24 år gammal okysst oskuld

Nä, men de bilderna är tre månader gamla...

Men, men - om jag kan gå upp såpass mycket på tre månader så kan det väl inte vara såpass svårt att gå ner heller...



Seriöst? Sluta helt och hållet med att äta godis? Men jag har hört att det går bra om man absolut bara håller sig till en dag i veckan?


Ha, det kan väl inte vara särskilt långa gympass om du bara tränar en del av kroppen per dag? Jag fattar inte hur jag ska kunna träna så (eller vilka maskiner/övningar jag ska använda) och samtidigt gå ner i vikt?


Kvarg?! Vad är det ens; hur smakar det? Alltså, det går väl bra att äta vanlig mat också, va?


Jag kanske t.o.m. kan starta en tråd där och fråga folk?



Jovisst, det skulle jag gärna göra... Frågan är bara: är det värt att plugga för att bli något som jag kanske inte kan bli? Det kanske det faktiskt är...?


Okej, förstått.


Menar du ett sånt där vanligt "skitjobb" då, eller? Tja...på lager. På kontor (det vore bäst). I en mataffär eller en snabbmatsrestaurang (båda två kanske är lite väl högt tempo för mig, dock).



Inte p.g.a. mina diagnoser, i alla fall inte rakt ut.


Dåligt.


Jo, det ska jag göra.


Jag ska göra det. Förvänta er att se det nån gång de närmsta dagarna.


Ja, ja, visst. Jag ska använda den senaste versionen av det personliga brevet du skrev som mall. Tack ska du ha!


Jag skrev in de timmar som olika konsulenter hade jobbat i Excel. Jag jobbade också på Forsmarks Arkiv och knöt snören runt gamla skrivarrullar (pappersrullar som mäter reaktoraktivitet) och la dem i nya kartonger, för att sedan föra register över dem.

Jag tror att de inte ville ha kvar mig för att de inte ville ha någon med Asperger, för att de var fega och trodde att det skulle bli för svårt.


Jag vet, och jag är så jävla arg på mig själv för att jag inte har gjort det.



Nej, det vill jag inte, för jag har inget som helst intresse att bli civilingenjör. Eller finns det nåt annat jag kan bli om jag går tekniskt basår?



Jag ska faktiskt åka och köpa en rock eller jacka i morgon (med mina föräldrar)!



Jo, det vill jag. Jag ska göra det snart.



Nej, det har jag inte. Är inte de jävligt jobbiga? Ser mina glasögon verkligen så dåliga ut? Men visst, jag ska testa dem.


Det har inget att göra med pengar, det har att göra med att jag har en hel trave med romaner som jag vill komma igenom också. Hur ska jag ha tid med allt, särskilt med tanke på allt jag kommer att börja göra snart?



Jag följer inte alls din logik här. Så, bara för att man anlitar en sexarbetare så är man alltså nödvändigtvis otrogen? Inklusive jag, som aldrig har haft en flickvän?!


Jag vet inte. Jag vet inte. JAG. VET. INTE.

Jag har ingen sexuell erfarenhet och har därför inte ens varit kapabel till att tänka så här långt.


Jo, jag kan göra de sakerna. Alltså, jag fattar inte hur jag ska kunna hinna läsa alla de där böckerna (eller ens kunna komma ihåg och ta till mig det som står i dem), och jag vet inte riktigt hur jag ska gå ner i vikt så snabbt som möjligt och samtidigt bygga upp min muskelmassa...


NEJ.



Nej, för jag behöver min mammas hjälp, och vi ska börja på måndag.



Alltså, jag behöver väl inte gå ner exakt 7 kg innan jag kan köpa kläder (eller?)... Just nu väger jag ca 88-89 kg och jag vill väga 76 kg (är 1,80 lång). Hur mycket tycker du att jag ska gå ner innan jag kan tänka på att köpa kläder (utom rock/jacka), och hur tycker du att jag ska bära mig åt för att gå ner i vikt (och bygga upp min muskelmassa)?



Det handlar inte om vad som är roligt, det handlar om vad som är möjligt.


Å, det är det ingen risk för! Om det fortsätter på det sättet så kommer jag aldrig att fylla 30!


Jag kan inte ljuga.


Ja, på bägge frågorna.

Alltså, jag fattar inte hur du menar att jag ska göra; du (och alla andra) uttrycker er på tok för luddigt och otydligt på den här punkten (styrketräning + viktminskning). Jag måste ha väldigt, väldigt, väldigt konkreta och tydliga instruktioner för hur jag ska göra för att både gå ner i vikt och få större muskler om jag ens ska fatta något alls! Snälla, var tydligare.


Jaha...? Men det vet jag ju inte heller vad det är! Jag är fortfarande helt vilse!


Jag kan väl prova det, antar jag (och då menar jag inte bara med servicepersonal!). Jag vet heller inte om jag klarar av att ta till mig alla de där böckerna som du och Imiron har tipsat om, men jag kan väl köpa några av dem, i alla fall...

Instruktionerna är tydliga. Exakt vad saknar du?


Då får du bara ta något. Vet inte hur långt 1,35 på HP tar dig. Du får väl kolla själv. Det finns ingen här som kommer sitta och langa detaljerade förslag på utbildningar åt dig. Väldigt många utbildningar förutsätter att man på egen hand ska söka och värdera information. Om du inte ens fixar att leta reda på en utbildning du kan tänka dig att påbörja så tycker jag, tråkigt nog, att du inte har på universitetet att göra över huvud taget.


Grymt!


Har du läst mitt PM? Jag har ju skrivit att du inte behöver köpa några böcker. De finns i etern.

Skippa starta tråd i träningsforumet. De människorna kommer bara säga åt dig att googla upp informationen själv. De kommer säga att det du undrar finns 1000 befintliga trådar om. I din sits behöver du nog inte göra alltför komplicerade saker för att gå ner i vikt. Visst kan man separera kondition och styrka men på en basic nybörjarnivå så kommer det inte vara någon fara om du vill ha dem samma pass. Gör som du vill. Bäst är att separera dem. Men din träning blir inte verkningslöst om du lägger ihop dem. Detta är i min mening finlir. Knappast det viktigaste du måste tänka på när du tränar.

Viktigast är att du blir trött och känner att dina muskler får jobba ordentligt. Sen vill du såklart inte skada dig. Här är ett simpelt program att börja med: http://www.styrkelabbet.se/traningsp...for-nyborjare/

Och glöm inte att biblioteket finns och har förvånansvärt många böcker.

Vore det ett problem att sluta med godis om du behövde sluta med det?
Så du ska sitta hemma istället och inte försöka eftersom du kanske inte kan få jobb efter din utbildning? Ok.
Klarade du av att göra jobbet själv mot slutet av perioden eller behövde någon hjälpa dig?

Gör det nu då? Säg inte bara nej hela tiden.



Nej. Du ska åka själv. Jag har inte handlat kläder tillsammans med mina föräldrar sen jag var...12 kanske? Från att jag var typ 13 så kunde morsan säga "du får köpa ett par nya byxor, de får max kosta 700kr" och då åkte jag in och gjorde det med pengar jag fått av henne eller så bad jag filurerna på affären lägga undan jeansen så gick morsan dit och betalade för dem. Så länge jag haft egna pengar så har jag så klart inte blandat in morsan i klädköp.

Om du absolut måste få ett ok från dina föräldrar så föreslår jag att du först åker dit själv och provar, hittar något du gillar, tar en kroppsbild, lägger upp på flashback, får ett OK och SEN åker dit med dina föräldrar. Din mamma ska inte bestämma vad du har på dig.

Du har inga glasögon på din visningsbild. Varför inte om du nu tycker att de ser bra ut? Jag har glasögon ibland men oftast linser.

Jaha. Jag trodde du ville lära dig kroppsspråk, sociala koder och att prata tjejer, men visst, läs romaner istället. Jag tycker det är bra att du läser romaner, jag bara konstaterar att du kanske måste se över dina prioriteringar.


Du missförstår. Jag vill bara visa att faktumet att jag tycker att något är omoraliskt inte betyder att jag tycker att det ska vara förbjudet. Du vore inte otrogen om du gick till en prostituerad och i ditt fall hade jag nog inte ens tyckt att det var omoraliskt. Fast ska du göra det tycker jag du ska göra det på en ordentlig laglig bordell i Tyskland eller något, för att minimera risken att det är något stackars traffickingoffer eller en knarkare du hamnar med.

Tänk att det är en roman. Komigen nu.


Gå ner i vikt först, bygg muskler sen.


Vad exakt är det du behöver hennes hjälp med? Äta mindre mat? Sluta äta/dricka godis, chips, läsk etc?

Se till att du har ett dagligt intag av kalorier som ligger 500kcal under ditt dagliga behov. Det är så man går ner i vikt. Det är inte att svälta sig själv (det är helt ofarligt). Det är att kroppen tar av dina fettreserver istället. Du tränar och äter mycket protein samtidigt eftersom kroppen riskerar att ta av dina muskler utöver fettet, därför försöker du se till att så lite som möjligt av musklerna försvinner.


Vad är omöjligt med det då? Du kunde ju skriva i excel.


Hellre än att läsa de böckerna vi tipsat honom om, på allvar arbeta med sin sociala förmåga, prova nya saker, försöka klara sig själv, sluta äta godis och handla kläder själv så tar Markus livet av sig. Om du nu ändå ska ta livet av dig kan du ju lika gärna testa allt vi säger, vad fan har du att förlora?

Edit: Har du haft fler praktikplatser vi kan fylla ut ditt CV med? T.ex. hos kommunen? Har du några släktingar i din egen ålder som du tror skulle kunna hjälpa dig? Syskon? Kusiner?

De är inte alls tydliga. Jag fattar inte hur du menar att jag ska träna. Det där med att äta 500 mindre kalorier per dag (alltså ca 1 800, sammanlagt) fattar jag, men inte hur du menar att jag ska träna. Du har varit helt obegriplig på den punkten!


Men jag vet ju inte. Jag kan omöjligtvis veta säkert i förväg vilka utbildningar som kanske skulle kunna passa mig. Det är väl förmodligen ändå försent att utbilda mig vid det här laget. Det ska man väl börja med när man är max 22-23 år gammal ändå, eller hur?


Jag har ingen aning om vad "etern" är för nåt.


Jag är inte en nybörjare. Jag har tränat på gymmet i många år. (Ändå har jag dock inga muskler att tala om.)

Kan jag verkligen inte fortsätta så som jag alltid har gjort? 30-50 minuters konditionsträning följt av maskiner för att träna alla muskler, och avslutande stretchövningar? Jag har inte fått några konkreta förslag på alternativ ännu!


Vad fan...? Jag måste ju fokusera på att gå ner i vikt först, innan jag fokuserar på att bygga upp mina muskler!



Ja, det vore det - i alla fall om jag måste sluta helt och hållet, och absolut om jag måste sluta för alltid. Jag kan äta mindre godis, och jag kan hålla mig till bara en dag i veckan (vanligtvis lördag), men jag kan inte sluta äta godis helt och hållet, absolut inte.



Nej, det ska jag väl inte...men jag vet inte vad jag ska utbilda mig till. Jag vill inte slösa tid på en utbildning till ett omöjligt jobb! Jag vet för fan inte ens vad jag ska välja! Jag har aldrig vetat det! Jag menar, det här har för fan varit mina egna val i sex jävla år nu:

A) Plugga till nåt som jag gillar men aldrig nånsin har nån chans att bli.
B) Plugga till nåt som jag inte alls gillar men kanske har en chans att bli.


"Mot slutet"...va...? Det var i början som jag behövde nån som hjälpte mig!


Vad exakt är det du menar att jag ska göra här? Alla de saker som vi har snackat om? För...jag kan göra en del saker (träna kampsport och dans, läsa några mindre universitetskurser, gå till studentnationer och Ungdomens Hus etc.), men jag kan inte skaffa en lägenhet på egen hand, jag kan inte handla kläder på egen hand (än), jag kan inte hitta ett jobb på egen hand (har inte kunnat det själv än i alla fall) och jag kan inte komma på vad jag ska utbilda mig till.



Det ska jag inte alls. Jag kan inte handla kläder på egen hand, för då köper jag helt fel grej. Mina föräldrar har redan hittat en fin vinterjacka (jag har inte sett den än), och det är den vi ska köpa.

Varför i helvete ska jag köpa en rock? Det är helt jävla opraktiskt! Såna har man på speciella tillställningar, inte till vardags!



Så kul för dig. Du är ju inte autistisk...


Nähä, men det ska ni, eller...? Jag följer inte med i logiken här, ärligt talat.

Det kommer f.ö. inte att hända. Vi ska köpa den där jackan, punkt.


Därför att alla ser bättre ut utan sina glasögon. Det är ingen skillnad med mig.

Jag har nog inte tillräckligt bra motorik för att kunna handskas med kontaktlinser. Jag ska kanske satsa på att operera ögonen i stället?



Jo, det vill jag. Jag fattar bara inte hur fan jag ska ha tid med allt.



Okej. Du har fortfarande inte förklarat vad det är som du tycker är "omoraliskt" med det.


(suck)

För helvete... Okej, jag lovar inte att det kommer hända (troligtvis inte), men om det händer, så kommer det att ta tid, och jag kommer i så fall förmodligen att skicka det till dig i ett PM. Okej?


Okej. Så, samma gymprogram som jag har nu, eller?


Både och. Hon måste hjälpa mig att lägga upp en plan, att räkna ut hur många kalorier som finns i allt, och att hålla mig till planen. Du säger att jag måste klara det själv, men det finns så många saker som jag helt enkelt inte är redo att klara själv ännu.


Menar du att jag kan bli programmerare för att jag kan skriva i Excel? Driver du med mig, eller?!


Nej, nej, nej, du missförstod mig, Imiron! Jag sa inte att jag hellre begår självmord än att göra allt det ni har tipsat mig om, jag sa att det du pratade om (att jag bor hemma själv när jag är 30 etc.) är något som aldrig kommer att hända, eftersom jag hellre begår självmord än att låta det bli så! Förstår du nu?


Ja, det har jag. På två olika hunddagis, bland annat. Lite till också, som jag har svårt att beskriva med ord.


Nix. Jag har inga syskon (det hade nog gjort mitt liv lättare, dock), men mina kusiner (de två som bor i närheten) har lovat att om de nånsin ska gå på en fest eller så, så ska de säga till mig om det, men mer än så finns det inte.

Det smärter mig att säga detta ts men om du vid 25 års ålder inte ens klarar av att köpa dina egna kläder eller lägga upp och följa en diet så är det inte speciellt sannolikt att du skulle klara av att sköta ens ett enkelt arbete för att inte tala om ett parförhållande med en tjej. Du verkar tyvärr så gott som sakna exekutiva funktioner, vilket i och för sig är vanligt hos autister, men du verkar vara ett synnerligen gravt fall. Inget illa menat, dock.

Imiron, EddieCabot, knightofsweden och alla ni andra som lagt ner mycket tid och möda på att skriva långa och väldigt tålmodiga inlägg för att hjälpa ts, hedervärt av er, men ni får nog omdefiniera era mål för honom, för med tanke på hans (förmodade) funktionsnivå är det inte realistiskt att han ska klara av att genomföra dessa saker.

Här har genom att prata om en jävla vinterjacka lyckats sammanfatta dina största problem.

1. Citat:

   Ursprungligen postat av Markunator

   
   Det ska jag inte alls. Jag kan inte handla kläder på egen hand, för då köper jag helt fel grej. Mina föräldrar har redan hittat en fin vinterjacka (jag har inte sett den än), och det är den vi ska köpa.
   
2. 
   
   Citat:

   Varför i helvete ska jag köpa en rock? Det är helt jävla opraktiskt! Såna har man på speciella tillställningar, inte till vardags!
   
   
3. 
   
   Citat:

   Så kul för dig. Du är ju inte autistisk...
   
   
4. 
   
   Citat:

   Nähä, men det ska ni, eller...? Jag följer inte med i logiken här, ärligt talat.
   
   Det kommer f.ö. inte att hända. Vi ska köpa den där jackan, punkt.
   
   

1. Du vill inte prova någonting. Du kan inte ens gå och titta på en jacka själv först. Dina föräldrar kan ju komma med sen och ha vetorätt, men nej, du kan inte försöka eller kolla något själv. De har hittat en fin jacka till dig, du har aldrig sett den men den ska du ha för det har din morsa sagt. Det är samma jävla grej med jobb etc. Daglig verksamhet ska säga vad du ska göra du kan inte ens försöka hitta ett jobb själv.

2. Du snackar om massa skit du inte har någon som helst koll på. Nej. Rock är ett mycket vanligt vinterplagg, både för män och kvinnor, det bärs ofta till vardags. Det lämpar sig inte för landsbygd eller friluftsliv utan är någon man bär i stan, men det är ett jättevanligt plagg. Alla mina vänner manliga vänner utom en bär vinterrock, väldigt många i min klass bär också vinterrock.

Vem fan har lurat i dig det där? Din morsa?

3. Du skyller allt på din asperger. När jag som svar på det förklarar att jag har flera vänner med asperger som fortfarande gör de här sakerna själva så säger du "kul för dem, jag är inte så". Du vägrar inse att du måste sluta skylla på din asperger och försöka.

Vad exakt är det med din autismspektrumstörning som gör att du inte kan göra följande?

1. Fråga din mamma vad jackan får kosta max (om du inte har egna pengar)
2. Åka till HM.
3. Titta runt bland kläderna.
4. Fråga personalen (ta en ung tjej) om de har några tips på vinterjackor de tror skulle passa dig.
5. Titta på vad de föreslår, hitta en du gillar och be dem hjälpa dig med rätt storlek.
6. Skriva upp vilken jacka det var och storleken.
7. Åka hem.
8. Säga till din mamma "jag har hittat en jacka på HM som jag tyckte var snygg och inte var för dyr, kan inte du följa med och kolla så att den är OK, och om den är det kan vi väl köpa den?"
9. Åka till HM med din mamma.
10. Köpa jackan.

Vilket delmoment är för svårt. Säg numret och vad som är problemet med det. Vad med din asperger gör detta omöjligt? Du löper INGEN risk för att köpa fel kläder då eftersom din mamma är med och köper den.

Din mamma får tycka att jackan är asful. Det är inte det viktiga. Det viktiga är att den inte är för dyr och att det är en vinterjacka (håller dig tillräckligt varm).

4. Köp den jävla jackan då. Men om vi ska snacka logik, vem tror du har mest koll på vad unga tjejer gillar? Jag, din morsa eller unga tjejer som jobbar på HM?

Om du inte kan åka och välja ut en jacka kommer du aldrig få knulla. Jag lovar. Det är sorgligt men det är sant. Antingen så accepterar du att du aldrig kommer få knulla eller så börjar du kämpa lite och försöker lära dig att åka och välja en jacka, och det gör man genom att försöka.

Så du har två val:
1. Oskuld
2. Testa

Varför testa skulle vara så förbannad farligt när du ändå sagt att du ska ta livet av dig om du inte lyckas bli bättre med tjejerna fattar jag inte. Du har ju ingenting att förlora.

Nej, jag har börjat förstå det också. Det som talar emot det är dock det goda skriftspråket och faktumet att han (om än med stöd) klarade av sin gymnasieutbildning. Jag har som sagt jobbat med personer med asperger, och de som inte faktiskt var högfungerande klarade ofta inte av att nå godkänt. Alltså de var liksom inte ens nära i de flesta teoretiska ämnena. Vidare verkar han ta sig till ungdomens hus själv och där prata med folk. Fast hans morsa kanske är med, vad vet jag?

Risken är att det är som du säger, men det finns också en möjlighet att TS bara blivit stjälpt av sin mor. Jag har sett det själv i arbetet. Grabbar och tjejer som visserligen har ett mindre handikapp, men som egentligen faktiskt kunde rätt jävla mycket, men deras föräldrar fattade inte det. Hade en kille som var autistisk. Han kunde inte knyta skorna i ÅK6. Lustigt nog hade han tillräckligt god koordination för att spela avancerade TV-spel på ett adekvat sätt.

Visade sig att mammas duschade honom och knöt hans skor. I skolan duschade han däremot själv och fungerade självständigt utan ständig uppsikt. Jag sa att det inte fanns en snöbolls chans i helvetet att jag skulle knyta hans jävla skor men att jag kunde lära honom göra det själv. Han ville inte först men till slut så. Vi satt en stund varje dag och jobbade med att knyta skorna och efter typ en vecka kunde han göra det själv. Jag lärde honom spela pingis också för övrigt.

Edit: Personer med asperger är ofta väldigt rädda för att göra saker de inte gjort. Det är alltså möjligt att Markus klarar av att göra sakerna, men tanken på att göra dem gör honom väldigt rädd. Det är lättare att låta mamma göra dem. Det är där föräldern ska gå in och inte acceptera det. Det betyder inte att man skickar ut någon själv direkt, utan att man hjälps åt och stegvis låter personen utföra det själv.

Du är alltså arg på dig själv för att du inte tog tag i ditt liv redan som tjugoåring. När vi på forumet säger åt dig att ta tag i ditt liv nu - då tvärvägrar du ändå. Du säger att det inte går, att du inte är redo, att du inte är sån, att det inte kommer att hända.

Nu har du en chans att vända allt. Du får kvalificerade råd från engagerade människor, en resurs som du trotsar fullständigt, som du nedgör och smular sönder. Känns det logiskt?



Googla.

Gång på gång säger folk åt dig att googla begrepp eller ord som du inte förstår. Ändå gör du det inte. Istället envisas du med att skriva att du inte har en aning om vad begreppen och orden betyder. Varför har du inte lärt dig att googla?

Håller du inte med om att det första steget i att bli självständig, i att ta tag i sitt liv, så att man till sist kan träffa en tjej, är att ta den gnutta ansvar som kommer med att gå in på sökmotorn Google och själv leta efter fakta? Ja eller nej?




Om du måste välja: Godis eller sex med en tjej?




Eftersom du som tjugofemåring kommit ungefär lika långt som en femåring, det vill säga till att dina föräldrar köper kläder åt dig som du inte ens har sett, kommer du enligt aritmetikens regler att bli av med oskulden i sjuttiofemårsåldern.


Självklart kan du gå omkring i en mammafrisyr, klädd i mammajacka, mammabyxor och mammaskor, men det kommer inte tjejerna att tycka är snyggt. De vill inte kyssa dina mammaläppar.



Skyll dig själv då.

Nu börjar också jag ge upp TS. Du tar verkligen 1 steg fram och 2 steg bak hela tiden. Plötsligt inger du lite hopp och tycks få en liten vilja att ta tag i dig själv. Men så ännu plötsligare börjar det gormas om att du inte vill testa ut en rock (som du redan sagt tycker är snyggt) för att mamma har hittat en jacka hon tycker är fin (som du inte sett).

Nu är tråden strax 40 sidor och allt vi fått dig att faktiskt göra är att ta lite kort på dig själv och köpa en burk hårvax. Du bråkar om allt. Ber lite om ursäkt. Och så börjar du bråka igen. Allt ska gå genom din mamma och Daglig verksamhet. Varför ber du oss ens om råd? Fråga din mamma hur man får tjejer om hon nu vet allt om vad som är bäst för dig. Säg till din mamma att hon ska hjälpa dig bli smal, vältränad, välklädd, utbildad och social. Be henne om hjälp hur man börjar prata med en tjej.

Du kan ju inte ens gå till HM själv. Du KAN INTE GÅ TILL HM SJÄLV!?!?!?!! Vilken människa klarar inte av detta? Du kan inte ens gå till frissan och be frisören om en snygg frisyr utan mammas godkännande.

Har du sett filmerna Sällskapsresan? Vet du vem Stieg Helmer är. Han brukar alltid statuera exempel om vuxna män som är beroende av sin mamma. Ändå är han långt mer självständig än du är idag. Dock är han 40+ i filmerna... Ytterst hypotetiskt och teoretiskt finns det hopp om att du skulle kunna lyckas bättre än hans filmkaraktär, men som vi sett i denna tråd, så är den möjligheten miner och mindre trolig för varje sida som du bara bråkar och går emot.

Samma mönster hela tiden. Genom hela tråden.
Först säger du att du inte kan något. Sen säger vi ur du ska göra. Sen säger du att du inte vill. Ifrågasätter. Du får nya svar. Sen går det runt och runt och inget händer. Varje sak käbblas i sida ut och sida in.

Och sen kommer kommentaren "MEN JAG VET INTE HUR! JAG VET INTE VAD! JAG VET INTE VARFÖR! JAG VET INTE VAD DU MENAR"

Men grattis till hårvaxet. Det tog dig 0,01% närmre en tjej.