss fram till sanningen. Istället är det genom det kontemplativa Intellektet visheten uppenbaras, förutsatt att vi bereder den utrymme. Med det sagt så ska vi inte kasta förnuftet på skräphögen, i så fall hade mina inlägg här varit meningslösa. Däremot har det en underordnad roll och det kan inte ta oss hela vägen fram. Precis som ledsagaren Vergilius fick ge plats åt Beatrice när Dante skulle in i himlen måste förnuftet ge vika för en högre förmåga för att vi ska kunna närma oss det gudomliga.

... denna "vishet" köper jag inte som ett objektivt fenomen eller en objektiv procedur.

Intellektet är som sagt en andlig fakultet...

Intellektet är som sagt en andlig fakultet och kan endast förstås eller definieras ur ett metafysiskt eller religiöst/andligt filosofiskt perspektiv. Att ex. försöka förstå det utifrån när den dyker upp i tiden inom människan leder en ingenstans, det ser jag bara som irrelevant. Därav min fundering i slutet av mitt tidigare inlägg till dig.

Djuren, så vitt jag vet, saknar förmågan att transcendera sig själva och nå högre nivåer av medvetande. Det är där jag huvudsakligen ser artskillnaden mellan människa och djur. Att jag appellerar till "högre nivåer av medvetande" kommer såklart inte övertyga de som är skeptiskt lagda, men mitt inlägg var i huvudsak inte riktat till dem utan till jeanclaudevandamme som tidigare visat intresse för andlighet och Gud, därmed är det nödvändigtvis inte ett problem för honom/henne.

Sånt jävla kvasiintellektuellt skitsnack belönas med en länk till synonymordboken: http://www.synonymer.se/mobil/?query=fakultet

Intellektet är en produkt av hjärnans elektrokemiska processer. Sambandet mellan hjärnaktivitet och intellektuell verksamhet har vid försök visat sig vara absolut.

]Jag skulle välkomna en metafysisk eller filosofisk definition av själen och det du kallar intellektet, [/b]men du hänvisade i stället till vad den katolska kyrkan och olika inriktningar inom islam har att säga om själens uppkomst. "Det beror på din religion" är inget bra svar på frågan om man söker efter en allmänmänsklig och tidlös definition av det andliga.

Det är inte heller oväsentligt utan tvärtom av central betydelse att förstå eller åtminstone ha en teori om när och var själen uppstår och manifesterar sig. Även ett övernaturligt fenomen måste kunna ges en meningsfull definition, och kan man inte ens avgöra om en individ - t.ex. ett nyfött barn - har en själ eller inte blir en vidare diskussion av fenomenet meningslös.

Nu har ordet fakultet iofs en tredje betydelse som inte står i synonymordboken, och det är den som Myein syftade på:

fakultet

1. (ålderdomligt) förmåga

http://sv.wiktionary.org/wiki/fakultet

En auktoritets-hänvisning till Platon ger inte det minste belägg för existensen av "nous".

Ja det upprepar du ju i det oändliga, men utan att komme med belägg.

Och att DU intuitionerade fram detta skulle göra det objektivt? Du är för rolig i din megalomani.

Tillbaka till ruta étt i ditt predikande: Vart har du din information om kausalitet och energi från?

Det torde vara dags att du svarar på denna kritiska fråga om din (semi?)solipsism.

Rationalism kan förstås på olika vis så ska man tala om det så bör man definiera begreppet. Det stycke jag hänvisade till definierade rationalism så som "tron på förnuftets överhöghet". Om man med "förnuftet" exkluderar intellektion (noesis), vilket varit kutym bland de mest inflytelserikare tänkarna i väst sedan medeltiden, så har författaren till texten rätt i sina slutsatser. Denna "rationalism" har haft ett avgörande inflytande över vår civilisation och bidragit till en ensidig fokusering på ett cerebralt tänkande som distanserar människan från vishet till förmån för ett kvantitativt vetande. Man brukar säga att "vi [moderna människor] vet mer och mer om mindre och mindre." Använder man rationalism i en vidare mening där både antikens filosofer och 1600-tals rationalisterna inkluderas så blir begreppet obrukbart om man ska jämföra epistemologiska skillnader dem emellan.

Men denna andliga kunskap (gnosis) kan vi inte ernå genom förnuftets tänkande, det är inte något vi tillförskansar oss genom tankekraft, vi kan inte deducera oss fram till sanningen. Istället är det genom det kontemplativa Intellektet visheten uppenbaras, förutsatt att vi bereder den utrymme. Med det sagt så ska vi inte kasta förnuftet på skräphögen, i så fall hade mina inlägg här varit meningslösa. Däremot har det en underordnad roll och det kan inte ta oss hela vägen fram. Precis som ledsagaren Vergilius fick ge plats åt Beatrice när Dante skulle in i himlen måste förnuftet ge vika för en högre förmåga för att vi ska kunna närma oss det gudomliga.

Tycker om att läsa dom gamla skrifterna men håller med TS om att religionen har kapat gudsbegreppet.
När jag tänker gud tänker jag bara skaparen, problemet med skaparen är frågan var kom skaparen ifrån men biogenetikens första regel är att enbart liv kan skapa liv så tron på att inget skapade allt är såpass korkad att den inte längre ens kan tas på allvar, evolutions teorin är död.
Tror också man hamnar väldigt snett om man försöker förmänskliga gud, vad är det man faktiskt ser under DMT, ja någon slags allsmäktig plasma/elektrisk tillstånd av enighet.