Juristprogrammet

Ingen orsak! Hur gick det förresten, tagit kontakt med Juridicum?

Det är många som säger att man inte bör slösa tid på att förbereda sig, utan att njuta av sommaren istället, men finns det något negativt med att förbereda sig ?

En till grej jag ville fråga dig, eftersom du verkar vara den som är mest kunnig i den här tråden, vilka förkunskaper bör man ha för att förstå juridiken ?

Låt oss säga en person som precis gått ut gymnasiet söker in till programmet och kommer in, med 0 erfarenhet inom juridik, kommer personen lära sig allt han behöver på plats, eller bör han ha nån form av förkunskap ? (Om personen satsar på AB i så många ämnen som möjligt)

Att ha förkunskap inom området är självfallet en stor fördel, som inom allt annat. Men det säger väl sig självt? Om man kommer från gymnasiet utan att ha läst någon juridik alls får man jobba lite hårdare än de som redan lagt grunden.

Det är naturligtvis inte nödvändig, men som sagt en fördel.

EDIT: Om du inte läst någon juridik tidigare, är du då säker på att du vill läsa 4,5 år på juristprogrammet?

Nej. Du överskattar gymnasiekunskap o dyl rejält. Inte heller erfarenhet från t ex polisen eller försäkringskassan lär hjälpa nämnvärt.

Att ha läst på universitetet tidigare är den bästa förberedelsen, men inte direkt avgörande - de som läst JÖKen kanske ligger före under JIKen men inte så mycket mer.

Det viktigaste för att få många AB är studiedisciplin och förmåga att tillgodogöra sig information från stora mängder text (eller om du vill vara mer cynisk - stora mängder extentor)

Det negativa med att "förbereda sig" är att du förlorar fritid och tid för att t.ex. arbeta. Vinsten är minimal vilket gör det tämligen dumt att sitta och nöta doktrin innan utbildningen startar.

Jag förberedde mig inte ö h t och fick ändå AB i alla kurser. Det viktiga är vad du presterar under utbildningen – inte före.

Dels riskerar du att lära dig fel. Utan föreläsningar och seminarier kommer du inte kunna tillgodogöra dig juridiken på ett adekvat sätt, vilket riskerar stjälpa mer än det hjälper. Den andra riskfaktorn är att du blir skoltrött - jag förstår att det verkar avlägset nu men motivationen kommer då (troligen) tryta tidigare för dig än dina kursare, vilket inte är optimalt om det inträffar i tentatider. Om du likförbannat vill förbereda dig, och ska plugga på UU, rekommenderar jag dig i så fall att börja titta lite i boken Tolkning och tillämpning av Joel Samuelsson.


Första terminen på Juristprogrammet är på grundnivå, dvs. det förväntas att studenterna inte ska hå några förkunskaper inom juridiken. Programmet är också utformat därefter; första terminen (UU) är mycket av en introduktionskurs - t.ex. skriver du tre PM varav endast det sista poängsätts.

En juristexamen är en yrkesexamen och kunskaperna som testas skiljer sig avsevärt från de kvaliteter som prövas i grund- och gymnasieskolan. Du tillsammans med alla andra kursare börjar på ruta ett - förkunskaper i form av allmänbildning kan ge ett marginellt försprång under stats- och Europarätten. Tvärtom, till och med, kan starka rättspolitiska/-ideologiska uppfattningar komma att vara till nackdel - då de ofta går på tvären med den rättsdogmatik som programmet genomsyras av.

Om man kan tala om förkunskaper skulle jag kora läskunskap och problemlösning till de viktigaste.

Och till personen ovan som skrev att den som kommer direkt till programmet från gymnasiet kommer ha det tuffare: Det är nog troligen tvärtom. De som hoppar direkt från studentflaket in på universitetet har kvar någorlunda studiedisciplin från gymnasiet - och det trumfar ofta "livserfarenhet". Personer som tidigare studerat på universitetet har nog dock ett ännu större försprång.

Vilket lärosäte erbjuder bästa juridiska utbildning? Är det fortfarande Lund och Uppsala eller börjar Stockholm knappa igen?

Pratade med en jur.stud vid SU idag som sa att Stockholms universitet är i särklass bäst i Sverige vad gäller juridik. Jag blev tämligen överraskad. Lunds har ju högst intag, tätt följt av Uppsala.

Intaget säger ingenting om kvalitén på utbildningen, endast hur populär den är.

Det finns dock viss korrelation mellan de två.

Hög intagningspoäng innebär duktigare studenter.
Högre prestige på skola ger bättre lärare.

Sen finns det alltid en viss variation, givetvis. Kvalitet på utbildning är ju heller inte helt lätt att mäta. Det finns alltför många variabler.

Precis. Lunds universitet och Uppsala universitet är ju två anrika lärosäten vilka torde anses som "bättre" att examineras från, i synnerhet när det gäller juridik? :S

Ämnet har avhandlats gång efter annan i tråden. Den rådande konsensusen är att, vad gäller möjligheterna på arbetsmarknaden efter examen, lärosätet man väljer att studera på saknar betydelse i förhållande till betygen man får.

Jag ser i din posthistorik att du besvarat andras frågor om detta med att LU/UU är definitivt bättre. Lite dumt kanske. Det är som The_Keeper säger. Det här är Sverige; något Harvard finns inte.



Nä. Det innebär att de som antas har högre betyg från svenska gymnasiet.


Men lärarna bryr sig inte om vad antagningspoängen är. De vill ha forskningsmedel och slippa se studenter (hehe). Dessutom vågar jag påstå att en lärares pedagogiska förmåga sällan är det avgörande för huruvida hen får en tjänst eller ej.




För att ni inte ska tro att jag är en bitter SU:are rakt igenom är jag efter 2/3 av utbildningen ganska övertygad om att man överlag får en "bättre" utbildning på UU (säkert LU också). However, jag tror

1) skillnaden är marginell,
2) tas igen väldigt snabbt i arbetslivet,
3) inte är skäl nog att välja undervisningsort utifrån (jämfört med t.ex. var du vill bo).

Of course, det är flashback och de flesta skribenterna är jurstuds (men det finns poster från folk med rekryteringsansvar som säger samma sak). Bättre svar (men samma) får du av att fråga arbetsgivarna eller göra en statistisk analys.