24 år gammal okysst oskuld

Finns det ingen i tråden som bor i Uppsala och som kan hjälpa TS lite mer praktiskt?

Visst jag hör vad du säger, men jag tolkar det som att det är barn och tonåringar du jobbat med? Hade ts varit tonåring (dvs under 20) och visat upp en liknande funktionsnivå så hade jag varit mer hoppfull, men nu så är ju ts närmare 30 än 20, och för de flesta har personligheten satt sig i mitten av 20... och dysfunktionella drag blir betydligt svårare att "träna bort" än för en 12-åring. Dock håller jag med dig i sak: ts mamma stjälper honom snarare än hjälper honom genom att behandla honom som ett dagisbarn, men även den dynamiken blir svår att bryta, speciellt om ts mamma inte är med på att göra en rejäl förändring.

Jag noterade också att han klarat gymnasiet, men vad jag kunnat utläsa av hans läsförståelse här i tråden så har han en del kognitiva svårigheter inom det området också, och hans ovana att direkt ställa frågor om vad som menas istället för att bara slå upp ett ord eller ett begrepp(!) eller göra egna efterforskningar orsakar garanterat en del frustration i kommunikationen med andra människor, både i tal och skrift. Så återigen, jag är väldigt osäker på hans faktiska funktionsnivå i praktiken. Och att dessutom Arbetsförmedlingen (som visserligen är en slapp myndighet) bedömt honom som så pass funktionsnedsatt att de placerat honom i Daglig Verksamhet istället för att ha honom inskriven på Arbetsförmedlingen säger ju också en del.

Ts har visserligen hävdat att han eventuellt kommer att flytta ut nästa år (det är väl mamma som ska ordna den lägenheten, om jag fattat rätt?) men jag tvivlar på hans förmåga att kunna bo självständigt och ansvara för ett eget hushåll. Skulle du klara av den ekonomiska biten, t ex, ts? Betala räkningar, hålla en budget, och allt det där? Skulle du klara av att hålla rent i lägenheten utan att mamma säger åt dig när och var du ska städa?

Det är ju olika från person till person, en del har lätt för att gå upp andra har lätt för att gå ner.


Ja, visst kan du hålla dig till att äta bara en gång i veckan. Bara det inte är några kopiösa mängder. Men ett hekto, absolut.



Mina gympass ligger på runt 40-60 minuter. Jag gör 4-6 övningar per muskelgrupp, 4 set 12 repetitioner.


https://sv.wikipedia.org/wiki/Kvarg

Det finns både smaksatt kvarg, och neutral. Jag köper enbart neutral lättkvarg som jag sen själv smaksätter med FUN light saft. Ca 0.7dl saft för 500gr utav ICAs lättkvarg. Det smakar som yoghurt ungefär. Det går precis lika bra att äta vanlig mat. Förslagsvis kyckling eller tonfisk. Något med hög proteinhalt. Det som är smidigt med kvarg är att det går snabbt att röra ihop (du ska äta inom en timma efter träning). Och sen efter någon timma så kan man äta ett vanligt mål mat. Så gör jag i varje fall. Har mycket bra resultat utav min träning.



Det finns jättemycket bra trådar redan. Sedan kan du även söka på google. Hur många dagar i veckan kan du tänka dig gå till gymmet? Vad är ditt främsta mål med gymmandet? (Bli mer muskulös? Behålla nuvarande form? Gå ner i vikt?)



Det tycker jag absolut. Och varför skulle du inte kunna bli det? Jag har pluggar Litteraturvetenskap (en termin) och psykologi (tre terminer) och nu har jag sökt mig till diverse datautbildningar. Jag tänker att jag ska ju ha roligt under studietiden också, sen hittar jag säkert något jobb jag gillar. Men jag kan förstå att du kanske vill ha det lite mer strukturerat. Vad har du för drömjobb? Om du fick välja vad du ville? Gör en lista på minst 3 arbeten.



Klockren inställning! Du tar till dig vad som skrivs, och nu hoppas jag du omsätter det i praktiken! Om det känns jättejobbigt att gå fram till en snygg tjej i början så går fram till en äldre herre, eller vad som helst, poängen är att du ska göra saker du inte vanligtvis gör, för att på så sätt utvidga din "comfort zone". Förstår du?



Skitjobb och skitjobb, folk som arbetar inom hemtjänsten, vården och barnomsorg till exempel är ju rena vardagshjältar. Sopgubbarna likaså egentligen. Verkar i det tysta men faktiskt åsdakommer det som syns mest. Tycker de alla är värda en stor eloge! Och man måste ju börja någon stans. Man kan ju inte få en chefsposition direkt.



Okej!



Det kan jag förstå! Kan tänka mig att man får känslan av att inte riktigt komma någon vart, har jag rätt?



Gör det! Så du känner att du tar dig frammåt!





Det är absolut inte försent! Jag tycker du gör ett bra jobb för tillfället!




Varför behöver du din mammas hjälp? På vilket sätt hjälper hon dig?



Nu får du massa olika förslag om hur du ska lägga upp din träning, men jag skulle satsa på att gå upp i muskelmassa först. Men inte slutat med konditionsträningen för den delen.



Jasså? Jag är av den precis motsatta uppfattningen. För mig handlar det alltid om vad som är roligt. Men på den punkten kan man ju vara olika. Vad tycker du är roligt?



Bah! Det här ska vi lösa ska du se, du måste bara vara villig att genomföra vissa förändringar själv! Vara villig att arbeta hårt för att uppnå ditt mål! Är du det?



Vad händer när du ljuger?


Kan du beskriva vad som skulle hända om du åkte själv? Har du provat och vet av egen erfarenhet att det skiter sig totalt? Hur menar du köper helt fel grej? Köper du inte det du vill ha? Det kan nog vara en bra övning att göra detta själv, det kommer öka din självkänsla och göra dig mer självständig. Minska känslan av att du är annorlunda, för så jävla annorlunda är du inte, du har bara kommit in i fel tankebanor.



Kom ihåg att du är inte värdelös, du är inte så jävla dålig som du tror. Du sa att du skulle försöka göra ditt bästa för att inte nedvärdera dig själv! Det måste du bli bättre på! Bygg upp dig själv istället! Detta är det absolut viktigaste!

Några frågor:

Har du några nära vänner du träffar och umgås med?
(Som jag frågade tidigare) Vad är ditt drömjobb? Lista 3 olika yrken.
Hur ser en tisdag ut för dig? Skriv klockslag och aktivitet. Gör samma med en lördag.
Vad har din drömtjej för utseende och personlighet?
När blir du orolig/stressad? Hur hanterar du de känslorna?

Om Markus vill så kan jag tänka mig att ta en resa till Hufvudstaden och sedemera Uppsala till vårkanten!

Undertecknad har många gånger haft lust att söka upp ts för att få en verklig uppfattning av honom. Jag bor x antal mil norr om Uppsala, men nej. Jag har inte tiden, tålamodet eller kompetensen för något sådant.
Till ts; Du drar nu en skarp gräns mot din mor och säger till henne att du ska välja vinterkläder själv. Stretar hon emot så skiter du i det och går till affären själv, utan att hon vet om det. Det här är jätteviktigt. Du måste bli självständig och gå efter din egna vilja. Din mor vill dig väl, men det blir bara så fel i slutändan. Hon kväver din personlighet och utveckling.
Tips på plagg då.. för det vill du väl ha ännu en gång. En svart eller mörkblå rock är ett fantastiskt bra plagg. Det är stilrent, klassiskt och kommer nog aldrig bli omodernt. T ex en sånhär http://www.hm.com/se/product/54323?article=54323-A kan du köpa. Beroende på hur kallt det är ute så justerar du värmenivån med antalet lager du bär under rocken. Undvik bara enkla t-shirts med högt skuren hals och olika motiv som syns över översta knappen på rocken när den är knäppt. En skjorta eller pullover under är istället klockrent.

Kom ihåg att du ska göra allt vi tipsar dig om för att du ska utvecklas och må bättre i dig själv och att det är den enda vägen ut ur oskulden.

Ooh, höll på att glömma. Jag testade en sida som heter google.com nyss och fann detta forumet som behandlar livet med aspergers och liknande diagnoser. Där kanske du kan hitta något vettigt gällande kroppsspråk, social interaktion osv? http://www.aspergerforum.se/allt-om-...ak-t45922.html
Vem vet? Om du testar att använda google så kanske du kan hitta fler sidor som handlar om aspergers och hur man kan lära sig leva ett givande liv trots diagnosen. Testa! sök på aspergers och se vad som kommer upp.

Ta diskussionen med din mamma och fråga om hon har några knep som kan hjälpa dig. Det kan ju inte bli mycket värre än vad det redan är.

Jag bor i Uppsala och har följt stora delar av tråden. Hade lite konversationer över PM med Markus i våras då jag försökte hjälpa honom komma på fötter och ta några kliv framåt. Tipsade om ställen han kunde besöka för att få kontakt med andra människor osv+ lite annat.

Blir bekymrad när jag ser hur tråden utvecklats och har tyvärr insett att Markus problem är betydligt grövre än vad jag trodde i våras. Ser inte hur jag skulle kunna hjälpa honom rent praktiskt när han är i det här skicket Ta liksom bara det senaste exemplet att han vägrar köpa någon annan jacka än den mamma valt ut till honom....

Har jag verkligen? Jag har skrivit att du bör skilja konditionsträningen från styrketräningen samt att detaljer vad gäller styrketräningens upplägg beror på vilka mål du har, och att det oavsett är en fråga för träningsforumet.


Då får du ta någon som lönar sig eller så är det skitjobb som gäller.


Jag har redan skrivit att så inte är fallet.



Ja...Vad är problemet egentligen? Jag har t.o.m i PM skrivit till dig att mina boktips för det mesta kan hittas på Piratebay. Vad mer vill du ha? Ska jag tanka skiten åt dig, slänga över det på ett USB, ta tåget till Uppsala, leta upp din bostad, trasa sönder USB-minnet med en stavmixer och blanda ner det i din välling också?

Hur ska du kunna få ligga när du inte ens klarar av något så statiskt som att öppna en ny flik, skriva in ett par ord i ett sökfält och trycka upp Wikipedia?


Varför skulle du fortsätta som du alltid gjort när du inte fått resultat?


Så välj då.


Otroligt.

Hoppas den har fina reflexer så att du syns när du ska över gatan. Varför inte matcha med en snygg cykelhjälp när du ändå håller på? Man vet aldrig vad som kan hända, även när man inte cyklar.

Jo, det skulle jag visst kunna göra. Det vet jag. Jag skulle kunna det om det var nödvändigt!


Jag kan göra mig av med de dragen, jag behöver inte ens träna bort dem. Jag vet att jag kan; så fort jag bor ensam så kommer det bara att hända av sig själv!



Ja, det ska hon, och pappa också. Det finns inte en chans att jag kan hitta en lägenhet själv, inte en chans. Det finns många saker på att jag är säker på att jag skulle kunna greja själv, men att hitta en egen lägenhet är inte en av dem.


Jag skulle kunna veta när jag skulle städa, men jag skulle behöva hjälp med allt det andra du nämnde.



Alltså...det är bara det att vi redan har bestämt att det skulle bli så här...eller snarare, mina föräldrar har det.



En rock kommer inte att passa ihop med allt annat jag vanligtvis har på mig! Eller, jag vet för fan inte...


Det är bara det att mina föräldrar redan har hittat en täckjacka...och jag vet inte om en rock skulle passa mig. Vad har det ens för jävla betydelse?! Jag kommer ju att ha innekläder på mig när jag pratar med tjejer!


Inte fan vet jag, men min mamma har sagt att hon inte gillar att jag lyssnar på er eftersom ni inte känner mig. Mina tjejkusiner (som är 30 respektive 31 år gamla) har sagt samma sak.



Alltså, jag vet fan inte...

Haha men lyssna inte på oss då. Lyssna på morsan. Det har ju gått bra hittills

Nej, det var hon fan inte.


Ja, jag tror faktiskt det.



Allting känns bara så jävla försent.


Jag har tagit åt mig flera råd! Det är bara det att jag blir så jävla deprimerad när jag läser det ni skriver om mig, för jag vet att ni har rätt!


Jag måste inte välja.


Så...jag kan lika gärna gå ut i mitt kök och öppna strupen med en jävla kockkniv? Det är det du säger? För den tillvaron som du beskrev tänker jag för helvete inte finna mig i. Då finns jag hellre inte alls!


Vad fan annars ska jag göra?



Snälla, ge inte upp! Jag överlever inte om det inte blir nån förändring!


Mina frågor är:
1. Kommer rocken att passa ihop med mina andra klädesplagg?
2. Kommer det ens att spela nån roll vad jag har för utekläder eftersom jag kommer att ha innekläder på mig när jag pratar med tjejer?


Som jag har sagt: jag är trasig.


Toppen!


Det betyder ingenting för mig, tyvärr. Och jag förstår inte om du menar att jag ska göra detta, eller vad...?



Jaha, okej. Bra.


Min lunch är det jag åt till middag föregående dag (vanligtvis). Om jag har ätit kyckling eller tonfisk föregående dag, så äter jag det till lunch också.


Minst fyra dagar, max fem dagar. Jag vill gå ner i vikt i första hand och bygga upp mina muskler i andra hand.


Bli vadå?


Det stämmer. För det är sant: jag kommer aldrig att komma nånvart.


Jag har ringt till dem. De sa att jag inte kan få jobb via dem om jag inte är inskriven på Arbetsförmedlingen. Så, det är kört. Det kommer aldrig att hända. Jag kommer inte att få nåt jobb via dem. Troligtvis inte över huvud taget.



Jo, det är försent. Med varje inlägg i den här tråden så inser jag det mer och mer.


Jag behöver hennes hjälp. Det finns inte en chans att jag klarar det annars; jag har ingen initiativförmåga.


Alltså, nu blir jag snart riktigt jävla vansinning. En del av er säger att jag ska satsa på att gå ner i vikt, andra säger att jag ska satsa på att bygga mina muskler. En del säger att jag ska göra si, andra säger att jag ska göra så. JAG ORKAR INTE MER! KAN NI INTE ALLA BARA KOMMA FRAM TILL NÅN ENIGHET HUR JAG SKA GÖRA, ELLER?! JAG BLIR TOKIG!!!


Just nu? Ingenting alls. Jag har aldrig känt mig så här deprimerad i hela mitt liv. Däremot så brukade jag tycka att film, litteratur, språk och dataspel var roligt.



Just nu är jag inte villig att göra någonting alls.



Jo, det är jag visst. Jag fattar inte varför jag ens gör inlägg i den här tråden längre, jag borde bara göra slut på allting.


Nej. Inga vänner över huvud taget. Som sagt har jag ett riktigt toppenliv.


1. Författare
2. Manusförfattare
3. Filmrecensent

...tror jag.


Nej. Jag orkar inte. Inte just nu.


Jag orkar inte beskriva det heller just nu. Jag är alldeles för deprimerad.


Numera, hela tiden. Jag hanterar dem inte alls, jag bara väntar på att de ska gå över. Vilket de så småningom alltid gör, tillfälligt. Eller rättare sagt, de hamnar i bakgrunden.

Det folk har rätt i är att du måste bli mer självständig. Vad är det som gör dig deprimerad med det? Det är absolut inget omöjligt.



Det första steget är: gå ner till en klädaffär och köp en jacka själv. Detta är en bra övning. Förstår du varför det är en bra övning?


Vi andra i tråden kan inte göra förändringen åt dig. Den måste du göra själv. Vi kan komma med idéer och tips på hur du ska gå till väga däremot.



Sök upp på google vad det är du inte förstår. Skulle jag skriva vad jag menade skulle jag göra som din mor förmodligen alltid gjort mot dig, inte låtit dig bli självständig.




Då ska du satsa på att äta mindre portioner. Inte dricka läsk, helst av allt sluta äta godis och allt annat som innehåller onödiga kolhydrater. Bröd är heller inget bra. Min syster har haft mycket bra resultat utav LCHF dieten. (Om du inte vet vad det är så sök på google)


1. Författare
2. Manusförfattare
3. Filmrecensent



Nej, det stämmer inte. Du måste bara själv sätta upp ett mål och sen arbeta mot det målet. Varken din mamma eller vi här på flashback kan uppnå dina mål åt dig.




Hur kan du säga att det är kört?! Detta var ju jättebra nyheter, och dessutom kanon att du tog tag i det och ringde! Det du nu ska göra är att gå till arbetsförmedlingen på måndag morgon, förklara läget för dem. (Att du går på daglig verksamhet men känner att du är beredd att gå vidare) Sen skriver du helt enkelt in dig på arbetsförmedlingen, de som arbetar där brukar vara mycket hjälpsamma. Efter det ringer du direkt till samhall igen och berättar att du är inskriven på arbetsförmedlingen.



Nej det är det inte.



Detta tror jag inte heller på. Du har en känsla av att du saknar initativförmåga för du har ju aldrig behövt ha någon, din mamma har ju löst allt åt dig.



Du skriver själv att du främst vill gå ner i vikt. Då ska du satsa på konditionsträning och mindre portioner mat. Eventuellt någon diet, tex. den jag skrev om ovan. (LCHF)



Då tycker jag du ska studera det!



Då kommer det ju inte heller ske någon förändring...



Nä, ta av dig offerkoftan istället.





Tror jag absolut inte är någon omöjlighet. Du kan ju starta en blogg där du recenserar filmer och tv-serier? Länka den gärna här i tråden sen! (Fråga till er andra: detta är väl tillåtet enligt flashbacks regler?)




För mig brukar fysiskt aktivering vara det absolut bästa mot ångest, oro och stress. Jag river av ett gympass eller tar en promenad. Kanske skulle fungera för dig också?