Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Därav följer att denna blandning måste ske med hot & tvång, för frivilligt har det inte gått någon annanstans i världen när White flight närmast är en naturlag.

Var det det här du tänkte på?



Vi (= media) orkar inte rapportera fler nyheter som går emot deras övertygelse och agenda.

Klart att media inte vill rapportera om opinionssiffror som inte speglar PK-medias fantasivärld kring massinvandringen. Det ökade folkliga motståndet mot den förda invandringspolitiken är ett verkligt hot mot etablerad media eftersom dom har drivit massinvandringspropagandan hårdast. Om folk insåg hur många det är som vill stoppa vansinnet och hur få det egentligen är som driver på för folkutbytet skulle den offentliga debatten kunna ändras ganska fort. Det är därför denna rädsla för "populism" finns hos medias. Om folk insåg hur massivt överrepresenterade invandringsförespråkarna är i det offentliga rummet skulle ännu färre lyssna på dom.

Hogerspoket nämnde saken för några inlägg sen. Rosenberg måste ha känt sig totalt renons på argument. Helt obegripligt att han vänder Borgs kritik mot denna palestinske hatpredikant mot henne. Rosenberg måste vara rent ut sagt dum i huvudet, varken mer eller mindre.

DN firar och hyllar tvåårsminnet av Reinfeldts "Öppna era hjärtan"-tal i en ledare med rubriken "Från öppna till stängda hjärtan".

"På tisdagen är det två år sedan Fredrik Reinfeldt (M) uppmanade svenska folket att öppna sina hjärtan. Ett sommartal som antagligen inte hade gått till historien, om den dåvarande statsministern inte hade fällt de bevingade orden.

Men det var också ett tal fullt av framtidstro. Känslan som spred sig där på Norrmalmstorg i Stockholm var att vi var på väg framåt. Inte minst när Reinfeldt blickade ut mot omvärlden och kallade Sverige för humanitär stormakt."

DN väljer att blunda för att det i samma tal poängterades att det på grund av massinvandringen inte fanns utrymme för några reformer överhuvudtaget under kommande mandatperiod (något som fick Reinfeldt att förlora statsministerposten). Om DN anser att detta tal gav uttryck för någon "framtidstro" visar det bara den totala bristen på verklighetsförankring hos DN. Jag skulle snarare ranka Reinfeldts tal som själva startpunkten för den kursändring som senare skedde. Ingenting blev sig likt i debatten efter det talet, inte minst vad avser kostnadsrelaterade frågor kring invandringen. Jag och DN hyllar således samma tal av diametralt skilda orsaker. DN njöt över att få verka i en Humanitär Stormakt medan jag (och övriga normala människor) såg en landsförrädare som tvingades bekänna färg i ett hopplöst läge (eller om han nu valde att bekänna färg i syfte att slippa bli omvald).

"Pratet om andrum och ordning och reda i migrationspolitiken målar upp bilden av att flyktingmottagande är en kran som enkelt kan skruvas av och på, utan hänsyn till vilka konsekvenser det får för dem som blir kvar på andra sidan.

Det skapar en mental åtskillnad mellan oss och dem, vilket minskar viljan att förstå och vara solidarisk. Det märks inte minst genom att diskussionen förr handlade om hur vi på bästa sätt skulle kunna ta vårt ansvar och hjälpa så många flyende som möjligt. I dag anses ansvar snarare vara synonymt med att strama åt så att färre kommer hit."

DN finner det tydligen häpnadsväckande att svenska politiker skulle ha någon form av ansvarskänsla gentemot sitt eget lands befolkning. Jag skulle väl snarare hävda att detta borde vara en tämligen självklar grundpremiss för allt politiskt arbete. Först den egna befolkningen och i mån av resurser andra länders. Inte tvärtom.

http://www.dn.se/ledare/huvudledare/...angda-hjartan/

"Folkvandringarnas tid har bara börjat". Känt tema. Det utstuderat planerade som sker (kolla upp Sorosläckan!) ska presenteras som något ofrånkomligt, naturligt, omöjligt att vare sig starta eller stoppa.

Den dagen "antisemitismens tid bara har börjat", kan vi kanske se början till slutet på det här. Fram till dess får dreglande ickeantisemiter sitta och grupponanera tillsammans i trådar med många ord men ingen som helst förståelse för vad som pågår och inget som helst fokus på lösningar. I ett samhälle där 96% (enligt ADL:s senaste antisemitundersökning) dyrkar sina folkmördare blir det inte bättre än så.

Mötet med mångkulturen kan leda till att man växer som människa, blir klokare. Att man lär sig av andra och förmår tillägna sig ett synsätt som annars inte varit aktuellt att anta. Beteenden blir förklarade genom Den Andres syn på världen.

Detta slags klokskap når aldrig svensk intelligentia fram till. De syftar alltid till att göra det främmande till något hemtamt. Paradoxalt nog är mångkulturen för dem alltså något som alls inte är främmande (var det inte det som var själva idén med mångkulturen?) De bisarra våldsutbrotten, skadegörelsen och hatet blir förklarade som vore de resultatet av ett slags bostadspolitisk eller fördelningspolitisk teknikalitet. Det är det bästa de har att komma med utifrån ett svenskt, friserat, PK-perspektiv.

Attackerna mot kulturmarxisterna i svenska kyrkan fortsätter. Det finns mycket att vinna svenska kyrkan återigen blev en svensk kyrka.


http://www.expressen.se/ledare/eric-...venska-kyrkan/

Jag vet inte om Rosenberg är palestinagossförhudskarvningsvurmare av Dror Feilers mycket märkliga slag eller mer traditionell rymdödlegossförhudskarvningsvurmare av Wolodarski-slaget.

Han framstår, oaktat vilken gruppering han tillhör, som genuint falsk, osympatisk och tillika sop-slut i huvudet. Samt då, i uppenbar avsaknad av argument eller hyfs.

Ja. Ovanstående kan innehålla spår av sarkasm och ironi.

Man kan ju dock undra varför Expressen släpper igenom möget.

Som en passus vill jag lyfta fram den här passagen ur, den numer ganska oortodexe, centerpartisten (nåja) Erixons senaste post, i vilken han försvarar sin politiska hållning:
http://erixon.com/blogg/2016/08/hur-tanker-du-nu-dick/

Frågan är hur lång tid det kommer att ta innan motsvarande sjunker in hos den skälvande spillran kvarvarande borgerlighet?

Hela posten är väl läsvärd i sin helhet, för såväl hugade trådskribenter som aspirerande borgerliga ledarskribenter.



Just den här passagen var oerhört vass, på ett vackert och subtilt vis.


Ah well. I framtiden månglarna och hycklarna åter kastas ut ur templet. Den som lever får se.

Framför allt nämnde Erixon ännu en välskriven text av Peggy Noonan i Wall Street Journal. Hennes bedömning är identisk med min egen -- dvs ett globaliserat etablissemang som inte längre är lojalt med sin egen befolkning. (Precis som Christopher Lasch förutspådde för över 20 år sedan.)


http://www.wsj.com/articles/how-glob...men-1470959258

Denna klyfta mellan ett globaliserat etablissemang och en mer patriotisk, landsbunden underklass som alltmera ovilligt gnuggas mot kulturupplevelser de aldrig önskat kan bli farlig.

Noonans beskrivning av de värnlösa (the unprotected) som låg bakom Trumps första framgångar i primärvalen beskrivs i denna text (parallellerna är många med SD-väljarbasen 2006):

http://www.wsj.com/articles/trump-an...ted-1456448550

Det där var intressant, speciellt för oss som följt Erixon en längre tid. Han försöker göra gällande att han själv har stått relativt fast men att allting runt omkring honom har förändrats. Det är naturligtvis struntprat. Vi var många som såg redan för tio år sedan, och andra för 20 eller 30 år sedan att det här skulle gå åt helvete, men då sjöng Erixon med i änglakören och jobbade på Timbro och tyckte att det enda problem Sverige hade var att skatterna var för höga. Skillnaden mellan Erixon och många andra politiskt intresserade är att det har tagit extremt lång tid för honom att fatta. Han är fortfarande sen på bollen för övrigt:
Gudmundson har redan lyft frågan vad som händer om vi får en permanent brun-svart underklass och en vit medel-överklass. I dagarna har vi sett svaret på den frågan i Milwaukee och om några år kommer även Erixon medge att det här är en fråga om raser och etniska grupper. För att våga det krävs det dock först att Ivar Arpi och kanske Marcus Birro säger samma sak.

Kort kommentar - i strikt teoretiska termer är jag benägen att se Erixons resonemang som skapligt stringent.

Med en kvalificerad arbetskraftsinvandring och kontrollerade volymer är det sannolikt inte en fråga om ras eller etnicitet, då de som på dessa premisser söker sig till ett annat land gör det på egna meriter.

Men. Vi är ju, i en mer verklighetsorienterad kontext, naturligtvis långt bortom the point of no return i termer av dylika teoretiska resonemang.