Citat:
Ursprungligen postat av
CrispyKreem
Stalin var väl lite att ta i. Tycker han följt Tony Blairs uppgång och fall.
Börjar som wonder boy som förnyar partiet och rör det mot mitten, taktiken är en valvinnare, storhetsvansinne uppstår, nu ska globaliseringen omfamnas och världen erövras, tryck på med invandring, tillväxt for the win.... håller ett par mandatperioder, sen är det roliga med revolutionen slut och dominoeffekterna kommer från alla håll. Då har Blair/Reinfeldt redan tackat för sig och blivit en satellit som ser eländet från ovan. Och både Blair och Reinfeldt har återkommit med sina invändningar mot skärpt invandringspolitik, och här nere på jorden tycker vi håll käften och ställ dig i kön till valbåset som alla andra.
Det jag vill illustrera är en efterträdare som bygger sin maktbas på att desavouera föregångaren på det sätt Chrustjov gjorde med Stalin.
Liknande
avstalinisering är nu både möjlig och
opportun inom hela borgerligheten. Det är möjligt för en Skyttedal att ta sjumilakliv i karriären, medan busfröna Rasmus och Oliver kan bli utan veckopeng.
På samma sätt kan Kinberg Batra konsolidiera sin egen makt genom att ta partiet i en markerat ny riktning. Är det några lojalister och idealistiska
Reinfeldtjugend som vill offra karriären för att streta emot?
Desto bättre, skulle Machiavelli tycka. En lånad maktbas är ingen bra maktbas.
Vi ska ha klart för oss att det här med invandringen inte kommer att "ordna sig" med några smärre justeringar i marginalen. Pendeln mot
damage control vi ser nu kommer aldrig slå tillbaka mot öppnare gränser under vår livstid.
Den humanitära stormaktens
Grande Armée har just vänt på klacken djupt inne i vinter-Ryssland. Men vägen hem är förtvivlat lång och många heroiska karriärier kommer ligga djupfrusna vid vägkanten innan reträtten når trygga trakter.