Jadu akilles-själ, hur hanterar eller bemöter eller möter man religiösa in real life..
...som ses här i forumen, så går det knappt att resonera över redan grundsatser med "de religiösa" (som jag inte tror är så religiösa som de vill proklamera sig som)
Saken är att de troende som konfessionellt följer sin religiösa dogma, ju har fredade utrymmen att utföra sina riter ceremonier och andra övningar på, varför det tycks överflödigt att öht yppa namnet Gud, Muhammd Jesus och alla andra litterära figurer som är deras älsklingsämne, dock inte i de öppna ytorna - personligen var det mycket längesedan jag spontant mötte någon och då också i min vänkrets och inte ens i bekantskapskrets.. som började orda religion sådär apropå...
Det går år efter år.. denna tendens tycks hålla i sig, vilket är otroligt behagligt, att slippa fanatiken irl. Men skulle de, öppna munnen för att yppa sin tro, då skulle jag antagligen inte kunna umgås med en del individer utifrån att jag inte kan ta det på allvar. Det sker helt enkelt aldrig. Det som är så trevligt.
De vet ju det patetiska i att dra upp en vers.. när det är argumentation för en sak, oavsett var denna sak avhandlas. Bortsett de medvetet utstuderade agendorna men inte i vuxenvärlden iaf.
. T.o.m politikerna är så mesiga att de aktar sig noga för att nämna jesus och gud.. fast de vill egentligen skrika det rakt ut att jesusfiguren är en produktiv jävel att ha med som förtroendekapital.. t.ex kd, som jag klassar som kvalificerat förståndshandikappade om jag ska säga det taskigt, men kan säga att förtroendet för sådan samling tomtar.. är ganska svalt.
Miljöpartister har iofs ovanligt många religiöst förtappade ivrare... som självklart håller den inre religiösa läggningen medvetet under ytan men visst märks det ändå.
Men överlag besväras jag inte av religiösa, t.o.m när muslimer går loss.. ser jag förbi det eftersom det är så förtappat men jag har märkt att de gett upp och faktiskt anpassar sig till att det inte är läge att sjunga koranverser... de tycks förstå, att klimatet inte är gynnsamt och skulle bli apart att försöka introducera de rätt klemiga lyriska aspekterna.
Tror att religiösa helt enkelt anpassar sig, trots allt är religiösa och dem som vill framstå som religiösa, inget mer än överlevare som vet med sig vad som inbringar bästa förutsättning för -gott liv- och inte har det med gudstron att göra, det har de själv mer n väl bevisat och vet själv hur överflödigt det vore att börja som på 30-talet .. sitta och "diskutera bibeln"
Men i konkret anpassade agendor där religiösa budskap tydligt är deras uppenbara frälsartaktiska mission, ler jag mest...
Annat om vi levde i land där det irrationella innanmätet mer påtagligt skulle ta sig ton, vilket det gjorde i skolvärlden ett tag, vilket blev konflikt ja.
Men ska självklart inte sitta o skriva novell om det eftersom det är specifika sakfrågor som nog går off tpic till det trådstarten syftar till att diskutera - som är vad då? btw?
Jag vet när några ville be under arbetstid, deras tid blev kortvarig... utan dispyter fick de odramatiskt helt enkelt avgå. Lite synd på annars jättesnälla tämligen harmlösa individer, något ögontjänande kan jag tycka.. det är i princip det enda jag kommer på nu.
De har sina utrymmen, där kan de dra sina viljor om att försöka lovsjunga diskriminerings-filosofierna som är inbakade i deras utopiska visioner, i toleransens namn.
Inget jag tänkt kränka, så är de lugna sedan när de kommer ut, hade de inte det.. skulle de gå bärsärk, så mkt vet jag eftersom jag mött också de mer hårdföra floskeldragarna.. men inget jag här på raken kan säga hur, det bemöttes eftersom de festa inte har vett att öppna munnen utan tiger mest och ser räddhågset osäkra ut. '
Det tar tid att assimilera sig till länder de i grunden via sina religioner avskyr, då talar jag om fundamentalister.. men jag vett att de oftast vill, ändå.. försöka förstå.. dock går förståelsen andra vägar än att vi ska utbyta olika religiösa floskler (med floskler menas här att börja senildement religiös aspekt i värdsliga sakfrågor, de vet någonstans.. (ja inte de mer uttalat radikaliserade, som oavsett inte förstår vad ett samhälle är) med sig att det är en pseudovärld som finns där deras religiösa ledare är under obligatoriska religionssammanslutningen, men aldrig utanför den kontexten) med varandra, det har de fattat och avviker för det tycks inte finnas så mkt mer att snacka om med sådana religiösa... eftersom de ju inte förstått att religion är på avveckling och ist. drar andra slutsatser...
Men så finns dem som är säkrare inombords, som förstod att de där religiösa spökfigurerna att dyrkas, det var aldrig deras grej ändå utan ett påtvingande och vågar därav också uttala sig spontant och skratta med , inte skratta åt med egna avarten som kriterie i deras föreställningsvärld, ju mer dessa utbildar sig desto fler aha-upplevelser brukar de också få , förstås....
annars som en hel det traditionalistiska troende gör... håller sig med en
För irl fungerar det inte som på flashback, trots allt.
, så de slog till och gjorde nåt vettigt av sin positivare livssyn och håller fin distans till sina religioner de vuxit upp med, de är okej att diskutera med, men så fort det kommer till t.ex matregler, tystnar vissa tvärt för de vet med sig att förbuden inom religionerna, baserar sig på fördomar.
vad gäller kristna, så har de haft sitt på det torra igenom att inte behöva placera sig i islamistiskt samhälle och behöva förklara hur härlig den ende sanne är, de om några vet hur patetiskt det skulle vara att försöka involvera trosdogman i vardagsmötena, det hålls passande i sin separata kontext och kan inte säga att jag blir besvärad av dem faktiskt.
...som ses här i forumen, så går det knappt att resonera över redan grundsatser med "de religiösa" (som jag inte tror är så religiösa som de vill proklamera sig som)
Saken är att de troende som konfessionellt följer sin religiösa dogma, ju har fredade utrymmen att utföra sina riter ceremonier och andra övningar på, varför det tycks överflödigt att öht yppa namnet Gud, Muhammd Jesus och alla andra litterära figurer som är deras älsklingsämne, dock inte i de öppna ytorna - personligen var det mycket längesedan jag spontant mötte någon och då också i min vänkrets och inte ens i bekantskapskrets.. som började orda religion sådär apropå...
Det går år efter år.. denna tendens tycks hålla i sig, vilket är otroligt behagligt, att slippa fanatiken irl. Men skulle de, öppna munnen för att yppa sin tro, då skulle jag antagligen inte kunna umgås med en del individer utifrån att jag inte kan ta det på allvar. Det sker helt enkelt aldrig. Det som är så trevligt.
De vet ju det patetiska i att dra upp en vers.. när det är argumentation för en sak, oavsett var denna sak avhandlas. Bortsett de medvetet utstuderade agendorna men inte i vuxenvärlden iaf.
. T.o.m politikerna är så mesiga att de aktar sig noga för att nämna jesus och gud.. fast de vill egentligen skrika det rakt ut att jesusfiguren är en produktiv jävel att ha med som förtroendekapital.. t.ex kd, som jag klassar som kvalificerat förståndshandikappade om jag ska säga det taskigt, men kan säga att förtroendet för sådan samling tomtar.. är ganska svalt.
Miljöpartister har iofs ovanligt många religiöst förtappade ivrare... som självklart håller den inre religiösa läggningen medvetet under ytan men visst märks det ändå.
Men överlag besväras jag inte av religiösa, t.o.m när muslimer går loss.. ser jag förbi det eftersom det är så förtappat men jag har märkt att de gett upp och faktiskt anpassar sig till att det inte är läge att sjunga koranverser... de tycks förstå, att klimatet inte är gynnsamt och skulle bli apart att försöka introducera de rätt klemiga lyriska aspekterna.
Tror att religiösa helt enkelt anpassar sig, trots allt är religiösa och dem som vill framstå som religiösa, inget mer än överlevare som vet med sig vad som inbringar bästa förutsättning för -gott liv- och inte har det med gudstron att göra, det har de själv mer n väl bevisat och vet själv hur överflödigt det vore att börja som på 30-talet .. sitta och "diskutera bibeln"
Men i konkret anpassade agendor där religiösa budskap tydligt är deras uppenbara frälsartaktiska mission, ler jag mest...
Annat om vi levde i land där det irrationella innanmätet mer påtagligt skulle ta sig ton, vilket det gjorde i skolvärlden ett tag, vilket blev konflikt ja.
Men ska självklart inte sitta o skriva novell om det eftersom det är specifika sakfrågor som nog går off tpic till det trådstarten syftar till att diskutera - som är vad då? btw?
Jag vet när några ville be under arbetstid, deras tid blev kortvarig... utan dispyter fick de odramatiskt helt enkelt avgå. Lite synd på annars jättesnälla tämligen harmlösa individer, något ögontjänande kan jag tycka.. det är i princip det enda jag kommer på nu.
De har sina utrymmen, där kan de dra sina viljor om att försöka lovsjunga diskriminerings-filosofierna som är inbakade i deras utopiska visioner, i toleransens namn.
Inget jag tänkt kränka, så är de lugna sedan när de kommer ut, hade de inte det.. skulle de gå bärsärk, så mkt vet jag eftersom jag mött också de mer hårdföra floskeldragarna.. men inget jag här på raken kan säga hur, det bemöttes eftersom de festa inte har vett att öppna munnen utan tiger mest och ser räddhågset osäkra ut. '
Det tar tid att assimilera sig till länder de i grunden via sina religioner avskyr, då talar jag om fundamentalister.. men jag vett att de oftast vill, ändå.. försöka förstå.. dock går förståelsen andra vägar än att vi ska utbyta olika religiösa floskler (med floskler menas här att börja senildement religiös aspekt i värdsliga sakfrågor, de vet någonstans.. (ja inte de mer uttalat radikaliserade, som oavsett inte förstår vad ett samhälle är) med sig att det är en pseudovärld som finns där deras religiösa ledare är under obligatoriska religionssammanslutningen, men aldrig utanför den kontexten) med varandra, det har de fattat och avviker för det tycks inte finnas så mkt mer att snacka om med sådana religiösa... eftersom de ju inte förstått att religion är på avveckling och ist. drar andra slutsatser...
Men så finns dem som är säkrare inombords, som förstod att de där religiösa spökfigurerna att dyrkas, det var aldrig deras grej ändå utan ett påtvingande och vågar därav också uttala sig spontant och skratta med , inte skratta åt med egna avarten som kriterie i deras föreställningsvärld, ju mer dessa utbildar sig desto fler aha-upplevelser brukar de också få , förstås....
annars som en hel det traditionalistiska troende gör... håller sig med en
För irl fungerar det inte som på flashback, trots allt.
, så de slog till och gjorde nåt vettigt av sin positivare livssyn och håller fin distans till sina religioner de vuxit upp med, de är okej att diskutera med, men så fort det kommer till t.ex matregler, tystnar vissa tvärt för de vet med sig att förbuden inom religionerna, baserar sig på fördomar.
vad gäller kristna, så har de haft sitt på det torra igenom att inte behöva placera sig i islamistiskt samhälle och behöva förklara hur härlig den ende sanne är, de om några vet hur patetiskt det skulle vara att försöka involvera trosdogman i vardagsmötena, det hålls passande i sin separata kontext och kan inte säga att jag blir besvärad av dem faktiskt.
