Citat:
Ursprungligen postat av
Meiji
Japp, skillnaden är oerhörd. Helena Edlund skriver ganska bra om "Den stora förvirringens tid".
Hon får en bra kommentar av sign. "Ivar":
Citat:
”Omtanke om medmänniskan är något gott och det borde vara en fullständig självklarhet för alla att ställa upp och hjälpa människor som flyr för sina liv.”
Det är faktiskt inte din ensak. Om du tvingar andra att hjälpa så är det inte hjälp längre, det är tvång och förtryck.
Ivar har genomskådat, att det inte alls handlar om "solidaritet" utan om
kommandosolidaritet.
http://detgodasamhallet.com/2015/09/...irringens-tid/
När vänstern kommenderar fram solidaritet, kan det kallas kommandosolidaritet. Men exakt detsamma gör ju även nyliberalerna. Och då är det nog mer korrekt att kalla det för solidaritet på entreprenad. Man utlokaliserar helt enkelt solidariteten. Är ju i praktiken samma sak, för ingen av dem som får nöjet av att vara soldiariska på kommando eller får solidariteten på entreprenad, har väl egentligen bett om den. Oavsett vad man kallar dagens politik är det onekligen bekvämt för dem som har fått förtroendet att styra landet, att ha förmånen att kunna bestämma att nån annan dem själva står för den praktiska biten av deras solidaritet och godhet. Jounarlister och andra
är jättesoldiariska. De är soldiariska genom det de säger och på det sätt de förmanar den svenska menigheten. Den praktiska biten av den solidariteten, den godheten, överlåter man åt andra att stå för. Genom att kommendera eller genom att lägga ut på entreprenad. Hur man nu vill benämna det. Själv föredrar jag att säga att man lägger ut godheten på entreprenad.
Helt allvarligt så lär de två senaste veckornas flyktingmani kunna komma att utgöra ett närmast outtömligt forskningsfält för framtidens psykologer och psykiatriker.
Hur funkar masspsykos - en studie av verkligheten i Sverige i början av 2000-talet, kan mycket väl vara en titel på en avhandling bara ett tiotal år från i dag.
För att gå vidare till ledarsidorna, så har jag läst ännu en ledare på min favorittidning Norrskensflamman.
http://unvis.it/www.flamman.se/det-a...-flykting-i-eu
Värt att notera är att Flamman förhåller sig argt kritisk gentemot vår statminister Stefan Löfven. Många är kritiska mot Löfven eftersom han för dem framstår som handlingssvag och saknar förmåga att värna Sverige, att sätta gränser osv. Sett från Flammans perspektiv är han en hycklare på ett annat sätt. Det är värt att ta i beaktande det sätt Flamman ser på saken, emedan det är det sätt man på svenska statens TV och radio i mångt och mycket ser på saken. Flamman skriver följande.
Citat:
”Vi ska aldrig bygga murar för att skilja människor från människor. Mitt Europa tar emot människor som flyr från krig. Mitt Europa bygger inte murar.” Det sa statsminister Stefan Löfven vid en antirasistisk manifestation på Medborgarplatsen i Stockholm den 6 september. Det är hyckleri av gigantiska mått. Det reellt existerande EU bygger murar mot omvärlden för att hålla flyktingarna borta från EU. Grekland och Bulgarien har det senaste året uppfört höga taggtrådsstängsel vid landgränserna mot Turkiet för att förhindra flyktingar från inbördeskrigets Syrien att ta sig in i EU. EU har bistått med pengar.
Därefter raljerar man på Flamman om Ungern, Spanien och vad man sysslar med på Frontex huvudkontor i polska huvudstaden. Det landar i att
Citat:
Stefan Löfven vet, eller borde veta, att det han påstod inför de 15 000 åhörarna på Medborgarplatsen är osanning. Därför lade han till ”mitt Europa”. Men Sveriges inflytande inom EU är minimalt. 2,7 procent av rösterna i EU:s lagstiftande organ.
Nu är ju Flamman inte en liberal tidning. Men som sagt, eftersom man i invandringsfrågan antagligen ger uttryck för åsikterna hos mer än en statsanställd agendasättande jounarlist, bör man ändå hålla koll på just den tidningen. Där finns inget annat än just kommandosolidaritet. Precis som det från Timbro och Svenskt Näringslivs sida i invandringsfrågan inte finns annat än solidaritet på entreprenad. I båda fallen är det andra än de i ord soldiariska, som får stå för den lilla obetydliga praktiska detaljen, att stå för den praktiska soldiariteten. Kosta vad det kosta vill, om det så sker på kommando eller via entreprenad.