Citat:
Ursprungligen postat av
nerdnerd
Känner du till Poppers vetenskapsteori? Iaf rätt populär bland fysiker. Enligt Popper måste vetenskapliga teorier vara falsifierbara, annars är det helt enkelt inte en vetenskaplig teori. För hur bevisar man att en teori är sann? Man kan bekräfta förutsägelser från den, men det garanterar ju inte någonting om vad framtida noggrannare mätningar kan visa. Däremot behöver man ju bara falsifiera en teori EN gång så vet man ju att den inte är sann. Eller iaf inte helt sann.
Efter denna lilla utvikning är svaret på din fråga alltså: formulera religionen som en vetenskaplig teori som förutsäger saker. Kolla om dessa förutsägelser stämmer. Om något inte gör det, så vet du att iaf den teorin är falsk.
Problemet är förstås att det är sällan som religioner formuleras på just detta sätt.
Ändå tycker jag att det iaf är värt en tanke. Vetenskapliga teorier måste alltså vara iaf i princip falsifierbara. Religioner däremot anses inte kunna gå att motbevisa. Det detta landar i, tror jag, är helt enkelt att religioner inte är vetenskapliga teorier.
Fast när man tänker på det är det ju ganska mycket som är viktigt som inte är eller iaf inte bör ses som vetenskapliga teorier. T ex i kärlek är det nog en ganska dålig idé att anstränga sig mycket för att försöka falsifiera teorin om sin egen eller sin partners kärlek. "Asså fan, om hon *verkligen* älskar mig, så pallar hon med om jag knullar runt lite". BAD IDEA! Kolla INTE om du kan falsifiera kärlek. Du kommer nog nämligen att lyckas, och det är kanske inte vad du vill.
Allt som är viktigt är inte vetenskap.
Inom filosofi finns en term som heter epistemologi, eller kunskapsteori. Väl känt är att det finns två sätt att nå kunskap: (1) Genom induktion och (2) genom deduktion. Induktion går i princip ut på att göra praktiska tester medan deduktion går ut på att formulera logiskt korrekta resonemang. Båda dessa sätt att nå kunskap har olika för- och nackdelar.
Religioner använder i stort sätt endast deduktion för att nå slutsatser. Som spetsas till med mystik, hörsägen, och tradition. På det viset behöver påståenden aldrig testas i
praktiken. Sedan använder religioner som du säger påståenden som inte ens kan testas - varken deduktivt eller induktivt.
Notera exempelvis följande:
PREMISS 1: Bogomil är Guds enda son
PREMISS 2: Guds enda son är odödlig
SLUTSATS: Alltså är Bogomil odödlig.
Och om Bogomil är odödlig då följer det också att Bogomil kan hoppa ned från en skyskrapa och överleva. Detta resonemang är
deduktivt giltigt: för OM premiss 1 är sann, och OM premiss 2 är sann, då FÖLJER det logiskt att slutsatsen också är sann. Men frågan OM det är sant vet vi ju inte förrän vi testar det i praktiken. Då kanske en del skulle säga: '' du tror endast på det vetenskap kan påvisa. Detta är en metafysisk fråga.'' Om det är ett hållbart försvar för mina två premisser kan diskuteras....
Så att något är logiskt innebär inte att det är sannolikt. Samma sak med resonemang om en ''prime mover'' - det är helt och hållet deduktiva resonemang och även om de är LOGISKA innebär det inte att de därmed är sannolika. (om man inte tror att sannolikheten för att Bogomil är odödlig är högre endast på grund av det argument som jag presenterade för att Bogomil är odödlig). Det finns deduktivt giltiga resonemang som är direkt falska. Påståendet att ett och samma objekt kan existera på två ställen samtidigt är inte logiskt. Det är inte logiskt om Bogomil sitter bredvid mig samtidigt som han inte sitter bredvid mig. Men en och samma elektron kan existera på två ställen samtidigt för vi kan med induktion (experiment) observera det.
Vetenskaplig metod däremot är BÅDE en deduktiv och induktiv metod och bonusen är att det fungerar. Sedan finns det frågor som inte kan besvaras med induktion. Som exempel, vi kan inte testa vad jämställdhet ÄR. Det måste förklaras genom deduktion. Men inom filosofin bygger resonemang på tydlighet, logik, och koherens, medan resonemang inom religion bygger på både logik, tradition, auktoritet, och känslor i ett hopkok.