Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Om detta iscensätts vore det fantastiskt bra. FN:s råd för mänskliga rättigheter utan USA skulle desarmera Soros sjw-armador rejält. No more world government. Tack tack. Förstår att de blir oroliga.
http://www.politico.com/story/2017/0...council-235399

När jag läste Wolos söndagsledare i förmiddags var min reaktion ungefär "Jaha, Wolo inser att det finns en konflikt mellan nationalism och liberalism. No shit Sherlock! Verkligen? Synd att du inte hakade på när denna tråd startades så kanske du hade lärt dig ett och annat under åren." Att Wolo vidare hyllar den store statsmannen Reinfeldt (och nu Lööf) är också det en riktig no-brainer. Livet som politisk chefspolitruk på DN måste rimligen har varit lättare under en tid när "alla" villa ha obegränsad massinvandring och när trycksvärtan knappt räckte till för att skildra den svenska "godheten".


Jag hittade ingen vettig infallsvinkel till Wolodarskis självklarheter i förmiddags, varför jag heller inte skrev något om ledaren. Nu noterar jag dock nedan kommentar från Thomas Gür på Facebook i anledning av Wolos ledare, vilket gör att jag känner att det finns något substantiellt att ta på (för den som är för flegmatisk för att göra samma analys själv, dvs yours truly). Jag vet inte om Gür sitter inne med facit här men om så är fallet skulle alltså Wolodarski själv ha insett att bajset har träffat fläkten på allvar. Fan tro´t!


https://unvis.it/dn.se/ledare/kolumn...dlas-som-skrap

Bra invändning! TL:s analys/konfabulation stannade vid inbillad diskriminering i Sverige och ett passivaggressivt offerskap.

---

Det pågående medietemat Sverigebilden bildstormas, helt enkelt genom att det nya, mångkulturella Sverige exponeras; svenskar uttalar sig utomlands, utlandsmedier uppmärksammar lokal opposition eller gör egna nedslag i ghettona.

Lars Bern:

Sverigebilden rasar ihop som ett korthus


https://anthropocene.live/2017/02/26...m-ett-korthus/

Mossige Carl Bildt gör sig till åtlöje, Fredrik Reinfeldt förnekar obstinat problemen med massinvandringen och därmed också den egna skulden och den mekaniska Anna Kinberg Batra sviktar i opinionen och klyver det patetiska, sköra borgerliga fundamentet genom trevande uttalanden om ett närmande till SD.

Spännande tider. En urladdning kommer att ske, på ett eller annat sätt, och snart. Inte en pyspunka, utan något mer omvälvande.

Den som lyssnade noga kunde tydligt höra ett darr på Morgan Johanssons röst när han debatterade med JÅ i fredags i Studio ett. Frågan är vilka krafter som redan är i rörelse i det fördolda i "rörelsen" (SAP). Vad är Morgan rädd / nervös inför? Något mer än sitt eget jobb?

Hör Socialdemokraternas Morgan Johansson och Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson - om synen på Sverige.
http://sverigesradio.se/sida/artikel...rtikel=6639063

Läste samma ledarstick. Och tänkte ungefär samma sak. Vad tusan ska man säga? Så tack för länken till Gür. Han sa det man kunde säga.

Angående Pidde Woldemortski kan jag bara säga att han triangulerar allt vildare och vildare. Det märks på hans mer och mer trevande sätt att uttrycka sig. Det märks på hans allt mer och mer försiktiga sätt att formulera sig. Han har helt enkelt seglat vilse. Varför förstår han inte. Mer än att han begriper att han börjat komma ut på okänt vatten. Det sjökort han trianguelrat sig fram på har ju funkat bra hittills. Så varför inte längre? Undrar Pidde.

Men Pidde är ju inte dum. Han tar det varligt och försöker navigera så gott han kan bland de grynnor och skär han tidigare trott sig kunna segla fri från. Misstaget Pidde gjort är så klart samma misstag som alla som slickar maktens röv gjort. Man misstar det politiska spelet för ett sjökort eller karta över mark. Tror att bara man är kompis och tjenis med den som har makten, så klarar man sig. Men verkligheten, det som händer och sker, är ju ingen karta. Så därför blir det bara fel till slut och till sist, för såna som Pidde Woldemortski.

Och har jag inte helt fel, försöker han, trots att han faktiskt förstått att han seglat helt vilse, att fortfarande rita sina egna kartor och sjökort av dagens Sverige. Men som synes är det få som i dag köper Piddes hemsnickrade beskrivningar, Piddes egna narrativ, av hur saker och ting står till i dagens Sverige.

Det är så oerhört fantastiskt underhållande. Rena rama cirkusen. Och här sitter vi, oinbjudna och på första parkett, och får ta del av det hela. Helt gratis!

Härliga tider. Strålande tider. Och det kommer mera.

Haha, wow. Man kan höra hur Morgan sitter och BOKSTAVLIGEN SKAKAR. Man kan förstå att något har förändrats.

Ojojoj lyssnade på debatten och det låter verkligen som att Morgan Johansson är på väg att göra i byxan och låter som att gråten är nära. Potemkinkulissen är verkligen på väg att rasa samman.

Det sker stora saker inom S, den invandringskritiska delen av S har vaknat till liv och börjat få öron som lyssnar, Morgan och hans kumpaner har börjat inse att de inte kommer förlora sin makt till SD främst, utan till andra sossar. Sossar som alltid funnits i partiet men som de senaste åren blivit tystade, de har nu, när förändringarnas vindar blåser, tagit tillfället i akt och återtagit makten i S. Ett mer traditionellt och hårt S är att vänta. För SD:s del är detta dåliga nyheter då många av deras väljare kommer hoppa tillbaka till S så fort de tar migrationspolitiken på allvar.
Däremot är det för lite kvar till valet och de sossar likt Morgan som styr nu kommer sitta kvar tills dess, reformen kommer efter valet, ett val som kommer ge de invandringskritiska sossarna rätt och därmed få makten i partiet (igen).

Det finns ett kärnsosseri - i meningen gammal, betrodd - lika lite som det finns en moderat kärna. En organisation består av en uppsättning regler och människorna som skall förvalta dessa regler och omsätta dem i praktisk handling. Polisen och lagen. Partiet och stadgarna. Svenska kyrkan och bibeln.

Utöver formalian finns också kultur med oskrivna regler och förhållanden, varför med fel människor blir reglerna ingenting värt. När den där kulturen utraderats är den borta. Kärnsosseriet är den svenska politikens fjällko. Ett individantal som är utspritt och för lågt för att reproducera det som en gång var. Dolt i ett hav av industrikossor med juver som släpar i marken.

Jag följer sosseriet i min egen kommun. Kollar vilka som faktiskt sitter i fullmäktige eller har uppdrag i arbetarekommunen (den socialdemokratiska kommunföreningen). Läser vad de skriver om sig själva på facebook. Kollar hur och var de bor. Vem de är gift med. Vilka förtroendeuppdrag de getts utanför fullmäktige. Allt finns ju idag bara några knapptryck bort. 20 minuter här och 20 minuter där, så får man en helt annan bild än den lokalblaskan förmedlar.

Sossarna idag är yrkespolitiker med akademisk utbildning. Inte sällan gifta inom den egna gruppen. Regnbågsflaggor och "vi gillar olika" haglar på facebook. De som avviker är enstaka individer i den äldre generationen. De är på väg ut och har ingen betydelse för den framtida utvecklingen. Andra avvikare är den udda undersköterskan som halkat in i politiken. De korrumperas snabbt.

Jag kan också föreställa mig hur partiets medlemsmöten ser ut i de flesta kommuner. En fantastiskt hög medelålder och helt hjärntvättade respektive okunniga medlemmar från (f.d.) yrken med kollektivanställning. Mellan dessa öar av relikter, så finns de udda karriäristerna. De som suktar efte makt och inflytande. Ideologin är sekundär, ålandet till toppen primär.

En på många sätt döende organism som har en, enda offensiv satsning: väljarimporten. Där sitter man inte still, minsann.

Sossarnas förfall är ett mycket intressant ämne att studera. Det drar nu ihop sig till batalj i väldigt många mindre kommuner ute i landet. Striden står mellan S och SD. Och svartmålningen har redan börjat. S har sina tentakler rakt in i allt från (det självklara) fackförbund till lokalmedian och den kommunförvaltning man inte sällan styrt över sedan kommunreformen 1971. Prioriteringen inför valet 2018 är solklar: svartmåla SD så mycket det går, så ofta det går och så uthålligt som möjligt. Använd alla tillgängliga medel som det förfogas över: facket, media, skolan, kommunen, Pro, o.s.v. Kanske kan man kalla det för slutstrid. Ty SD:s viktigaste uppgifter är att dels påverka hela spelplanen i en invandringsrealistisk riktning, dels förinta det parti som inte kan röra sig i den riktningen.

Så, vad kommer att hända med Widar Andersson? Inte mycket. Så länge han inte rör upp för mycket bottenslam och grumlar sikten för modernisterna i partistyrelsen, så får han hållas. Blir han för besvärlig så tar sagan slut. Jämför lämpligen med vad som i flera fall har skett i M.

Tror jag har skrivit detta tidigare, men upprepar det iaf. Vi brukade ha det på det sättet att msm uppfostrade folket och dessutom piskade politiker framför sig i politiska korrekthetsfrågor. Eller, som i fallet Reinfeldt, när den store ledaren var rekordhållaren i öppenhetsfloskler, tillika den store valvinnaren, så stod man med öppen mun och applåderade. Åt allt.
Det som sedan hänt är att borgerligheten i tyckeribranschen, från Alice Brallis till Boström, m.fl., har helt släppt detta och börjat agera någorlunda självständigt och i invandringsfrågorna kritiskt. Men på vänsterkanten har något annat skett. Där har närmast politikerna tagit komandot över mediefigurerna. Ta Anders Lindberg som exempel. En galen människa som troget rabblar alla floskler. Vi vet alla hur han låter och skriver. Men, fundera på om ni någonsin har hört honom komma med kritik mot det ledande S i politiken? Har man hört honom tillräckligt ofta på radion, så kommer inte hans "här måste jag ge [fyll i sossenamn här] rätt" som någon överraskning. T.o.m.halvkommunister och frihetliga socialister i ETC-miljön, slickar S i arslet. Partitoppen har större makt än Buffelgöran hade på sin tid.

En konsekvens av detta är att om S skjuts i sank i nästa val, så tar de stora delar av vänsterfigurerna i media med sig i fördärvet. Inte på så sätt att människor skulle få gå från sina jobb. Men hela grunden för trovärdighet och relevans, slås undan.

Om det nu inte är så att de är de internationella globalister som har mediemakten som triangulerat ett varv för mycket. Vilket jag menar är fallet.
Valet av Trump förändrade allt i det globala mediekriget. Återverkningarna tar lite tid på grund av befälsgången. Wollo är bara ett lägre befäl på frontavsnittet Sverige i det globala mediekriget.

Pre-Trump var oppositionen en kontrollerad opposition eftersom de naivt spelade med i samma maktspel.
Nu är helt plötsligt MSM i riktig opposition till yttersta makten, presidenten i USA, och får börja försvara sig och skaffa allianser.

Det var politiskt naivt av MSM att ge sig in och bedriva en politisk agenda utan att inse att de också skulle bli indragna i politikens maktspel. Att det tog sådan tid är förvånande men nu är vi här.

I en tid där medierna som den tredje odemokratiskt icke valda statsmakten nu får stå till svars inför folkets vrede. Det måste kännas skrämmande för en agendasättande globalist.

Tidigare var man med och byggde upp spänningarna mot regeringsmakten genom bland annat okontrollerad invandring. Målet var nationell destabilisering för att öka globalisternas makt.

Nu råkar man ut för att medierna och globalisterna blir måltavlan och då kommer man, precis som nu sker, byta fot då man tvingas agera för att behålla makten. Och det sker globalt.

Man är för att prata i krigstermer på reträtt. Och då kommer nya allianser att bildas.

I Sverige är Wollo på reträtt och allierar sig med globalister av alla sorter. Även Reinfeldt.
Det är ett mått på hur desperata de är.

Bard är väldigt intressant på det sättet att han selektivt, i vissa frågor, briljerar med sina analyser. Han liksom står i stäven med en kikare och tittar på fåglar och djurliv någon sjömil bort i färdriktningen. Men han ser inte klipporna torna upp sig i bakgrunden. Eller vill inte se. Eller ser, men vill inte något säga. Jag har inte riktigt bestämt mig för vilket alternativ som är mest troligt.

Tror du att politikerna kommer stillatigande låta detta ske? Att ta på sig skulden för kommande maktförlust? Det tror inte jag. Det är emot politikers DNA att ta ansvar. Det är alltid någon annans fel och så lär det bli också i detta fall.

De kommer givetvis offra medierna redan när de är på väg att förlora. Inte efter de förlorat.

Slaget om Sverigebilden kan Socialdemokraterna inte vinna och det kommer resultera i att S tvingas backa men då kommer skylla allt på medierna.

Fake news narrativet kommer användas av S för att sänka trovärdighetsbarlasten i MSM i allmänhet men för Anders Lindberg och hela AFAbladet i synnerhet.

Syndabock utsedd och helt plötsligt öppnar sig politiska möjligheter för S som ingen trodde var möjligt. Att runda MSM och föra ut sin politik direkt till folket. Och också få reaktioner direkt av folket.

Widar Andersson ny kommunikationschef för S i nya medier?

För vem vill egentligen lyssna på en tolkare av politiken när man kan få information direkt av politikerna?

S kommer anamma Trumps mediestrategi. Givetvis i en Svensk "lagom" version men principen kommer anammas.
De har mest att vinna på det.
De andra partierna kommer att följa efter eftersom den uppenbart fungerar.