Hur f@n kan man vara religiös i Sverige 2015 utan att vara en komplett idiot?

Jag är övertygad om att andlighet (vilket innefattar tron på ex. Gud) är genetiskt betingat. Enligt forskning så skall ett visst protein (VMAT2) vilket kodas i genen SLC18A2 ligga bakom vår förmåga att vara andliga. Vi som är helt oförstående till varför andra människor kan tro på andlighet saknar helt enkelt kodning för detta protein. Sådana här "felkodningar" i våra gener är orsaken till att vi människor kan vara så olika.

Jämför exempelvis din oförståelse till andlighet med någon som är autistisk och som måste ha fasta rutiner för saker och ting. För en autistisk person kan hela tillvaron raseras om en stol står på "fel" plats. Något som vi "normala" människor helt saknar förståelse för. Liksom, vad spelar det för roll om stolen står fyra centimeter till vänster?

Just i fallet med kodningen för andlighet så är det "normala" att ha denna kodningen. Så vi som saknar den är snarare att betrakta som "onormala". Till detta skall givetvis också läggas, (som med all genetik) att miljön har en stor påverkan. Dock är det skillnad på personer som "lärt sig" bli religiösa och personer som genuint är religiösa. Personer som är andliga tack vare deras kodning för VMAT2 och som dessutom vuxit upp med en tro är i princip omöjliga att omvända eller få att förkasta sin andlighet. Det är en så stor del av dem själva att andligheten är obrytbar.

Följdaktligen så behöver man alltså inte alls vara någon "idiot" bara för att man tror på andlighet. Det sitter helt enkelt i generna, och att få någon som är "andlig" att bli "oandlig" är ung. som att få en autistisk person att inte vara autistisk. Miljön kan göra oerhört mycket, men de där sista 10% kommer ändå alltid att finnas kvar.


Jag väljer att kalla troende personer för "andliga" hellre än religiösa, då en religion ju är en specifik bekännelse till valfri samling sagor, medan andlighet står för själva begreppet att tro på en "högre makt".

Generellt så pratar jag helt enkelt inte om andlighet eller religion med andliga personer. Ibland händer det dock och i sådana fall så försöker jag hålla det på en saklig nivå. Oftast blir det diskussioner om olika trosbekännelser, såsom islam vs kristendom, och då går diskussionerna ofta in på varför just den ena religionen ska vara den "riktiga". Sådana diskussioner är ofta intressanta och lärorika, även för en ateist som jag själv. Men diskussioner om andlighet generellt brukar jag undvika, då min ståndpunkt uppenbarligen är att andlighet bara är ett biologiskt påhitt och att några faktiska andar inte existerar, vilket för en andlig person är lika främmande som andlighet är för mig...


Se inte ner på andliga personer. Kort och gått så kan de inte hjälpa att de är andliga. De är dessutom i majoritet i världen, så vad får dig att tro att du är bättre än alla andra?

Du kanske ser det som att de kastar bort sina liv, men en person som är andlig gör inte det!

Jag ser inte ner på religiösa. Ibland kan jag till och med avundas dem. Jag har hört så många fantastiska berättelser genom åren om andligas upplevelser (imaginära upplevelser såklart men verkliga för personen i fråga) att jag ibland önskar att jag själv skulle kunna få uppleva något liknande.


Det är helt meningslöst, och vad är det "rätta"? Visserligen kan man påstå att "sanningen" skulle vara att Gud inte finns, men andlighet är ett BEVISAT sinnestillstånd vilket gör att de som upplever andlighet faktistk gör det i sina hjärnor. Således är det verkligt för dem. Man kan visserligen försöka prata dem tillrätta gällande validiteten i olika tusenåriga texter... men det kommer ändå inte förändra deras andlighet. Även om du skulle kunna motbevisa Bibeln eller Koranen så kommer de inte bli som du, de kommer ändå vara andliga och du vara oandlig.

Som ateist måste man helt enkelt acceptera att majoriteten av jordens befolkning inte är ateister och aldrig kommer att bli.

Lite vidare läsning i ämnet för den intresserade; http://www.salon.com/2014/01/04/this_is_your_brain_on_religion_uncovering_the_scie nce_of_belief/

Du kan t.ex:
1. hävda Gud inte finns,

2. inte tro på någon Gud som ges.

3. inte tycka att trossamfunden ens lyckats ta fram ett gudskoncept att ens förhålla sig till.

4. hävda apatism.

Fyra "typer" av ateism jag kan komma på, på rak arm.

Skillnaden i dem är:
1. Aktivt debatterande.

2. Passivt hävdande av bevisbörda.

3 Aktivt ifrågasättande av gudsbegreppets definitioner.

4. Bryr sig inte om vilket. Inte en ateism i ren bemärkelse men likväl en förnekelse av att en guds storhet skall vara likformigt med dyrkan av denna utan är fullkomligt likgiltig inför dess evt existens..

Det är inget du kan uttala dig om lika lite som någon annan.
Mer troligt är att den kommer med tiden att försvinna då bevis saknas och människan är rätt rationell generellt. Men detta är endast spekulationer.

Bara för att man förstår att "gud" inte kan ha skapat livet på 7 dagar rent logiskt med dagens retroaktiva kunskap, så säger det ju inte att jag har några svar på vad och varför som utlöstes för troligen iaf ex antal miljarder ljusår sedan i universums tidiga början (så mycket vet ingen med säkerhet).
Det är just det som är grejen, det ända vi bevisligen kan veta genom sund logik och rationella naturvetenskapliga grundpelare är bara att dom vansinnigt orealistiska historier som religioner kommer med inte är fysiologiskt möjliga öht.

Akilles

a-teism = utan gudstro
teism = gudstro

Ingen av dessa är per se kunskapsanspråk.

Att någon saknar övertygelsen att gud existerar (=a-teist) betyder inte att de menar sig på veta att gud inte finns. Visst finns det vissa a-teister som filosofiskt gör kunskapsanspråk genom att ur ett rationellt perspektiv argumentera för att gudsbegreppet enligt vissa definitioner är en logisk omöjlig konstruktion och därför inte kan existera. Men de absolut flesta ateister jag träffat på (inklusive mig själv) saknar gudstro p.g.a. brist på testbara och verifierbara bevis, och menar sig inte på veta att gud inte existerar, d.v.s. är a-teister av agnostiska skäl.

Vad som gäller den generella populationen av a-teister vet jag däremot inte, har inte kollat om det finns några vetenskapliga studier som adresserat i vilken utsträckning a-teister gör kunskapsanspråk eller inte. Men det skulle inte förvåna mig om det visar sig att de flesta a-teister saknar övertygelsen att gud existerar helt enkelt av agnostiska skäl, d.v.s. inte gör några kunskapsanspråk.

Nu var inte ovanstående inlägg riktad till mig. Men då det gäller sådana frågeställningar som universums uppkomst eller den metafysiska verklighetens beskaffenhet så har vi inte tillräckligt med information för att kunna göra några kunskapsanspråk. Därför är det enda intellektuellt ärliga svaret på dessa frågeställningar: "Jag vet inte!"

Att t.ex. påstå så som vissa teister jag träffat på: "Du kan inte förklara hur universum uppkom, därför måste gud ha skapat universum", är intellektuellt ohederligt och en falsk dikotomi.

Fast det där med vägen mot gud rör sig trots allt på känsloplan och käänslomässigt begär efter sin egen livsexistens och det är ett existentiellt spörsmål, som rör sig i människors emotionella.

De problem av polemisk karaktär som ändå uppstår, kan ha att göra med att det finns många gudstroende som känner sig så övertygande om sin egen visshet, att de är beredda till gränsöverskridande lagstiftningar om exakt guds existens och därmed övergår tron till mycket kontroversiellt drivna maktanspråk, det börjar med att göra-sig-hörd.. men har alltid slutat med att vilja enrollera den värdegrund som är faktiskt, men som ju mer gudstroende du blir, desto mer benägen blir du att blunda för universell realitet som samhällen byggs på och kan byggas på enbart reell tankestruktur som håller sig följsamt att inte blunda för de krassa värdena som varenda varelse aldrig kan ens med bästa vilja förädla genom att överge beslutsfattanden åt en pseudofaktor.

Så känslomässigt , upplever många sig ha en mäktig känsla över att det-finnsnågot-vi-inte-vet-något-om, JA

Men levnadsmässigt för att klara livsförhållanden och stå ut och t.o.m må bra och utvecklas, måste man förstå andighetens liksom natur.. den gör ingen skillnad, för det är en känsla.

Se det som familjegräl i familjen, för att en familj ska kunna hållas samman, kan man inte fatta beslut utifrån 3-åringens emotionella känsla om att man borde gå på äventyrsresa så som Bamse, inte som tonåringens vilja att skolgång borde minimeras till max en gng/v , inte anpassas till en abrtsnarkomans verklighetsuppfattning om att världen rasar om man inte jobbar systematiskt övertid, inte heller den som ideligen lockas av överkonsumtion och menar att varje årstid kräver inredning i samma "anda" , men inte heller gudstroendens upplevelse av att någonting mystiskt vill oss något, och att öppenheten för att ägna sig åt det okända, borde ges mer plats i samhällen.

Att tolka-en-gud.. är ju liksom religionens enda syfte, elelr är det inte syftet?

Nej tyvärr stannar det så ofta mer sällan där. Så jag tycker ändå det handlar om vilka anspråk gudstroende har och så se det i jämförelse med vilka anspråk ateister egentligen gör? mer än accepterar livsexistensen som den är och bygger samhällen därefter och detta är vad också t.o.m starkt gudstroende inte kan förändra, däremot bevisar varenda teist genomgående, att de följer det existensvillkoret och helt enkelt aldrig kan, mer än tro... att tron helt saknar sin fysiska motsvarighet, det enda och djupt felaktiga! är att troende pekar på sig själv, och kan agera självutbrännande i självuppfyllande profetior.. då det eldar upp sig emotionellt och ofta till ingen nytta - varför det är fint att vara el upleva sin andlighet, menblanda aldrig ihop det med sanningen om verkligheten för där gonar sig teister precis lika mycket som ateister och mer än njuter av att ha smällt upp alla religiösa byggnader där det är påtänkt (dvs utstuderat avsiktligt menat) att avvika....

... i viljan att upphöja sig själv, med förväntan om att bli godar/snällare/djupare/klokare.. listan kan göras lång

Mervärdes-skapandet... som är okej, men det utesluter inte att männikans känsla av att vara förädlad,kan uppnås på en mängd andra sätt än att börja bejaka ett övernaturligt väsen.


Det har visat sig annars genomgående mest positivt för samhällen, att inte polemisera och svartmåla ateistisk livsvy.. eftersom det är just den som varenda teist står på, och njuter av att stå på, inte så konstigt, inom sig är varenda levande individ, inget mer än ett biologiskt fenomen styrd och beroende av naturvetenskapliga lagar, där tankar och känslor förvisso kan boosta.. men ofta hjälper inte ens det, det finns ändå parametrar vilka aldrig inrymmer om så bästa ande och ängel eller skimrande alltigenom honungsbudskap om idel sammetsgodhet... eftersom det finns behov och behoven är aldrig andliga, utan brukar vara konkret behov gällande förståelse om att varje människas behov av frihet
, friheten att inte bli dikterad, utan respekterad för behovet av integritet.

Integritetskränkningarna som kommer ur gudsmoralister, där deras mänskliga behov att förtrycka andra, och diktera var när och hur de inte är goda nog... är ju isf, DET som utgjort blockeringar och hindrat utveckling, det ses i de kulturer som lovprisar gud genom att förtrycka all slags enl dem uppfattning om vad som mentalt hotar dem, att inte erkänna varenda lovprisande gudsbegär och att inte automatiskt se allt som ordar gud som därmed vilja.till-det-goda. Utan det är fortfarande en simpel individ bakom alltför stora ord och stora begär.. som är så liten och nästan krymper ju större anspråk den gör och ibland på andras bekostnad skriker om att den inte är-förstådd-tillräckligt.

Då handlar det ju till syvende o sist, alltid om den och de där troendes, egenkänsla med deras egenvärde som de ställer emot , andras ur deras ögon sett egenvärde...

Men när man förskjuter personligt ansvar, för att med vilje dra in en parameter utan förmåga att stå följsamt aktiv.. då är det ju ändå så att egoismen går in och bara fortsätter feltolka, dvs de tvärnitiskt övertygande m att de har rätt och fick rätt i att gud SKA vara ett ideal och måttstock, ja då kan de ALLTID sänka andra, och lättast är då att sänka dem som inte ens en gång täkt tanken på att överlämna makt , till okänd plats : det som skapat juridik som skyddar många att inte behöva redovisa motiv, syfte eller de ekonomiska fördelar som tillskansats utifrån förmånen om att skapa helt annan parallell maktsfär.

Rent samhällsideologiskt, är det inte alls givet. Att ge större erkänsla åt teister som haltvtror eller tror-taktiskt-psykologiskt för de vet att fördelar kommer, än att ge erkänsla för dem som inte ser det som värdefullt att tro så på samhällen som har gudstron som instrument, och dem som inte vill använda sin tro, vad har dessa då eg. att gnälla över?

att tro, görs i det tysta. inte med anspråk på att "se mig, bekräfta mig"

M.a.o är gudstro.. en känsla, man kännner att universum är stort och jorden i jämförelse med universum är litet, analogt drar man då slutsatsen om att människan så fort hon säger sig veta något, därmed : förhäver sig

Det är enl mig ett kraftigt overstatement och en enormt skruvad slutsats att dra om individer som är enbart människor och inte kan omvandla sig tlll flygande andar, även om känslan kan känas mäktig, att egentligen "är jag mer än människa", för "jag har ju kontakt med nåtot.. som dom där andra där, inte har"

och enda markören för sin känsla av att vara förädlad, är att säga "jag tror på gud"


får inte ihop det till något annat, utifrån evidensbaserad erfarenhet, samt egen erfarenhet av att leva på planeten och det tätt intill troende, som allihopa gåter grälar skriker gapar och vill ha faciliteter och verkligne inte leva-med-gud.. utan de bevisar varenda en (teist) att de är krasst mänskligt begärliga.

men så vissa,... tror att om de orerar på visst sätt, ber och sådant.. ritualiserar osv, att de då.. kommer få belöning, och det finns ju många som blivit direkt sjuka och allienerat sig utifrån "efterlivstron" att tro på själavandring, och då vill vissa religiösa ledare.. börja tälja guld med smörkniv, om att de börjar redan med livet här, att du ska underkasta dig ledarnas begär.. om hur DE.. anmodat guds vilja, DE har före oss i dessa generationer, predikterat vad de gågna generationernas ledare ville att gud skulle vilja dem

För mig framstår allt detta som bedrägerier på hög nivå, som fått och fortsatt kommer få fatala konsekvenser.

Mmm, mycket bra. Det är även så Jesus menar att vi ska göra:

Och på samma sätt finns det människor som har kunnat vända bort från missbruk, girighet, högmod, depression osv med Guds hjälp.

Men visst, det finns gott om falska profeter ute i världen.

Invoking the aid of God doesn't mean that God actually helped you, sometimes people don't give themselves enough credit. sometimes people are even so rude to thank God instead of thanking the doctor who actually saved them.

Yes, there are plenty of false prophets in the world, most likely all that claim to be a prophet is a false prophet.

Du drar alltför stora växler på reduktionismens validitet. (1)


Det beror på hur dom marknadsförar sin andlighet. Pådyvlande teism förtjäner ingen större respekt.


Se (1).


Argumentum ad populum har inget större värde.


Du kan uppleva det mesta av vad troende/teister upplevar som ateist också. Med en viss experimentell insats.


Det är väldig enkelt att skilja mellan subjektivitet och objektivitet ... och sen hålla dom på var sin planhalva.


P.g.a. dina reduktionist-premisser?