Bevisa att gud inte existerar.

Det är sant ur ett perspektiv, om Gud inte saknar något så kan han inte sakna begär. Men med begär avses ett negerande tillstånd av fullkomligheten och är, dragit till sin spets, ett slags "intet". Det kan liknas vid ondskan som också är ett intet på så vis att det saknar en självständig verklighet och bara är en avsaknad av godhet. Gud saknar begär på samma sätt som han saknar ondska. Men det han saknar är ett "intet", alltså kan man följdriktigt säga att han inte saknar något.

Den behöver inte vara strikt, det står klart och tydligt (ibland). Det är snarare tvärtom, man måste cherrypicka och efterrationalisera för att få den guden till något moraliskt gott.

Man kan "säga" vadsomhelst ... men på faktaplanhalvan utanför trosplanhalvan efterlysas belägg/bevis.

Vilken 'gud' refererar du specifikt till?

Och i så fall: Belägg, tack.

Fast frågan är hur det som "står klart och tydligt" ska förstås, bokstavligt eller på något annat vis? Det har alltid funnits ett symbolisk uttydande av Bibeln sedan kyrkofäderna. Föreställningen att det är en efterrationalisering att tolka heliga skrifter på andra sätt än det bokstavliga är något somliga religionskritiker delar med religiösa fundamentalister.

"Klart och tydligt" betyder bokstavligt. Mycket kan diskuteras, men vissa saker är tydlig.

Det är inte så enkelt. Det står ex. klart och tydligt att Gud skapade världen på sex dagar (och vilade på den sjunde). Är vi tvingade att tolka detta bokstavligt? Eller kan vi likt Sankt Augustinus hävda att detta inte kan tolkas bokstavligt eftersom Gud, i sin evighet, skapar allt samtidigt i ett odelbart Nu?

Legitimera i så fall gärna metodologin och effekterna av vilken symbol-tolkning du förespråker.

Självklart på ett sätt som gör denna symboltolknings-metodologi allmängiltig.

Om du inte kan det kan du ju alltid stanna på trosplanhalvan ... som är subjektiv, och där du bara kan tala för dig själv.

Skapelseberättelsen har inte så mycket med moral att göra. Det var Guds moral jag skrev om.

Okej, så frågan lyder: Är Gud moralisk bristfällig? Nu bedömde du Gud utifrån "[din] moral", där är han säkert bristfällig.

Men från ett kristet håll så är Gud per definition fullständigt god - "[Gud] är god och vad [Gud] gör är gott" (Ps. 119:68) och "Det finns bara en som är god" (Matt 19:17). Betraktar man Guds handlingar som onda misstar man sig helt enkelt eftersom onda handlingar inte kan komma från Gud. Om då en bokstavlig tolkning leder till att Gud utför onda handlingar så faller den och måste ge vika för en annan tolkning på samma sätt som en bokstavlig tolkning av skapelseberättelsen faller då den krockar med Guds evighet.

Skillnaden ligger i att Gud underordnas en moralisk prövning i ditt resonemang. Beroende på hur han agerar (bokstavligt) i GT så är han ond eller god (eller något mittemellan). Medan för ex. Sankt Augustinus så sammanfaller Gud med det Goda, han kan inte underordnas något. Han är som solen, det han skapar är som solstrålarna och ondska uppstår när solstrålarna försvagas (förmörkas).

Ja, Gud är god, enligt kristna. Dom tolkar ju Bibeln så att den ska passa sin egna moral. Om något känns omoraliskt, ja då är det bara att tolka annorlunda, eller till och med blunda.

Ditt försök på att jämföra kristendomens etik med t.ex. icke-religiös etik förutsätter att du börjar från ett avsevärd djupare "nivå" än endast en primitiv analogi.

Och iövrigt är den diskussion mera lämplig på tråder såsom tråden om teodicé-frågan ... eftersom etik inte har särskild mycket objektivt bevisförings-värde per se.