Citat:
Ursprungligen postat av
trenterx
Det kommer mera gissar jag. Debatt är bättre än tystnad. Och Rudling misslyckades med att bemöta Fjellström.
Debatt behövs definitivt. Det är bara då underströmmarna som styr makthavarna kommer upp till ytan. Som t ex de idéer som blottlades av Mårten Löfberg, specialist inom folkrätt, i den enda debatt han (mig veterligen) deltog i. Synd att han är så upptagen på annat håll nu...hade varit mycket intressant att ta del av hans tankar om nuläget.
Så här skrev han i sept. 2012:
Kramár låter förstå att det svenska regelverket kring utlämningförfarandet, för vilket han helt riktigt redogör, garanterar Assange en rättvis process. Men han visar också att han förstår att den avgörande punkten är frågan om huruvida Wikileaks avslöjanden i ett sådant läge skulle betraktas som straffbara även här i Sverige. Kramár frågar sig: 'Men vad händer om Assange anklagas i USA för ett brott mot sekretesslagen eller motsvarande, som är straffbart även i Sverige, som har ett straffvärde på minst ett år och där alla övriga kriterier för utlämning är uppfyllda? (…) Om någon, som Assange, känner ett obetvingligt moraliskt tvång att bryta mot demokratiskt stiftade lagar tar han en medveten risk'. Han fortsätter senare: 'Sverige har ett bindande avtal med USA (…) Att vägra utlämningen i ett sådant fall och dessutom tillerkänna Assange rätt till asyl skulle inte bara innebära att Sverige bryter mot sina avtalsenliga förpliktelser utan också att man desavouerar sin egen lagstiftning'.
Ofrivilligt sätter Kramár huvudet på spiken. Det är just denna möjlighet, att Sveriges rättsvårdande myndigheter och regering skulle dela en eventuell amerikansk uppfattning att Wikileaks avslöjanden är kriminella, som gör risken för svensk utlämning och amerikanskt åtal reell. Intressant nog är Kramárs egen bedömning att det vore naivt att tro något annat. Resonemanget förstärker alltså snarast slutsatsen att Ecuadors beslut att ge Assange skydd, grundat på verklig risk för politisk förföljelse, var välgrundat.
Kan inte annat än hålla med hans slutsats. Den är i högsta grad applicerbar på Klamberg m.fl.:
"Gällande publiceringen av bevis för USAs påstådda krigsbrott är frågan, både ur juridisk och moralisk synvinkel, hur rimlig är en tolkning av de mänskliga rättigheterna som innebär att sådana journalistiska avslöjanden inte omfattas av press- och yttrandefrihet, eftersom uppgifterna i fråga hemligstämplats av den ansvarige staten? Hur kan krigsbrott då avslöjas? Man kan fråga sig om denna diskussion över huvud taget skulle ha uppkommit ifall avslöjandena gällt en stat för vilken Kramár hyst mindre sympati./.../ Ifall Kramár någon gång skulle ge sig på att titta närmare på Wikileaks många avslöjanden skulle han också förvånat upptäcka att organisationen inte alls angripit enbart USA. /.../ Antydandet att Assanges åsikt om USAs politik, det Kramár kallar 'slagsidan i Assanges avslöjanden', skulle göra Wikileaks avslöjanden mindre skyddade av yttrandefrihet, är naturligtvis absurt både i juridiskt och demokratiskt avseende."
