24 år gammal okysst oskuld

Ja, vem skulle vilja ta i ett stolpskott som du ens med tång?

Förmodligen någon som också ser sig som ett stolpskott. Alltså en tjej som också är utanför och har det svårt på något sätt i livet. Bara för att du inte träffat henne ännu betyder inte det att allt är kört eller omöjligt.

Du skriver här i tråden och det är bra. Har du några andra kontakter på nätet? Är du aktiv i något annat nätforum? Att vara aktiv och skriva med andra i ett forum är ett sätt att bryta isoleringen. Känna sig mindre ensam.
Jag gissar att du har intressen och det finns nätforum och föreningar för de flesta intressen.

Okej, bostadsmarknaden är tuff. Går det inte så går det inte. Men klart det inte är omöjligt att få till det med en tjej bara för att du bor hemma. Men du kan nog räkna med att det kommer stanna vid en engångshändelse med varje tjej om de förstår att du bor hemma i 25-årsåldern och inte ämnar att ta steget ut till en egen bostad så snabbt som möjligt.

Men tills det blir dags för dig att äntligen ta steget ut så får du väl jobba med något annat som du behöver bli bättre på - t ex att bara prata med folk om allmänna saker så att det flyter naturligt? Kanske med stöd av någon kbt-terapeut eller mental coach? Jag kan själv inte föreställa mig hur det är att ha Aspergers, men jag förstår att du har stora svårigheter med det sociala samspelet. Men kom inte och säg att det är skrivet i sten och att du omöjligen kan förbättra dig. Du kanske aldrig utvecklar en naturlig känsla som folk utan din diagnos har mer eller mindre av. Men nog fan ska det vara möjligt att träna upp dig i konsten att bara samtala med folk - för det är tvunget att ha lite skills i det området om du ska kunna charma tjejer.

Det kommer säkert att vara sjukt obekvämt för dig, jag har själv varit väldigt blyg och tillbakadragen i yngre år, men det gick över med tiden. Det viktigaste är att man pushar sig själv steg för steg utanför sin comfort-zone. Det gäller för övrigt i nästan alla andra aspekter av ens liv. Personlig utveckling är svår och ofta lite obehaglig. Men för varje steg som tas växer man ännu lite mer. Ett mycket bra personligt pep-talk som jag hörde från Gabriel Landeskog (svensk hockeyspelare) var ungefär; "det är precis lika jobbigt och svårt att befinna sig på toppen som på botten - men på toppen är det mycket roligare."
Du säger att du hatar ditt liv som det är nu och att allt är frustrerande och jobbigt. Det sociala, tjejfrågan och din självkänsla kommer kanske att alltid vara en kamp för dig - precis som för alla andra som brottas med sina egna problem av olika sort dag ut och dag in. Men försök ändå göra det bästa av det. Det kommer ta tid, det kommer att vara frustrerande, svårt och jobbigt. Men du kommer aldrig ångra en ansträngning som du till slut lyckas med. Så länge du försöker och alltid gör ditt bästa så kan du aldrig ses som ett misslyckande, kom ihåg det.

Du bör även skita i att definiera dig efter måttstockar som "oskuld vid 26 års ålder" osv. Sån press på dig själv gör dig inget gott. Vad sägs om att ändra synsättet på ditt liv en aning? Istället för att hela tiden stirra dig blind på dina tillkortakommanden och hata dig själv för att du inte kan ändra på dem med en fingerknäppning - se istället vägen till ett bättre liv som viktigare än målet i sig. Hoppas du förstår mig nu, lycka är inget stadie du plötsligt befinner dig i från en dag till en annan, lycka är inget mål i sig självt - det är ett sätt att leva! Kanske blev det lite väl mycket floskler nu (typ som på sådana tacky tavlor man ser hemma hos folk med kass känsla för inredning; "Happiness is not a destination - it's a way of life"), men det ligger ändå mycket i det.
Det finns inga garantier för dig ts, det finns det inte för någon. Livet är inte alltid rättvist - du lider av Aspergers - jag är kärnfrisk, begåvad och trivs bland tjejer, men imorgon kanske jag råkar ut för en olycka och blir förlamad i hela kroppen. Livet är som det är och blir helt enkelt, vissa har allt från början medan andra föds i en brant uppförsbacke som aldrig tycks plana ut. Likaväl kan allt på ett ögonblick tas ifrån den person som verkar ha allt.

Men nästan oavsett utgångsläge eller livssituation kan du alltid utveckla dig själv. En klar målsättning som följs av en ärlig ansträngning kommer alltid leda till något bra - även om du skulle misslyckas med målsättningen i sig. Du har ändå lärt dig något och nästa gång du försöker så blir det lite lättare. Ge inte upp ts.

För det första så har du visst en stor mängd av alla de där sakerna. Ditt dåliga självförtroende gör dig helt förblindad.

Så du är inte snäll? Du har dålig moral? Du är inte beredd att ge beröm? Du kan alltså inte prata om djupare saker? Du är ful? Du är inte hälsosam och tar han om din kropp? Du är inte beredd att göra dig fin för en flickas skull? Du är inte ärlig?

Jo det är du. Jo det kan du. Om du bara ser på dig själv och tänker på vad du inte är eller vad du inte kan göra så glömmer du helt bort vad du faktiskt har och vad du kan göra.

Var vänligt titta på det hör klippet och lyssna på vad han säger:

https://www.youtube.com/watch?v=Gc4HGQHgeFE

Det är inte heller sant. Bara för att du har svårt att välja så betyder inte det att du inte ska välja. Gör du likadant när du står på McD och inte vet vad du ska äta. Går du därifrån och äter inte alls?
Eller om du inte vet vad du ska sätta på dig för jacka innan du går ut. Slutar det med att du då går utan jacka? Du har så mycket möjligheter framför dig, men eftersom du inte kan VÄLJA så blir det ingenting och du planerar redan att om inget händer så kommer du senare ta ditt liv.


Det där är samma sak som att säga att du inte vill ha ett jobb. Jag tror inte du vill ha något jobb. Jag tror att du är nöjd med att Daglig verksamhet INTE fixar jobb till dig. Eller hur? För det finns inte något jobb du vill ha. Hur ska de kunna ordna ett jobb om du inte är villig att klara av något jobb? Du ger dem en fullständigt omöjlig uppgift.

Kan du berätta mer för mig om hur mycket fysiskt arbete som krävs på ICA. Kan du inte berätta lite mer om stressen också. Vad vet du om stressen på ICA? Berätta varför din fysik räcker till, (trots att du tränar flera dagar i veckan.). Vilka fysiska moment är för tuffa för dig?


Snälla. Jag gifte mig när jag var 26 och var oskuld då. Det var inge synd om mig för det. Du har hela livet framför dig och du ska nog hinna få ditt i sängen så snart du börjar ordna upp lite. Här hamnar vi i samma hörn igen. Du har ca 10 år bakom dig där du saknat sex? Du har 40-50 år framför dig som tillåter sexuell aktivitet. Sluta se bakåt och se framåt istället.

Problemet här, som alla försöker peka ut för dig, är att du verkar gå och vänta på att allt ska lösa sig och bli perfekt innan du kan skrida till handling. Jag skulle vilja påstå att nästan INGEN är helt säker på vad de vill studera- men vi vet att vi faktiskt måste få tummen ur och bara välja något som låter lite intressant och försöka. Gillar man inte utbildningen så kan man faktiskt byta, vilket är väldigt vanligt. Det är ju också svårt att veta om du kommer gilla utbildningen om du inte ens försöker? Är det inte bättre att hoppa på en utbildning som faktiskt är GRATIS i sverige, och kanske träffa lite människor? Se det som em öjlighet att komma ut i samhället, träffa människor och öva upp din social kompetens, känna att du har ett liv och få bättre självförtroende. Det finns inget värre för psyket än bara gå och dra och inte få något gjort!

Slå inte bort detta nu med att det inte finns något, om du letar så ska du se att det ifnns någon utbildning som låtr iaf lite intressant- sök den! Vad går du och väntar på egentligen? Varför inte bara prova och se vad som händer?? Du slösar ändå bort din tid framför datorn, varför inte spendera den i en föreläsningssal med andra människor? Jobb kan du ju söka samtidigt. Sorry om jag låter hård men folk försöker tala vett i dig i tråden men du har inställningen att allt ä omöjligt om det inte är perfekt upplagt för just dig. Världen är inte anpassad efter dig, ibland får man kasta sig in i saker för att utvecklas som person.

Här är ett personligt brev som jag skrev åt dig. Nej du frågade inte efter det, utan du skrev tydligt att du inte skulle använda ett sådant. Här får du det i alla fall. Det här brevet kan anpassas till flera olika arbetsplatser och t.ex. på ICA så kan jag garantera att det är mer välskrivet än 99,9% av alla deras jobbansökningar. Jag skulle bli förvånad om de inte behöll detta CV i "intressant-högen", trots att formellt CV saknas. Detta eftersom 99,9% av alla CV en sådan arbetsplats får innehåller fullkomligt irrelevanta meriter.

Mitt förslag är att du tar detta brev. Gör små justeringar (visa oss dessa innan du gör dem) och sedan går du till ICA. Du är ordentligt klädd, du har fixat håret och du är hel och ren. Du ber att få träffa butikschefen. Är han upptagen ber du att få återkomma när denne är anträffbar. Du ger inte brevet till någon annan än butikschefen. När du får träffa denne tar du i hand, säger vad du heter, säger att du söker jobb och ger brevet. Inget mer. Såvida inte chefen frågar dig om något.



Personligt Brev

Hej

Jag heter Markus XXXXsson. Jag är 26 år och söker anställning hos Er.
Heltid, deltid eller någon annan form - just i detta nu är allt av intresse.
För tillfället bor jag hemma hos mina föräldrar men planerar att flytta, så snart
som möjligt. Planen är att det blir någon gång under 2017.

Idag saknar jag i princip sysselsättning helt, så behovet att hitta arbete är stort(!).
Jag vill inte gärna fortsätta att belasta mina föräldrar.

Jag är skötsam, pålitlig, ordningsam och tycker att det är viktigt att
komma i tid. Bland dem som inte känner mig kan jag kanske upplevas en smula
tystlåten men för den delen är jag absolut inte rädd att prata med andra.
Jag värdesätter god stämning, hög arbetsmoral och öppen kommunikation.

Som sysselsättninglös/arbetssökande tillägnar jag tiden att träna, läsa böcker
och hjälpa till hemma. Jag tycker att det är viktigt att ställa upp och hjälpa till
där det behövs. Denna inställning tar jag också vidare för att ge era kunder
bästa möjliga service. Jag tränar för att det är roligt och för att det hjälper mig
att hålla mig frisk.

Mitt CV och lista med erfarenheter har av hälsomässiga skäl blivit både lidande och
ordentligt bristande. På grund av motivation och välmående har orken saknats.
Sedan gymnasiet har jag dock hunnit med några universitetskurser i spanska samt
några mindre arbetsuppgifter för olika sysselsättningsförmedlingar.
Men nu är jag äntligen redo att ta de första riktiga stegen och komma vidare!

Jag beredd att jobba ordentligt, och göra god nytta för Er verksamhet. Det behöver till
en början inte vara något avancerat utan jag startar gärna i det enkla och tar
lärdom med tiden.

Slå en signal: 070 123 45 67
Eller maila på: @.com

Jag träffas gärna och presenterar mig närmare.

Mycket negativitet just nu, eller hur?

Jag tänker inte slänga några uppmuntrande ord här och tala om att "så är det inte alls du är en jättefin person". Det är möjligt att du är ett stolpskott och aldrig kommer förmedla någon djupare kontakt med en annan människa, eller så nedvärderar du dig själv just nu. Men jag kan säga en sak, och det är att oavsett vilket så kommer du inte ångra att du försökte.

Vänskap behöver inte nödvändigtvis innebära att du känner något djupare band till personerna, bara du hittar någon/några som du kan umgås med på en någotsånär regelbunden basis. Som sagt, det finns i alla fall en person som verkar vilja hitta på någon form av aktiviteter med dig. Slösa inte bort den möjligheten.

Okej, spamma inte hennes Facebook utan vänta och se om hon hör av sig. Hur gick det senast? Du har väl inte gjort något obekvämt närmande?

Vilka är "alla"? Det är svårt att avgöra om det finns någon saklig grund till att du inte kan arbeta när du inte uttrycker dig sakligt.

Och hur räknar du med att träffa nya personer om du inte alls intresserar dig för det?

Håller du med om att jag är ett stolpskott? (Jag undrar bara.)


Nej, jag har inga andra kontakter, och nej, jag är inte aktiv i något annat nätforum. Har du några tips?


Jag kan inte ta steget ut till en egen bostad på egen hand. Mina föräldrar måste fixa det. Jag kommer inte att bo själv förrän i sommar.

Förresten, kan jag verkligen inte få en flickvän förrän jag bor ensam? Det tror jag ärligt talat inte på. Många andra i min ålder bor också fortfarande hemma. Dessutom så behöver det väl inte vara någon i min ungefärliga ålder, det skulle kunna vara någon lite yngre än mig.


Ja, kanske det.



Jag kan bara inte ha någon optimism. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag kan ingenting, jag har inte fått lära mig någonting!


Men jag är ett misslyckande.


Jag förstår vad du menar, men grejen är den att jag inte kan vara lycklig så länge jag är en okysst, obildad, arbetslös, vänlös, ryggradslös oskuld som bor hos sina föräldrar.


Ja, men troligtvis så kommer det aldrig att hända dig. Jag, däremot, kommer alltid att ha Asperger och ADD. Forever. Det kommer aldrig att försvinna. Det är en garanti.


Okej, då är bara frågan exakt vad jag ska satsa på. Jag vet att jag ska plugga en eller två mindre kurser på Uppsala Universitet i vår (förutsatt att jag kommer in, så klart!), jag ska bo själv till sommaren, jag ska besöka studentnationer och Ungdomens Hus, jag ska fortsätta på Daglig Verksamhet (och/eller MISA och/eller Samhall), jag ska möjligtvis prata med en KBT-terapeut eller mental coach - men vad mer? Jag vet fortfarande inte hur man verkligen får kontakt med tjejer, hur man verkligen får dem att intressera sig för en. Inga av de ovanstående målen kommer att kunna ändra på det.

Okej, jag överdrev nog lite grann. Jag är inte alla de där sakerna, i alla fall.

Jag är väl egentligen snäll, men jag kan tappa tålamodet och fräsa till ibland; jag vet inte riktigt vad som är socialt acceptabelt och vad som inte är det.

Jag är inte hälsosam och tar inte riktigt hand om min kropp (äter för mycket), men jag tänker ändra på det.

Men annars är jag alla de där sakerna som du frågade om där.


Jag har redan sett det där klippet. Det hjälper mig inte riktigt.


När jag äter på Max (inte McDonald's) så äter jag i stort sett alltid samma sak, och dessutom så äger jag bara två jackor - en tjock och en ännu tjockare. Dessutom går det inte att jämföra med att välja utbildning.

Och ja, jag kommer att ta mitt liv om inget händer (så småningom. Tror jag).



Nej, så är inte fallet. Jag klarar inte av ett jobb med mycket stress och fysiskt arbete. Det var bara det jag menade, inget annat.

Dessutom så är anledningen till att de inte har fått ut mig på arbetsplatser ännu att jag inte är tillräckligt social ännu.


Ja, men det är ju meningen att man verkligen ska leva livet när man är ung och det har inte jag gjort.


Tack ska du ha, men jag vill bara påpeka att jag inte är någon börda för mina föräldrar, i alla fall inte enligt dem (de har inte sagt det).



Hur då byta?

Jag har ingen aning om vad jag ens skulle kunna försöka utbilda mig till!


Om jag pluggar så blir jag av med mina pengar från Försäkringskassan, så det måste verkligen vara värt det. Dessutom så kan jag inte få något jobb om jag håller på och studerar i stället.

Detta har varit det främsta problemet på den här fronten: att välja mellan plugg och pengar, och mellan plugg och jobb.


Jag kan inte söka nu, för den sista ansökningsdagen för vårterminen har redan varit. Jag skulle möjligtvis kunna söka till nåt för hösten, men inte tidigare än så.


Visst. Då är bara frågan hur jag ska försöka, och med vad?


Okej, hur skaffar jag såna då? Fan, allting har blivit så jävla försenat! Jag borde ha fokuserat på det här när jag började gymnasiet, eller nåt! Nu måste jag ta igen tio år av bortkastad tid på bara några månader.


Det tror jag faktiskt inte, men jag har Asperger, så hur fan kan jag vara säker?


"Alla" i det här fallet är Arbetsförmedlingen, Daglig Verksamhet och mina egna föräldrar. Möjligtvis några till.


Jag kan intressera mig för folk. På senare år verkar det dock i stort sett bara vara tjejer som jag är sexuellt attraherad av, så...

Jag ville bara säga att det här var fan det bästa citatet jag har läst hittils även om jag inte känner personen ifråga . Jag hoppas att TS tar till sig alla positiva råd och nu har han också fått ett utmärkt exempel på att skriva personligt brev till en arbetsgivare! Alla har vi problem även om man inte kanske märker det på individen och jag förstår inte vad det stora är med att bli av med oskulden? Jag kan förstå att du saknar närhet och personligen så har jag bara haft ett förhållande men det är ju inte allt, du måste fokusera på dig själv först om du har problem.

Hur går det med din träning då?? Vad för typ av styrketräning kör du på gymmet?? För du ser väldigt vältränad ut på dina bilder Sen skrev du också tidigare att du skaffat Tinder?? Hur går det på den fronten? Det är ju alltid lätt att fråga någon om dom vill träffas på en Kafe eller Öl/vin

Tja, jag tror du själv identifierat den begränsande faktorn: Din sociala förmåga. Så vad ska du försöka med? Tja, träna upp den antar jag. Hur gör du det? Förmodligen genom att umgås med människor.

Ja, ärligt talat borde du ha satt igång för länge sedan. När du var tjugo och inte hade något jobb eller några vänner (två saker som om du frågar mig är betydligt mer förödande än att inte få ligga), hur tänkte du dig egentligen att saker skulle artat sig fem år senare?

Jaja, ingen idé att gråta över spilld mjölk, du får börja ta igen det - men förvänta dig inte att det går på några månader. Andra människor bygger upp den här typen av nätverk kontinuerligt varenda dag i livet.

Du är väl ändå medveten om ifall du försöker dig på ett romantiskt närmande eller inte?

Hm... det är ju trist. Ja, jag vet inte, men om jag ska gå efter hur du uttrycker dig här verkar du i alla fall inte helt dysfunktionell. De kanske vet mer än mig, eller så har du helt enkelt misstolkat dem.