Gissa Bokcitatet

Han höll ett brev i handen, lyfte blicken och tittade på mig och så tittade han på brevet och så på mig igen, bakom honom såg jag röda mahognybruna ockragula färgfläckar som rörde sig av och an, det var hästarna på väg till vattenhon, leran var så djup att man sjönk ner i den ända till fotknölarna men jag minns att det plötsligt hade frusit på under natten och när Wack kom in med kaffet sade han Leran har farit i hundarna, det var ett uttryck jag aldrig hade hört förut, jag riktigt såg hundarna framför mig, en sorts underjordiska sagodjur med ljusröda käftar och kalla vita vargtänder som tuggade den svarta leran i skydd av nattens mörker, kanske var det en minnesbild, och de utsvultna hundarna satte i sig all leran och gjorde rent hus: nu var leran grå och när vi försenade som vanligt skyndade oss till morgonuppställningen höll vi på att vricka fötterna i de djupa spåren efter hästhovarna som hade blivit hårda som sten, och efter en stund sade han Er mor har skrivit till mig.