Hur f@n kan man vara religiös i Sverige 2015 utan att vara en komplett idiot?

Jag tror stenhårt på att ALLA religiösa (i Sverige 2015) faktiskt inte kan förmå sig att effektivt tänka rationellt och logiskt samt inte har den naturliga reflexen inombords av sig själva att grubbla, tänka, filosofera, fantisera samt framförallt ifrågasätta te x samhället/kulturen och all annan "fakta" ständigt svävande runt omkring oss för 110% kompletta fullständiga idioter, helt utan den så specifikt mänskliga gnistan att ta sig framåt och utvecklas.

Jag ser faktiskt på religiösa på samma sätt som efterblivna och psykotiska, allt på samma gång.
Jag känner att dessa individer realistiskt inte borde existera idag, men likt illa gör de fortfarande det..
Religion är bara påhittade historier som te x den om jultomten eller tandfen, fast med fler fans.

Hur hanterar ni religösa personer?
(jag undviker te x att prata med dem så mycket jag kan, då inget de säger går att ta på allvar)

Jag ser tyvärr ner på alla religiösa såpass
mycket att det är svårt att sätta ens ett rimligt värde på deras åsikter, vilket tyvärr ofta leder till irritation, förakt och uppgivenhet från min sida.

Ser du också ner på religiösa?

Dom kastar också bort det ända liv dom får någonsin i oändligheten mörker till att följa andras fantasier och drömmar utan någon som helst verklighetsförankring och källkritik öht.
Det är så tragiskt att det inte finns ord..

Försöker du prata religiösa till rätta?
(jag gjorde det tidigare men har slutat nu)


MvH Akilles

Svar på rubriken: Det tror jag inte att man kan.

De gamla pingstvännerna brukar ha "bönebarn" alltså såna de ber för ska bli frälsta utan att vederbörande vet om det.
När h*n börjar bli irriterad och fara ut mot kristna brukar pingstvänner le och säga att nu är h*n snart mogen.

Kanske är det nån äldre släkting du har som håller på?

Känner flera kristna som har stora villor, fina bilar, bra jobb och verkar tillfreds med livet så vad saknas dem? Logik, rationelitet och att de inte grubblar?

Jag bryr mig faktiskt inte det minsta om dom är religiösa eller ej. Lika mycket som om jag bryr mig om någons sexuella läggning. Så länge dom är trevliga och vettiga och inte ska tvinga på mig sin tro betraktar jag dom som vem som helst. Möjligen stör jag mig på såna som inte lever som dom lär men det gäller ju inte bara religion

He's right you know.

Som det är, så finns det inte svar på alla existentiella frågor och sålänge såna inte finns är det helt rimligt att ha nån personlig TRO.


När det rör sig om pådyvlande teism kan jag överlag hålla med dig.


I stort sett bara på dom pådyvlande varianterna.

Jag ser inte direkt ner på troende men ja, har lärt mig att det är lönlöst att föra vissa diskussioner med troende.

För inte så länge blev tillrättavisad av en familjemedlem för att jag berättade för ett barn som frågade mig "hur människor kom till" om evolutionsteorin.

Det var barn som klart och tydligt anförtrott sig åt mig flera gånger att denne inte tror på Gud, att Gud finns.

Jag tycker synd om barnen, för det finns många barn som tänker och vill tänka fritt (ifrågasätta) men har föräldrar som "tillrättavisar" (med Gud, som nån sorts uppfostringsmetod).

försöker vara tolerant om det är t.ex en släktning men pratar inte såmkt med dem annars

Jag har svårt att tro att jag inte har fel om någonting. Naturligtvis tror jag inte att någon specifik sak jag tror är fel, men det finns så många saker att ta ställning till att rent statistiskt sett har jag säkert fel på några därför kan jag inte berättiga mig själv att se ned på folk som jag tycker har fel, särskilt inte folk vars bakgrund och information lätt kan få folk att tro olika saker. Hade jag genomgått samma bakgrund och hört samma info hade jag förmodligen trott samma sak. Således vore det lite hycklande av mig att se ned på folk jag inte håller med, som religiösa.

Jag anser att "you can't derive an ought from an is" gäller i detta fall, så jag anser inte att vad folk tycker bör påverka vad jag tycker om folk utöver sådant som påverkar mig direkt (man brukar ju må sämre av att gå omkring och misstro folk och i just detta fall uppskattar jag den effekten vara större än fördelarna). Det stoppar mig naturligtvis inte från att inte hålla med dem eller att ändra mig när någons åsikter har en effekt, men så länge det bara gäller "se ned på" är jag positiv.

Jag är självklart för att man ska kunna TRO på precis vad man vill. Men. Här tänker jag att man kanske önskar eller hoppas på något. Dessvärre innebär 'att tro' lite mer än så. Att man har en 'tro' på hokus pokus är för mig helt ofattbart. Skillnaden på att hoppas eller önska att det finns en gud, evigt liv, himmel osv mot att faktiskt tro på det är lika stor som mellan sund/frisk och sinnessjuk.

Jag gillade inte heller religiösa förut. Men har delvis ändrat mig.

De må ha hjärnspöken. Men dina egna hjärnspöket då? Bara för att någon agerar på ett obotligt dumt sätt, betyder inte det att du kan agera på samma vis. Du bör rycka upp dig, strunta i dessa idioter och ta itu med dig själv istället.

Hur vet du att detta är det enda liv de får? Vilken religions lärosatser är det du följer?