Juristprogrammet

Den frågan går inte att svara på. Hur långt är ett snöre? Hur många lingon finns det i skogen?

Nästa vecka börjar straffrätten på SU, några förslag på vilka seminarieledare som är bra och någon man helst ska undvika? Om ni ej vill hänga ut någon här så går det bra att skicka PM.

Välj Jack, undvik Håkan. /Konsensus.

Om Asp har gruppundervisning, bortse från ovan och lönnmörda istället dina kursare för att vara säker på en plats.

Ed: ser nu på ditt schema att lärarna verkar vara jämt fördelade över grupperna. Välj efter passande tider och/eller kamrater istället. Man brukar gruppredovisa.

Bli religiös, om du inte redan är det, och be om att inte få Dennis för som lärare på pm:et.

Är det någon som har erfarenhet av hur strängt det ses på att man inte följt tidsplanen vid uppsatsen? Har hört mig runt och fått lite olika svar tycker jag. Vissa säger att det inte brukar beaktas öht, att tidskravet i princip bara är där för att " skrämma upp folk" så att de lämnar in i tid så man därmed får bra rullians på utexmintationen . Samtidigt har jag hört ifrån andra att det kan få ganska stor betydelse. Tycker inte heller betygskriterierna är särskilt klara på den punkten. (gäller alltså SU förresten).

Är inte tidskravet ett betygskriterium för AB?

Jo ett av dem men "Betygskriterierna ska läsas som typprestationer. En samlad bedömning, där enstaka styrkor och svaghet kan kompensera varandra, avgör vilket betyg som ska åsättas. I denna bedömning väger den skriftliga prestationen avgjort tyngst."

Inte för att låta som någon överlägsen bitch, men jag har börjat inse nu någon gång under tredje terminen vad jag tror är orsaken till juriststudenterna psykiska ohälsa. Sammanfattningsvis: den är till större delen självförvållad.

Under första terminen anade man vilka som skulle hoppa av baserat på vad de sade och hur mycket intresse de visade för studierna. Mycket riktigt hoppade många då av för att jobb något år eller börja på andra studier med högre intagningspoäng där de stått som reserv efter andra antagningen.

De som blev kvar efter att de lämnade var positiva till sin framtid, festade, nollades, köpte svindyra böcker och tänkte att nu börjar livet. JIKen gick bra för de allra flesta. Jag vet om EN person som hoppade av på grund av svårighetsnivån, men hur hon ens klarade grundskolan är ett under utan dess like. Sedan kom Europarätten och Statsrätten i slutet av första terminen. Inte jättesvåra kurser, men nu var det på allvar och kurserna lästes separat men båda tentorna var samma vecka i januari. Mångas lösning? Tre veckors semester under jullovet (”Man måste hinna vila också!”) och sedan blankade många antingen Europarätten eller Statsrätten för att spara den till omtentan. Inga problem, liksom.

Sedan kom Civilrätt A, Väggen, med alla dess härligheter. Helt plötsligt blev juridiken något svårhanterlig och krävande. Men det var inte större problem för de flesta att hänga med från början och ligga i fas – jobbigare blev det för de som hade en omtenta hängande över sig. De låg efter redan från första stund då de var tvungna att repetera gamla kurser de första veckorna på andra terminen. Sedan så kom tentan i Civilrätt A. Många blankade. ”Den tar jag i sommar! Man vill ju ha AB.” Omtentamen var i början av juni, med en uppsamlingstenta i augusti. Det var lite tight att hinna med tentan i juni då man även skriver Civilrätt B då, så många sparade den till augusti. Många lata sommardagar senare panikpluggade dessa restare och tog Civilrätt A-tentan då, med dispenssökande och U-svettningar hängande över sig. Jag vet flera som fick underkänt – det var ju så länge sedan de genomgick undervisningen och sommaren hade försvunnit i rasande fart tillsammans med deras studiedisciplin. Vissa klarade sig såklart, men några hade fortfarande Europarätt eller Statsrätt och/eller Civilrätt B hängandes efter sig.

Civilrätt C. Helvetet på j(uridicum)orden. Två duggor, två tentor, uppsats med tillhörande presentation och opponering. En tjej gråter utanför tentasalen – hon tror inte att hon klarade duggan i arbetsrätt och därmed inte får skriva den riktiga tentan, vilket innebär att hon får göra den under Civilrätt D. Jag vet inte, men kanske har hon även Europarätten kvar, eller kanske Civilrätt B.

Man börjar se mönstret. Vissa personer ”backlog” växer sig större och större med blankingar, restmoment på vissa kurser, underkända tentor och missförstådda uppsatsfrågor. De håller hela tiden på att städa upp efter den senaste kursen eller kursen innan det, vilket gör att de inte hinner med eller orkar med den nuvarande kursen. De ligger konstant efter. Någon tar en termins paus, någon blir gravid och försvinner på mammaledighet, någon jobbar allt mer på sitt extraarbete och syns inte till lika ofta … Jag misstänker att jag inte kommer att få se så många av dem igen och jag förstår nu hur genomströmning kan vara så himla låg och varför juriststudenter tycks må så dåligt. De betygshetsar med sina vänner och festar hela kvällen – sedan när de sitter där med rättsfallet till seminariet och har fyra blankningar och en misslyckad uppsats i ryggsäcken orkar de helt enkelt inte. Denna konstanta och självförvållade ångest. Inte alla studenter såklart, men tillräckligt många för att man ska märka det.

Jag ber om ursäkt för ett väldigt långt och kanske något svamlande inlägg. Jag har egentligen inget emot möjligheten att blanka eller göra omtenta egentligen, och det är inte de som orsakar denna ångest hos juriststudenter utan snarare sättet vissa använder de på. Bara en fundering. Efter att ha observerat mina klasskamrater nu under lite över ett år kan jag förstå att vi är överrepresenterade hos skolhälsan.

Jag har inte erfarenhet men vet att följande sägs på GU:


För min del, på GU som sagt, skulle jag aldrig chansa och lämna in senare än 6 månader från kursstart.

Jo har hört att detta gäller även i Uppsala. Men ja, i Sthlm tycks inte tidsaspekten bedömas lika strängt. De verkar som sagt vara olika bud från olika personer. Om man ser till rättingsprotokollet på SU utgör tidsaspekten 1/12 kriterier. Men som sagt det står inte klart vilka som är avgörande förutom att det iallafall verkar som att störst fokus läggs på uppsatsen som sådan. Ja ja den som lever får se antar jag.

Intressanta reflektioner!

Till att börja med tycker jag att det låter som att du läser på SU. Rent allmänt låter mycket av det du säger sant. Att vi på GU börjar med en kurs där ca. hälften underkänns tror jag dessutom gör att många upplever det än värre här. Dessutom tror jag att våra allmänt erkända tuffa betygsgränser (inte nominellt, vi har ca 75 % för AB och 50 % för B, utan vad som faktiskt krävs) bidrar till att många känner lite extra press. Men i det stora hela tror jag att dina iakttagelser stämmer för många studenter på samtliga orter.

Jag, och antagligen ett antal med mig, är väl då undantagen som bekräftar regeln. Jag har vare sig kuggat eller blankat en tenta men tycker att programmet är slitsamt. För det första är det mycket material att ta sig igenom. Men framför allt tycker jag att betygspressen är tuff. Egentligen kanske det inte är en betygspress i klassen utan snarare min egen press på mig själv. Jag hade säkerligen känt samma press på ett annat program.
Ett program med bara U eller G hade dock varit väldigt skönt, tycker jag.

Slutsats? För min del är det betygspressen som gör att jag tycker att programmet är tufft (även om jag kanske inte lider av psykisk ohälsa). Att bara läsa mycket och trycka in information hade inte varit något större problem om jag inte tänkte på betygen.

Det är väl mycket möjligt att AB-fabriken tummar lite på reglerna