Åkt fast för ofredande och vet ingenting

Jag vet det som skrivits i tråden. Har inte suttit och forskat på just ditt fall, nej. Om du döljer en massa information så är det naturligtvis upp till dig att lägga korten på bordet. Dock gör du bara som det passar dig när du märker att folk inte har någon empati för dig. Du är patetisk.

Jag slutar aldrig att förvånas över hur korkade personer det finns i Sverige. Du ska ALDRIG tala med poliser och ge dom gratis information och du ska ALDRIG erkänna brott.

Edit. Läste nu även de sista sidorna i tråden och ser att TS uppenbarligen förtjänar en fet prick i registret.

I telefon har jag inte erkänt brott. Jag har sagt att jag har gjort det men jag erkänner inte det som brott. Borde det räcka för att jag ska klara mig?

En retorisk fråga: Lasermannen tycker inte att det var brottsligt att skjuta invandrare. Borde han friats?

Nej självklart kommer du inte undan bara för att du nekar till brott.
De har ju teknisk bevisning så om det du gjort verkligen är ofredande så kommer du dömas oavsett om du erkänner eller inte.
Du har flera gånger skrivit att BO(brottsoffret) inte verkar ha varit så besvärat och att det du skrivit inte varit allvarligt.
Men det är ju uppenbart inte så BO och förundersökningsledare tolkat saken. BO har ju polisanmält och förundersökningsledare valt att gå vidare.
Då är det ju uppenbart att det inte bara handlar om ett par mail med "snälla vi kan väl bli ihop igen".

Du kan ju haft otur och fått en jäkligt strikt åklagare men i vanliga fall krävs det ganska mycket innan de tar sådant här till åtal.

Men det är som flera andra här redan sagt, att i Sverige tjänar man inget på att erkänna. Straffet blir oftast samma(vilket är jävligt synd, rättshaverister borde få minst +50% straff) oavsett om du tar ett strafföreläggande eller om du blir dömd i rätten.
Så om du orkar med rättegång så bör du neka, vill du få skiten över så fort som möjligt så ta strafföreläggande.
Du vet själv bäst hur bevisläget ser ut, tror du att du har en chans att bli friad är det så klart värt det.

Jag menar att om jag tar tillbaka det för att jag var nervös (vilket jag faktiskt var). Jag har inte skrivit mejlen, kan jag säga. De har inga skriftliga bevis där de med säkerhet vet att jag har gjort det.

Det är förstås fel men från deras synvinkel finns egentligen inga klara bevis, även om de är skriftliga. Det går inte att koppla dem till mig och att jag har skrivit det.

Ok, då släpper vi tanken att det inte skulle vara ett brott för att du inte tycker att det var brottsligt. Det ÄR ett brott.
Omöjligt för oss att avgöra om mejlen kan kopplas till dig eller inte, men generellt kan man säga att tillsammans med annan bevisning kan det ändå uteslutas att nån annan gjort det.

Om jag ihärdigt säger att jag inte gjort det så måste det i mitt tycke till mer bevisning för att verkställa domen.
De kan väl inte säga att jag har skrivit det bara för att jag har erkänt det i förtvivlan när det samtidigt inte finns något som kan koppla mig till skrivandet.

Nej inte pga erkännandet, men det kan finnas SMS, samtalslistor, facebookposter, en tidigare relation, du kanske sökt upp henne osv.

Nej allt har skett via mejl. Innan dess har vi haft en relation.
Människor nekar brott trots att deras blod ligger vid brottsoffret. Då tycker jag att jag borde kunna neka mig ur detta. Jag har den tendensen att jag viker mig för andra för att undvika problem.

Till och med min nioåring vet hur belastningsregistret fungerar. Hur kan du ha missat det, TS? SÅ jävla korkad kan väl en vuxen människa inte vara?