Citat:
Ursprungligen postat av
Savoy
IS kan visserligen inte utrotas, men de kan mycket väl decimeras till en relativt tandlös terrororganisation. I nuläget är de ju katastrofalt starka, även om tendensen är dalande den senaste tiden.
Fast är det inte du som är naiv nu? Dessa grupper kommer givetvis inte försvinna bara för att Assad försvinner och "väst" tillsätter någon lämplig ledning. Se Irak.
Demokrati i den här delen av världen leder ju ofelbart till islamistisk diktatur, att tro något annat när vi har så mycket färsk empirisk erfarenhet från arabvårarna känns lite som Einsteins definition av idioti, att om och om igen upprepa samma experiment och vänta sig ett annat resultat än tidigare. Egypten är skolexemplet, men vi börjar redan nu se vartåt det barkar i det mest framgångsrika landet sedan arabiska våren, Tunisien. Till och med Turkiet som egentligen haft en toppmodern författning ända sedan 1923, har sedan militären började släppa sitt grepp demokratiskt valt islamister till makten som nu visar allt tydligare tecken på att de inte kommer acceptera att förlora makten.
Jag erkänner, jag är inte mycket för demokrati i sig, i synnerhet inte när det leder till pöbelvälde och straffar den vettiga minoriteten i landet ifråga. Demokrati förutsätter ordning, välstånd och bildning om det ska fungera.
Att vissa västpolitiker och media pratar om "moderata" rebellgrupper är ju nästan bisarrt - att förvänta sig något annat än nya stora flyktingströmmar, folkfördrivning och kanske till och med folkmord på alawiter/kristna/sekulära om/när Assad faller och denna moderata opposition får sin vilja igenom känns mer baserat på förhoppning än på analys och erfarenhet.
Vill man seriöst se till att dessa jihadistgrupper verkligen försvagas, inte bara militärt, men även politiskt så är det givet att ett alternativ till Assad måste finnas. Det är bra att du nämner Irak. Iraks shiitiska regering har länge varit under kritik för sin politik gentemot sunniterna som de inte lyckades integrera in i samhället. Stödet för IS stärktes ytterligare när de sunnitiska stammarna hjälpte till att driva ut al-Qaida från Fallujah, deras starkaste fäste, förgäves då de politisk löften aldrig blev av och när regeringen började kväsa sunnitiska demonstrationer med brutalt våld. Shiamilisers brott i Irak är gott dokumenterat och har också haft sin inverkan på sunniterna.
Turkiet har ändrat sin karaktär på grund av den förändrade regionen som gett Turkiets första fiende, kurderna, möjligheten att förstärka sig militärt, ekonomiskt och politiskt. Detta har lett till repressiva åtgärder mot kurder och en mobilisering bakom AKP då man anser att PKK därför utgör ett gravt hot mot Turkiet. Turkiet är långt ifrån en godtagbar demokrati, men den kan i vart fall inte jämföras med Assads, Saddams eller andra militära diktaturer i landet – något som jag hoppas på även du förstår.
Du förutsätter att de hårdföra rebellerna kommer förstärkas om/när Assad faller, men vad grundar du det på? Om Assad faller och syriska nationella koalitionen får makten kommer det ekonomiska stödet från gulfländerna till rebellerna att förverka sitt syfte. Det finns inget stort intresse av att fortsätta bistå rebellerna med vapen om gulfländerna har gjort sig av med deras reella hot, Iran, genom avlägsnandet av Assad. Detta kommer per automatik medföra en försvagning av de hårdföra rebellernas militära kapacitet. Detta får du tänka i ett sammanhang där även det politiska stödet minskar för dessa grupper i och med ett avsättande av Assad.
Det är ett komplext problem som kräver en mångsidig lösning.
