2016-03-25, 15:12
  #3721
Avslutad
Har haft min första vita vecka nu, på många år. Har tagit hjälp av Antabus. Ska ändå till doktorn ang. min alkoholism, o höra om hon vill att jag fortsätter med Antabus, eller om hon har några andra idéer.
Citera
2016-03-25, 15:23
  #3722
Medlem
mrtowlies avatar
Citat:
Ursprungligen postat av namjorne
Jaha. Du har jag gått på en fylla och tjack igen. Det var förra lördagen och - för mig - oerhört måttliga mängder. Det blev nog inte mer än en halv liter brännvin. Ingen påföljande ångest, jag söv ner mig ett antal timmar på benso efteråt. Sen fortsatte det med tjacket tills det var slut i måndags och jag var korkad nog att beställa en ny laddning som anlände igår. Därav är jag "påverkad" just nu.

Nu står jag i valet och kvalet om jag ska hälla i mig en flaska sprit ikväll. Om jag gör det så kommer det rulla på som tidigare antar jag... Jag har nu - precis för en stund - sen kommit fram till att jag är en så kallad blandmissbrukare. En sådan som man läser om på flashback. Jag vet att den här tråden handlar om alkohol, men den skiten är mitt största problem. Det är i vart fall bara alkohol som jag mår dåligt av, hittils.

Jag hade innan mitt snedsteg förra helgen varit nykter i 3 månader. Fast jag har hela tiden levt med tanken på att jag kommer "få" dricka igen. Jag har förstått att det är typiska tankebanor för en alkis. Jag har aldrig haft problem med att låta bli för stunden, men tanken på spriten finns där dagligen.

Det blir en jävla spiral. Först sprit fredag och lördag, ibland även söndag. Med den följer tjacket och därefter kommer benso in i bilden dem tre påföljande dagarna för att undvika ångesten. Det ger mig 2 "rena" dagar per vecka. Det innebär alltså, om jag inte skulle ha mina sporadiska uppehåll, att jag är "påverkad" av något större delen av årets dagar.

Det är väl inget att komma och "skryta" med här. Det handlar inte om någon extrem konsumtion, bortsett från spriten på helgerna, men det är illa nog för mig.

Om jag hoppar spriten denna helgen så kommer ändå den där jävla tanken finnas där. Hur fan ska man bära sig åt för att bli kvitt den?

Jag har inget sug på det klassiska viset, men jag kan inte leva med tanken på att aldrig kröka igen. Tjack är som ett slags självmedicinering för mig. Jag kan fokusera och får lättare att prata med folk. Det kanske beror på någon sån där bokstavsdiagnos, vad vet jag. Benso tar jag för säkerhets skull för att hålla den möjliga ångesten på avstånd efter fyllorna. Det blev en hel del sådant efter min näst senaste fyllesession då jag tyckte att jag hade gjort bort mig ordentligt. Ni som är i min sits vet väl hur det kan vara. Kort sagt, hur fan bär man sig åt för att släppa allt begär på alkohol och annat?

Ber om ursäkt för att inlägget blev lite konstigt formulerat. Jag är trots allt inte "ren" nu.

Begäret får man lära sig leva med men enligt min erfarenhet blir det enklare med tiden, för min del handlar det om att sätta begäret på plats i en liten låda längst bak i skallen och helt enkelt hålla koll på den jäveln. Undvika högrisksituationer och distrahera sig med tex träning när hjärnan skriker efter rus-känslor (eller när jag har ångest). Distansera sig från enablers som vill dra ner en i skiten. Det är enklare än vad man tror, efter några osvarade sms slutar de höra av sig och återstår gör endast riktiga kompisar som bryr sig om ens hälsa mer än att ha någon att supa/knarka med.

Det låter helt klart som att du borde göra tex en ADHD-utredning i stället för att självmedicinera med tjack och benzo. Du vet själv att inget bra väntar i slutet på den gatan.

Tryggheten av att man kommer "få" dricka igen är vad som håller folk som oss nyktra i typ 1-3 månader innan allt kollapsar igen. Det är ett stort hinder man måste ta sig över om man är ute efter helnykterhet, inget fel att söka hjälp där!
__________________
Senast redigerad av mrtowlie 2016-03-25 kl. 15:27.
Citera
2016-03-28, 15:22
  #3723
Medlem
introvertos avatar
Drack mig full i ett inte så passande sammanhang. Visst var det passande för att ta ett par bira och ha det trevligt, men inte för att bli full.

Det kunde vara sju resor värre, som så många gånger förr. Men vad spelar det för roll? En vacker dag kommer det att bli precis det. Att hitta rätta känslan för att dricka med måtta verkar inte gå något vidare. Två-tre tillfällen fungerar utmärkt, sen är man där och tittar för djupt i bägaren igen, och allt vad som kommer med det. Alla sanningar man skall berätta för folk i förtrolighet, alla konstiga grejer man hittar på att göra och hela tiden vara helt övertygad om att man håller färgen trots allt...

Ångest. Ångest. Ångest.

Problemet är inte att jag ständigt söker en fylla eller så, men när jag väl trillar dit så är det med ett brak.

Ska jag kanske börja fundera på om nykterhet vore något? Det är inte första gången jag söker mig till den här tråden, om man säger så.
Citera
2016-03-30, 02:48
  #3724
Medlem
Jaha, då var man här igen.. Inför en nykter period. Förstört ännu en helg med alkohol och låtit andra förutom jag betala för mitt drickande i olika former. Jag har befunnit mig här förut, och aldrig lyckats vara alkoholfri så länge jag tänkt. Jag vet inte om det håller en vecka, 4 veckor eller 4 dagar. Målet denna gången är 6 veckor. Till att börja med. Vågar inte söka hjälp för mitt beroende, dricker alldeles för mycket alldeles för ofta och reagerar helt olika varje gång. Alltifrån psykotiskt paranoid till aggressiv eller superlycklig. Hatar att behöva acceptera att jag måste leva mitt liv utan alkohol, och vill egentligen inte det. Men jag måste, för både min egen fysiska och psykiska hälsas skull men främst för min familjs skull. Jag tror aldrig jag insett hur stort beroende jag egentligen har förrän nu, och nu tror jag att det håller på att bli riktigt farligt för mig. För innan har jag alltid velat vara nykter egentligen men inte klarat. Men nu vill jag inte det ens längre. Ingen vet om detta, för det är helt sjukt. Jag har svikit och sårat hur många som helst både under fyllan eller som följd av att jag inte klarat att vara nykter mer än ca 3 mån under 6-7 år av problem. Och ändå vill jag inte bli helnykterist! Är jag sjukt egoistisk eller är det bara en stor varningssignal för att jag blivit ännu sämre i beroendet? Jag vill så gärna vilja det, att sluta dricka, men helt ärligt så kan jag säga att hade det stått en öl framför mig hade jag svept den utan att ens tänka efter, trots det som hände i helgen.

Fyfan säger jag bara. Motstridigt mot tankarna svalde jag en antabus ändå nyss, men det var verkligen kroppen över hjärnan som gjorde att den kom ner. Jag klarar att vara nykter på vardagar, men helgerna är tortyr. Jag längtar tills måndagen när det är helg, för att suget är som värst. Jag orkar verkligen inte utsätta mig för varken det ena eller det andra, att torteras av sug eller torteras av ångest. Fyfan, men det är väl bara att ta en dag i taget och vara glad för varje alkoholfri dag antar jag. Det svåraste är att acceptera att jag inte kan dricka mer, någonsin. För jag tror inte det. Alkoholen har en sådan sjuk makt över mig, och varje gång jag tänkt att jag ska börja pröva dricka lite till maten eller iknande har alkoholisten inom mig vaknat till liv samma sekund, och från det ögonblicket är det kört, samma resa väntar igen.

Ursäkta för mitt röriga inlägg, var tvungen att skriva av mig..
Citera
2016-03-30, 02:53
  #3725
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av introverto
Drack mig full i ett inte så passande sammanhang. Visst var det passande för att ta ett par bira och ha det trevligt, men inte för att bli full.

Det kunde vara sju resor värre, som så många gånger förr. Men vad spelar det för roll? En vacker dag kommer det att bli precis det. Att hitta rätta känslan för att dricka med måtta verkar inte gå något vidare. Två-tre tillfällen fungerar utmärkt, sen är man där och tittar för djupt i bägaren igen, och allt vad som kommer med det. Alla sanningar man skall berätta för folk i förtrolighet, alla konstiga grejer man hittar på att göra och hela tiden vara helt övertygad om att man håller färgen trots allt...

Ångest. Ångest. Ångest.

Problemet är inte att jag ständigt söker en fylla eller så, men när jag väl trillar dit så är det med ett brak.

Ska jag kanske börja fundera på om nykterhet vore något? Det är inte första gången jag söker mig till den här tråden, om man säger så.


Är i samma sits (y) Kan klara av att kämpa och lyckas hålla mig relativt lugn några enstaka gånger, men sen slappnar man av en kväll och nästan "skiter" i vilket, bara för att man inte anstränger sig att ta det lugnt. Har börjat acceptera, fast ändå inte, att jag alltid kommer att ha problem med alkohol. Så jävla svårt att acceptera bara, för grejen är den att jag VILL dricka, jag vill ha kul, vill festa men jag kan bara inte göra det med måtta, det blir alltid kaos, ångest, skam, depression ett par dagar efteråt.. Jag har försökt fram och tillbaka i flera år med att ha nyktra perioder, försöka dricka mindre m.m. men det slutar fan alltid på samma sätt, minnesluckor och ångest.. usch.
Citera
2016-03-30, 02:56
  #3726
Bannlyst
Citat:
Ursprungligen postat av thelybingen
Jaha, då var man här igen.. Inför en nykter period. Förstört ännu en helg med alkohol och låtit andra förutom jag betala för mitt drickande i olika former. Jag har befunnit mig här förut, och aldrig lyckats vara alkoholfri så länge jag tänkt. Jag vet inte om det håller en vecka, 4 veckor eller 4 dagar. Målet denna gången är 6 veckor. Till att börja med. Vågar inte söka hjälp för mitt beroende, dricker alldeles för mycket alldeles för ofta och reagerar helt olika varje gång. Alltifrån psykotiskt paranoid till aggressiv eller superlycklig. Hatar att behöva acceptera att jag måste leva mitt liv utan alkohol, och vill egentligen inte det. Men jag måste, för både min egen fysiska och psykiska hälsas skull men främst för min familjs skull. Jag tror aldrig jag insett hur stort beroende jag egentligen har förrän nu, och nu tror jag att det håller på att bli riktigt farligt för mig. För innan har jag alltid velat vara nykter egentligen men inte klarat. Men nu vill jag inte det ens längre. Ingen vet om detta, för det är helt sjukt. Jag har svikit och sårat hur många som helst både under fyllan eller som följd av att jag inte klarat att vara nykter mer än ca 3 mån under 6-7 år av problem. Och ändå vill jag inte bli helnykterist! Är jag sjukt egoistisk eller är det bara en stor varningssignal för att jag blivit ännu sämre i beroendet? Jag vill så gärna vilja det, att sluta dricka, men helt ärligt så kan jag säga att hade det stått en öl framför mig hade jag svept den utan att ens tänka efter, trots det som hände i helgen.

Fyfan säger jag bara. Motstridigt mot tankarna svalde jag en antabus ändå nyss, men det var verkligen kroppen över hjärnan som gjorde att den kom ner. Jag klarar att vara nykter på vardagar, men helgerna är tortyr. Jag längtar tills måndagen när det är helg, för att suget är som värst. Jag orkar verkligen inte utsätta mig för varken det ena eller det andra, att torteras av sug eller torteras av ångest. Fyfan, men det är väl bara att ta en dag i taget och vara glad för varje alkoholfri dag antar jag. Det svåraste är att acceptera att jag inte kan dricka mer, någonsin. För jag tror inte det. Alkoholen har en sådan sjuk makt över mig, och varje gång jag tänkt att jag ska börja pröva dricka lite till maten eller iknande har alkoholisten inom mig vaknat till liv samma sekund, och från det ögonblicket är det kört, samma resa väntar igen.

Ursäkta för mitt röriga inlägg, var tvungen att skriva av mig..

Du behöver inte be om ursäkt. Det viktiga är att du är medveten om problemet, det är en bra start på processen som följer om du vill ändra på livstilen.

Mvh
Citera
2016-03-31, 13:26
  #3727
Medlem
Nykter i mer än en månad nu det känns bra. Värsta ångesten jag hade i förra inlägget är borta. Givk lättare än jag trodde det skulle göra. Hoppas alla som är nyktra kämpar på och lycka till.
Citera
2016-04-01, 22:24
  #3728
Medlem
introvertos avatar
Citat:
Ursprungligen postat av thelybingen
Är i samma sits (y) Kan klara av att kämpa och lyckas hålla mig relativt lugn några enstaka gånger, men sen slappnar man av en kväll och nästan "skiter" i vilket, bara för att man inte anstränger sig att ta det lugnt. Har börjat acceptera, fast ändå inte, att jag alltid kommer att ha problem med alkohol. Så jävla svårt att acceptera bara, för grejen är den att jag VILL dricka, jag vill ha kul, vill festa men jag kan bara inte göra det med måtta, det blir alltid kaos, ångest, skam, depression ett par dagar efteråt.. Jag har försökt fram och tillbaka i flera år med att ha nyktra perioder, försöka dricka mindre m.m. men det slutar fan alltid på samma sätt, minnesluckor och ångest.. usch.
Ja det är en helvetessits. Man har ju inte alkoholbesvär på det sättet som man föreställer sig alkoholism, man klarar av att kontrollera sitt drickande... ett par gånger. Sen släpper man garden och har visserligen en del roliga historier att både berätta och lyssna på efteråt, men en hel kasse med ångest på köpet.
Citera
2016-04-02, 23:02
  #3729
Medlem
Usch idag är det motigt.
Massor med vänner ute och det bara haglar på snapchat och facebook. Alla är ute o har kul och inte en käft hör av sig till mig förmodligen eftersom jag är nykter.

Jag blir ledsen, känner mig utanför. Känns skitjobbigt. Tur jag har mina ungar som ger mig styrka att fortsätta.
Hållit mig nykter i 4 månader nu och jag mår för det mesta bra.

Men ibland känner jag mig så jävla vilsen, vem är jag? Har ju supit och knarkat mer eller mindre hela mitt vuxna liv. Nu är jag helt plötsligt nykter o ingen hör av sig. Tungt.
Citera
2016-04-02, 23:19
  #3730
Medlem
LGDs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av en salt kille
Usch idag är det motigt.
Massor med vänner ute och det bara haglar på snapchat och facebook. Alla är ute o har kul och inte en käft hör av sig till mig förmodligen eftersom jag är nykter.

Jag blir ledsen, känner mig utanför. Känns skitjobbigt. Tur jag har mina ungar som ger mig styrka att fortsätta.
Hållit mig nykter i 4 månader nu och jag mår för det mesta bra.

Men ibland känner jag mig så jävla vilsen, vem är jag? Har ju supit och knarkat mer eller mindre hela mitt vuxna liv. Nu är jag helt plötsligt nykter o ingen hör av sig. Tungt.

Dina bekanta har slutat höra av sig av den enkla anledningen att du inte dricker längre. Tyvärr skapas exkluderande kulturer kring onykterhet såväl som nykterhet.
Men så fungerar människan och det är basal gruppsykologi.
Det kan nog tyckas verka, väldigt motigt och kämpigt i början, då man kommer i underfund med - att det enda man hade gemensamt med varandra var alkoholen/drogerna. I vissa fall är det ju givetvis inte så, men med bekantskaper man har knutit via alkohol/drogkonsumtion är det oftast så det är.

Jag vet exakt hur det känns. Är själv inne på fjärde månaden i min nykterhetsprocess och känner som du. Det är lite av en personlig kris man går igenom när man i sitt inre ser sitt förflutna dyka upp i bilder på sociala medier med glada bekanta som skålar med varandra.
Man exkluderar sig själv ur den bilden och ens självbild börjar förändras. Därför tror jag att du ställer dig dessa existentiella frågor.

Kämpa på!
__________________
Senast redigerad av LGD 2016-04-02 kl. 23:27.
Citera
2016-04-03, 07:29
  #3731
Medlem
mrtowlies avatar
Citat:
Ursprungligen postat av en salt kille
Usch idag är det motigt.
Massor med vänner ute och det bara haglar på snapchat och facebook. Alla är ute o har kul och inte en käft hör av sig till mig förmodligen eftersom jag är nykter.

Jag blir ledsen, känner mig utanför. Känns skitjobbigt. Tur jag har mina ungar som ger mig styrka att fortsätta.
Hållit mig nykter i 4 månader nu och jag mår för det mesta bra.

Men ibland känner jag mig så jävla vilsen, vem är jag? Har ju supit och knarkat mer eller mindre hela mitt vuxna liv. Nu är jag helt plötsligt nykter o ingen hör av sig. Tungt.

Du är en vuxen man med två barn och du ojar dig över att det haglar massa party-skit på Facebook och Snapchat? Dags att växa upp mannen. Du undrar vem du är? Du är en vuxen, ansvarstagande familjefar som har vuxit ifrån det där. Du tar ansvar, både för din egen hälsa och för barnens bästa.

Förstår att det känns tungt att känna sig utanför men livet går inte ut på fest. De riktiga vännerna kan man träna, fiska, åka mountainbike, shoppa eller bara umgås och kolla film med och de respekterar din nykterhet och gillar dig som människa, inte som fylletratt. Resten kan man leva utan.
Citera
2016-04-03, 13:58
  #3732
Medlem
Åkt dit igen. Det börjar tära mer och mer. Pinsamt för min fru när hon får höra om folk som mött mig onykter. Känns som en ond spiral jag är nykter någon månad går på aa sköter mig sen brakar det lös
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in