Citat:
Ursprungligen postat av
Hopes.N.Dreams
Vill man seriöst se till att dessa jihadistgrupper verkligen försvagas, inte bara militärt, men även politiskt så är det givet att ett alternativ till Assad måste finnas. Det är bra att du nämner Irak. Iraks shiitiska regering har länge varit under kritik för sin politik gentemot sunniterna som de inte lyckades integrera in i samhället. Stödet för IS stärktes ytterligare när de sunnitiska stammarna hjälpte till att driva ut al-Qaida från Fallujah, deras starkaste fäste, förgäves då de politisk löften aldrig blev av och när regeringen började kväsa sunnitiska demonstrationer med brutalt våld. Shiamilisers brott i Irak är gott dokumenterat och har också haft sin inverkan på sunniterna.
Jo visst, det är ju ytterligare ett land i regionen med gränser ritade av europeiska kolonialmakter som avsiktligt velat söndra och härska - Irak skulle givetvis också helst delats upp noggrannare.
Precis sådana problem du nämner kommer ju som ett brev på posten när man försöker ta bort diktatorn, som i Iraks fall, sunni-diktatorn Saddam, som gick brutalt fram mot shiiter och kurder. Vilket genom hämndmotiv gör att det går att dra en tydlig parallell till vad jag skriver om vad som väntar religiösa minoriteter i Syrien om/när Assad faller.
Och i jämförelse med Saddam är Assad rena drömmen - han hotade aldrig på allvar något annat land, Israel hade stenkoll på vad han gjorde och Syrien var rent allmänt ett väldigt lugnt och sekulärt land för att vara i Mellanöstern. Han har också varit utpräglat inriktad på att skydda minoriteter. Självklart har han varit en diktator och Syriens tortyrkammare bland de mest fruktade i MÖ - men diktatur, tortyr och övergrepp är tyvärr standard oavsett vem som styr i arabiska Mellanöstern. Varför skulle det upphöra bara för att Assad avsätts kan man undra?
Citat:
Ursprungligen postat av
Hopes.N.Dreams
Turkiet har ändrat sin karaktär på grund av den förändrade regionen som gett Turkiets första fiende, kurderna, möjligheten att förstärka sig militärt, ekonomiskt och politiskt. Detta har lett till repressiva åtgärder mot kurder och en mobilisering bakom AKP då man anser att PKK därför utgör ett gravt hot mot Turkiet. Turkiet är långt ifrån en godtagbar demokrati, men den kan i vart fall inte jämföras med Assads, Saddams eller andra militära diktaturer i landet – något som jag hoppas på även du förstår.
Självklart, och jag försökte inte göra någon jämförelse mellan Turkiets och arabländernas nuvarande status, utan en jämförelse mellan
riktningen i den politiska utvecklingen/folkviljan i dessa länder, som pekar åt samma håll överallt - mot mer islamism och fundamentalism.
Citat:
Ursprungligen postat av
Hopes.N.Dreams
Du förutsätter att de hårdföra rebellerna kommer förstärkas om/när Assad faller, men vad grundar du det på? Om Assad faller och syriska nationella koalitionen får makten kommer det ekonomiska stödet från gulfländerna till rebellerna att förverka sitt syfte. Det finns inget stort intresse av att fortsätta bistå rebellerna med vapen om gulfländerna har gjort sig av med deras reella hot, Iran, genom avlägsnandet av Assad. Detta kommer per automatik medföra en försvagning av de hårdföra rebellernas militära kapacitet. Detta får du tänka i ett sammanhang där även det politiska stödet minskar för dessa grupper i och med ett avsättande av Assad.
Och istället kommer...vad då, vem då? Om engagemanget för Syrien skulle minska från grannländerna, oavsett vilken sida de stod på under kriget nu, så går ju Syrien samma väg som Libyen, mot kaos och anarki. Vilket brukar efterföljas av diktatur och förtryck...osv.
Hur menar du att gulfländerna gjort sig av med hotet från Iran genom att ta bort Assad, det förstår jag inte alls?
Naturligtvis kommer ett nytt sunnidominerat styre att förtrycka de som tidigare gynnades av Assad, det är ju inte ens typiskt för Mellanöstern utan helt universellt.
Citat:
Ursprungligen postat av
Hopes.N.Dreams
Det är ett komplext problem som kräver en mångsidig lösning.
Jo visst. Jag hoppas för min del att man är modig nog att tänka nytt och komma fram till lösningar som faktiskt ÄR hållbara och inte bara ska framstå så i deklarationer. Dvs att man börjar fundera på allvar kring att dela Syrien och varför inte Irak samtidigt. Som man skulle löst det i Europa. Så småningom kanske resultatet av detta kan bli riktiga länder som är livskraftiga och väl sammanhållna. En väg som inte provats hittills i Mellanöstern...