Sverige anskaffar Archer

Det går ju inget vidare för de där gerillamännen. De klarar inte av materielen.

Men det är ju klart att vi ska ha de extra 24 haubitsarna. Om inte annat för att ställa torrluftade på lämpliga ställen runtom i landet

Och jag är faktiskt viss om att vi kommer att få dem.

Med nuvarande typer av kontrakt skulle jag se det som uteslutet att man klarar av utbilda, certifiera och sköta materialet inom Hemvärnet. Det är tillräckligt "jobbigt" att ro ihop granatkastarplutoner och se till att det fungerar som det ska hela vägen.

Det är ju så. Att skjuta med dem, ja det kan man nog lära sig på en vecka.

Men allt runtomkring? Ammunition, måluttagning, underhåll, närskydd, luftvärn?

Leda elden tror jag man än så länge kan fixa genom att ta in eldledare från värnpliktstiden, har fungerat bra i Dalarna.

Resten är dock ganska omöjligt att lösa med dom resurser som Hemvärnet har just nu.

Tror hemvärnet i kombination med några yrkesmilitära specialister skulle klara av att rodda detta system. I min värnplikt hade vi g-klassade värnpliktiga till att rodda allt tungt kring haubitsarna. Ingen IQ-elit alltså.

Yrkesmilitärer med handräckning borde klara det ja. Men ganska många yrkesmilitärer då, eller f d sådana.

Men det bästa är nog att utbilda värnpliktiga på pjäsen och dess kringfunktioner.

Archersystemet kan definitivt hanteras av enbart värnpliktiga, som fått utbildning på det. Det har fungerat med mer roddiga pjässystem tidigare så det kan knappast vara något problem. Ledningssystemet är knappast heller något som kräver nämnvärd handpåläggning, om nu inte det tillåtits bli direkt ofältmässigt såklart.

Det svåra är det som redan nämnts dvs det finns inga pengar, och det kommer sannolikt inte tillföras några pengar i tid för att de 24 pjäserna kommer kunna integreras i Försvarsmakten.

Faktum är att det som fattas ännu mer är fungerande raketartilleri givet vad vilken tänkt motståndare som helst har i sina inventariet. Att skaffa 24 pjäser till, med flera mil kortare porté än motståndarens indirekta eld-system klarar gör inte att nästa konflikt kan hanteras bättre. Sett ur ett systemperspektiv är fler Archer problematiskt på detta sätt. Å andra sidan kommer systemet vara bra på sina uppgifter såklart.

Allt de behöver finns förenklat och datorstyrt i hytten. Det behöver bara få koordinater, antal skott, ammunitionstyp och uppgift om nästa uppställningsplats. Sedan är det bara att skjuta och köra. Det har säkert aldrig varit så enkelt att var artillerist som i dag.

Inga kulbanor behöver räknas för hand med hjälp av tabeller som förra generationens artillerister.
Den välövade stridsledningen är givetvis yrkesmän. Underhållet i fredstid yrkes-, eller civilanställda.

Logistiken men påfyllnad av ammunition bränsle etc. måste givetvis övas ganska mycket, inte för att det är svårt utan för att de ska bli snabba och effektiva. Fordonsförarna och pjäsförarna måste också öva för att bli skickliga. Simulatorträning vet jag inte var man sköter men får jag gissa finns det delvis inbyggt i systemet i respektive pjäs.

En separat simulator upphängd i gyro vore naturligtvis drömmen men den antar jag man bantat bort. Man skulle kunna komma ganska långt med en PC och rejäl bildskärm när det gäller att träna på vissa moment.

För övrigt skulle jag tilldela Stockholm en del av de extra pjäserna, det är där som Sverige ska hålla ut längst utgår jag från.

Min tanke är att enbart ha två bemmande bataljoner men utrustning till 4 st.
Då behöver " bara" personal flygas in för övningar och eventuell beredskapshöjningar.
Visst blir kostnad för lagerhållning och underhåll högre, men transportkostnaderna lägre, slitage på pjäserna likaså.
Vid en återinförs värnplikt finns möjlighet att växa.

Ett regemente kan med lätthet utbilda 4 st bataljoner, ska vi ha fler bör nog ett andra regemente sättas upp, men då behövs det miljarder extra per år till FM.

Självklart är moderna grejor lättare att utbilda på än äldre. Och att skjuta med pjäsen, ja det är nog en baggis för den nuvarande dataspelsgenerationen. Men att få full effekt ut ett artillerisystem, med betoning på -system, kräver omfattande utbildning och täta repövningar för många olika befattningar.

Tänk på finnarnas 600 (?) pjäser. Hur mycket utbildning/övning kräver detta för att få ens någon form av verkan?

Archer är nog helt rätt för Sverige. Som vanligt har vi vapensystem av yppersta klass, men återigen förstörs hela festen av att förbanden är alldeles för få och för små.

Den stora fördelen på kort sikt med att köpa in Norges vagnar är att vi kan förrådsställa dem på lämpliga platser. 6 vagnar på Gotland, så behöver "bara" bemanningen resa dit.
6 vagnar vid Kråk, så behöver man inte 120 mil motormarsch enkel resa för mindre övningar i sydsverige. Tolv vagnar vid trängslet så kan man sätta sig i ett par folkabussar när det ska övas på artss.
På sex års sikt så kan dessutom utmönstrade yrkessoldater krigsplaceras på extrapjäserna. Får vi minsta förvarning så kan dessa, som nyligt jobbat med Archer, kallas in och stuvas ihop i besättningar som ganska snabbt kan samövas.

ArtSS ligger i Boden nu för tiden.

Sen kan jag ju flika in med att det säkert går att se till så att hemvärnsmän kan få iväg granaterna från en Archer. Problemet är ju dock att innan man ens har kommit ut i fält har det gått åt minst en dag med certifieringar och förberedelser av vagnar. Sen ska man i slutet av övningen lyckas vårda och sammanfatta övningen och det skulle minst ta en dag så i princip så skulle man med dagens typ av kontrakt inom Hemvärnet få kanske fyra dagars effektiv övande i fält per år. Jag räknar alltså på att man som soldat går på ett 8 dagars kontrakt som måste uppfyllas för att kvittera ut befattningspengarna.

Det skulle krävas många frivilliga dagar där man finslipar på detaljerna och det är inte alla som kan offra den tiden.