När Wall talar om ett vittne som skulle ha sett GM stå flera minuter vid Dekorimahörnet
så syftar han på en man med initialerna IM som satt i en bil på andra sidan gatan och
fick se hela skeendet kring mordet.
Detta centrala vittne uppger inte alls någon längre tid som han skulle ha sett GM stå vid hörnet
i det första förhöret. Då låter det så här istället:
Citat:
INGE MORELIUS första uppgifter dagen efter mordet. 860301 - kl 09.20.
F:- Hur lång tid innan har du… observerade du honom. Hur nära var han första gången du ser honom?
M: - Jag står ju alltså på andra sidan Sveavägen. Jag hade precis vänt bilen och det här rör sig om minuter.
F: -Man kan ju gå långt på en minut också.
M: -Men han såg… när jag observerade honom det var strax innan, bara precis sekunderna innan mannen och kvinnan kommer, det vill säga paret Palme.
F: - Sekunderna innan de möttes?
M: - Innan de går förbi honom för han står som jag uppfattade det mot väggen, och så här när de går förbi så kommer han upp bakom.
Förhör avslutat 10.30.
(Sen kom långt senare en journalist och författare vid namn T. Kanger och satte vissa
griller i huvudet på vederbörande så det blev fel på tiderna alldeles.)
Samme Morelius som kommer att uppge att han är säker på att Lisbet Palme och makens
mördare såg på varandra. Att Lisbet såg honom alldeles tillräckligt länge för att kunna
bilda sig en uppfattning om mannens utseende. Därför kan hon också sedermera med
sådan oerhörd säkerhet identifiera Christer Pettersson som mannen som sköt ihjäl hennes
make.
Wall med sitt "mötesscenario" kan man lugnt lämna därhän.
Skulle statsminister Palme ha stämt möte med någon i kalla senvinterkvällen utanför
en färgaffär? För att få råd om vilken målarfärg som var lämpligast att välja när köksstolarna
därhemma i bostaden i Gamla Stan skulle målas om?
Och någon man stämt möte med skulle agera statsministermördare och Lisbet skulle
förtiga mötet och sanningen om vem som sköt hennes älskade make?
Jo, tro det den som vill och sannerligen har det visat sig vara många som är beredda
att tro på precis vad tokigt som helst under alla dessa åren som följt efter dådet på
Sveavägen.
Noterar också att herr Persson är bekymrad över "Sverigebilden" som förmedlas till
jänkarna. Ja, till hela omvärlden.
Nä, varför ska vi plötsligt överge förljugenheten som vägledande princip? Det är
prima liv hos moder Svea och hennes undersåtar, tryggare och lyckligare har vi
knappt varit förr.