Konflikten i Syrien

De har tydligen kört Cypern-Irak via Turkiet när de bombat där, men ja, det blir en jäkla omväg och jag kan se en politisk öppning för att flyga rätt över Syrien, så det är en intressant fråga.

http://en.alalam.ir/news/1765816

Som sagt, ryssarna vet vad de sysslar med. Successivt bryter man ner handeln mellan Turkiet - ISIS.

Detta är mycket viktigt när kampen mot terrorismen fortsätter. ISIS har dragit in miljoner per dag, pengar som man har kunnat använda till löner, rekryteringar, vapen, ammo ja u name it.

När nu Storbritannien även börjat bomba i Syrien, tillsammans med Frankrike och USA, kommer inkomsterna snabbt tryta både för diktatorn Assad och ISIS, då de fått en del av sina intäkter från oljan. Regimen har förmodligen fått in mer på det hela jämfört med ISIS. Nu får alltså Ryssland stå för hela notan - Assad och ISIS får svårare finansiera vapenköp från Ryssland. Ja Assad betalar inte sina avbetalningar till den ryska banken VEB som går på knäna och kräver många miljarder dollar från det ryska folket. Rysslands krav på Assad ökar, han är nu bara en marionett som pantsatt sitt land. Slutet kan komma fort för diktatorn.

Flyger fransoserna också över turkiet?

Tack för ditt hysteriskt roliga svar på den inavlade idioten Xelious' inlägg! Det märks att jänkarrunkarna är oroliga över att Ryssland nu håller på bli en internationell supermakt och istället för att endast vara en regional stormakt. Den handlingskraft Ryssland visat i Syrien tyder på att Förenta staterna har fått en mycket, mycket mäktig konkurrent i Mellanöstern.

Nu försöker du alltså övertyga oss om att ISIS samarbetar med Ryssland och Syrien? Ryssland säljer vapen till ISIS? ISIS och Assad säljer olja tillsammans?

Vad kommer härnäst, palestinier kanske i hemlighet samarbetar med Israel? USA kanske i hemlighet hjälper Iran bygga kärnvapen?

Över Turkiet också kan jag tänka mig: Frankrike fick enligt diverse källor igår tillstånd av Turkiet att använda deras luftrum och Incirlik-basen, där även den lilla tyska spaningsstyrkan ska vara.

Det här tyder ju på att man innan dess tog någon annan väg från hangarfartyget som låg utanför Syriens kust, förmodligen åkte man helt enkelt rätt över Syrien efter överenskommelse med ryssarna, som alltså beordrades se fransmännen som allierade.

Förmodligen vill man, fint uttryckt, ha fler valmöjligheter vad gäller målen man ska slå mot. Ryssarna blev ju sura när oljeanläggningar slogs sönder helt, och detta måste inte nödvändigtvis ha något alls med IS att göra åt endera hållet - men däremot efter kriget vill ju såklart ryssarna att den syriska regimen på något sätt ska kunna betala av sin skuld till ryssarna (och förslagsvis köpa ryska vapen för resten), och detta blir svårt när oljeindustrins infrastruktur är helt förstörd. Om jag uttrycker mig försiktigt tror jag inte den här bieffekten är helt oönskad inom "västkoalitionen".

Det var ett hysteriskt roligt påstående...
Berätta gärna vad du har för kriterier för att utnämna ett land till "internationell supermakt".

Lite om hur man skall bedöma militära stormakter

Det har varit diskussioner här om vilka länder som skall betecknas som stormakter.

Vad gäller ekonomiskt inflytande ser jag inga större problem. Där måste helt rå nominell BNP i absoluta tal räknas. Det är detta som är ett lands ekonomiska "muskler". En annan faktor som kan spela in i mindre grad är hur själva ekonomin är diversifierad. Jag har exempelvis inte med Ryssland på min lista över ekonomiska stormakter, dels eftersom ekonomin är för liten (typ som Belgiens och Hollands tillsammans) och dels eftersom så abnormt stor del är knutet till olje och gasexporten. Ryssland är ett råvaruproducerande land vars relativa framgångar just nu beror på oljepriserna i dagsläget. Detta är sannerligen ingen optimal position för ett land som aspirerar på stormaktsstatus. På samma sätt viktar jag Storbritanniens ekonomi som starkare än Frankrikes, trots lägre BNP, eftersom London är centrum för stora delar av kapitalmarknaden vilket ger öriket möjlighet "to punch above its weight". Men detta är småsaker.

Lite mer komplicerat blir det när det handlar om militära stormakter.

USA går givetvis i en klass för sig, men sedan då?

Har inte Ryssland och Kina mycket större arméer än Frankrike och Storbritannien? Är inte Tyskland starkt? Har inte Ryssland en massa kärnvapen?

Allt det där är rimliga frågor, men om man skall värdera ett lands militära styrka finns det en rad ytterligare faktorer man måste väga in.

Som militärhistoriker har mitt främsta studium handlat om sk Force Composition Analysis, dvs. "styrkesammansättningsanalys", av olika militära organisationer i historien. Jag ser detta som en utmärkt metod att även bedöma slagkraft i samtiden.

Det som gör att jag sätter Storbritanniens och Frankrikes militära organisationer högre har att göra med hur deras militära organisationer är komponerade. Via sina möjligheter att "projicera" större militära förband långt utanför sina länders gränser - framför allt via luft- och sjöstridskrafter - spelar de en större militär roll och har en större och mer diversifierad offensiv militär förmåga än Ryssland och Kina.

Ryssland har en stor armé och en massa pansar, men som deras stridskrafter är "komponerade" har de ingen möjlighet att "projicera" denna slagkraft om inte den fientliga makten delar landgräns med Ryssland. Ryssland har en enastående defensiv kraft, med sin stora armé och sina kärnvapen (som ju är defensiva vapen), men kan i princip bara dominera makter i närområdet. Om Falkalandsöarna vore ryska skulle de inte ha fysisk möjlighet att återta öarna från Argentina eftersom de saknar logistik och materiel (hangarfartyg, assault ships, etc). De skulle heller inte kunna skicka en mekaniserad infanteridivision så snabbt som Frankrike gjorde detta under Kuwaitkriget, 1991, av samma skäl - än mindre en pansardivision som britterna gjorde i samband med invasionen av Irak, 2003. Av dessa skäl försöker ryssarna nu köpa ett antal assault ships/stabsfartyg av Mistral- och Tonnereklass från Frankrike. Detta är fartyg som kan transportera en hel infanteribataljon åt gången. Vad ryssarna kan transportera idag med sina fartyg av Rogovklass handlar om ett skyttekompani. Ryssarna får hoppas på att oljepriset inte faller ytterligare om de skall ha råd med detta.

Kinas armé är ju ännu större men om man tittar på "kompositionen" med myriader av lättbeväpnade förband, lite pansar, bristande transportmöjligheter och diminutiva flotta med obefintlig offensivkapacitet, ser man detta INTE är en armé avsedd att slåss mot andra länders krigsmakter, utan ett slags specialpolis ämnad att bekämpa oroligheter inom landet. Kina kan i kraft av sin storlek utöva tryck i närområdet, men knappast så mycket mer.

Det är alltså den offensiva styrkan jag värderar när jag rangordnar de militära stormakterna och det är därför som jag utnämnde UK och Frankrike till makter med möjlighet till global "power projection". Kina, Ryssland, Israel, Indien och Australien är - trots sina inbördes olikheter - bara regionala militära stormakter.

En annan faktor är stridsvanan. I såväl Storbritannien som Frankrike finns en tvåhundrafemtioårig tradition att agera långt utanför landets gränser. Det finns alltså en militär och institutionell erfarenhet att falla tillbaka på för politiker och beslutsfattare. Denna fördel är exceptionell i jämförelse med nästan alla andra länder.

PS. Någon tog upp som ett "bevis" för att UK och Fra. inte var militära stormakter att dessa länder inte hade interkontinentala ballistiska missiler (ICBM:s). Detta är en naiv anmärkning om man gör en "force composition analysis". UK och Fra. har alldeles utmärkta medeldistansrobotar för att riktas mot mål i hela det europeiska Ryssland. För alla andra mål använder de sig av sjöbaserade missiler. På grund av vapensystemens "komposition" behöver de inga ICBM:s.

Hur kom det fram?