Citat:
Ursprungligen postat av
Eloger
Fast han var ju inte någon etablerad del i vare sig LRs eller AS vardag. Men likväl "accepterade" båda det.
Dessa två exempel visar väl snarare att den teorin inte håller i verkligheten?
Ändra "vardag" till "liv" om det fungerar bättre för dig. Han var en del av Lottas liv, mer än vad någon vill se och här blir det ett problem och grovt tankefel om man dömer detta moraliskt. Se det som det är, hon levde i ett destruktivt förhållande, där våldet snabbt normaliserats. Förstår man hur det här går till kan man möjligen hitta på något för att förhindra att samma sak sker.
Tror att det enda som gäller här är utbildning, utbildning, utbildning. Inse hur snabbt det går att skjuta på de egna gränserna. Människor är lätta att manipulera. Nyligen kom det fram att vi inte ens är säkra på vad vi minns, om någon vi har förtroende för, påstår att vi har fel. Varje gång vi plockar fram ett minne ändras det vi memorerat. Minnet är inte stabilt lagrat. Det finns ett behov av att inte minnas allt inbyggt i oss. Selektivt minne och normalisering leder kanske till att vi överlever svåra händelser bättre, men kan också leda till att vi blir risktagare.
Kanske är det så att något i evolutionen gör att vi leds fel av vårt arv att glömma och utsätta oss för risker för att komma vidare (och fortplanta). Lotta ville gärna ha barn, det kan ha lett till att hon var mer överseende med den här personen än vad hon skulle ha varit annars. En spekulation.
Att det som hänt är straffbart och en persons fel är alla friska indvider överens om, utom den galne advokaten i tråden som inbillar sig att alla brott som sker är indvidens eget ansvar (alltså att den som utsätts för brott har ansvar, medan den som begår brottet glöms bort… vad kan det tankesättet bero på…?)
