Läkarprogrammet i Sverige - Tråden

Min metod visade sig fungera bra (utifrån min känsla efter tentan)! Lyckades inte täcka in exakt allt men absolut många viktiga delar som brukar vara återkommande. Kan väl nämna att det var sjukt många tentor jag gick igenom också, drygt tjugo stycken, som jag ändå gick igenom hyfsat noggrant. Att gå direkt på the real deal som ju tentor är passar mig bra. Nu är jag av med tentaoskulden också.

Jag är hyfsat effektiv när jag studerar, vilket gör det möjligt för mig att göra andra saker vid sidan av som att träna och bara chilla på Flashback, medan andra kan lägga +8h/dag på studier och ändå inte klara tentan. Att lära sig sålla fram relevant information och hålla fokus/disciplin är viktigt när man ska lära sig så pass stora textmassor vi förväntas kunna.

Grymt! Jag känner mig lite träffad, sitter nog effektiv tid +12 h varje dag - har inte tränat på 2 veckor heller. Nu har ju min taktik visserligen fungerat T1-T3, men din låter desto trevligare. Frågan är om jag ens skulle kunna få tag på 20+ tentor.

Har ni också terminstentor?

Här i Umeå har vi oftast terminstentor.

Idag skrev jag precis en i den ogudaktiga blandningen hud/infektion/reumatologi/ortopedi. Det svajade till lite tyckte jag, men jag kommer bra nära mål även om jag skulle mot all förmodan behöva skriva om den senare. Det var 70% för godkänt och en lagt-kort-ligger-tenta, dvs. omedelbart när du svarat får du ett blad som säger rätt svar, vilket är fantastiskt om du är en sån som tycker om att tortera dig själv. Jag vet ju inte hur de kommer poängsätta mig och jag lovar dig att ens huvud överdriver alla de saker man skulle ha skrivit.

Jag brukar hänga med hela terminen up-to-speed och närmare tentan börja ta mig igenom gamla tentor en masse. Det brukar fungera finfint. Det finns en verklig faktor av diminishing returns i det att om du pluggar dubbelt så länge kanske du bara får ut 33% mer. Det gäller att hitta balansen. Några få dagar under programmet i stort har jag använt all vaken tid till plugg och det är visst bättre än 4 timmar, men det är inte värt det.

Haha, MEQ-tentor har vi med. T3 satt jag och räknade ut hur mycket poäng jag skulle få, kom fram till 50-60 %, G är 65 % - det visade sig sen att jag fick dryga 80 %. Så man kan ju blir lite lurad.

Ja, det är väl så. Mitt problem är att jag är riktigt dålig på att sålla, och PBL innebär ju få föreläsningar och mycket sållande...

12h låter väldigt mycket, men du kan väl inte mena allvar med "effektiv tid" när du sitter på Flashback och skriver rätt så frekvent?


Yes, det stämmer. Det gäller däremot T1 och T2 som jag uppfattat det och sen blir det lite mindre tentor.

Jag har för övrigt en kursare som bytt ifrån Linköping till KI som upplever att tentorna skiljer sig lite mellan lärosätena då hon anser att KI har större fokus på detaljkunskaper medan Linköping mer har generella/diskutera/analysera frågor, varför studera på gamla tentor kanske inte lämpar sig lika väl på LiU? Måste också bara tillägga en sak till det jag skrev tidigare, när jag skrev att jag uteslutande hade studerat på gamla tentor menade jag de två senaste veckorna. Jag har såklart studerat kontinuerligt under terminen men dessa två senaste veckorna är det som gjorde mest inför tentan. Dessutom när man pluggar på gamla tentor läser man på i litteraturen parallellt och boken blir mer ett uppslagsverk än en skönlitterär bok (så ska man inte använda kurslitteratur).

En sak som jag gått runt och grubblat över är just föreläsningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till dem. Hur förhåller ni er till föreläsningar? Jag upplever inte att jag lär mig särskilt mycket från dem och har därför skippat många av dem och istället pluggat in materialet på egen hand. Det tycker jag verkar betydligt mer tidseffektivt. Jag får höra att det är subjektivt, och att jag helt enkelt är en visuell människa, men jag tror mer det handlar om att man lär sig genom att vara aktiv. Genom att passivt lyssna blir jag tankspridd och minns inte så mycket efteråt, medan ifall jag pluggar själv i boken eller med en vän känns det faktiskt som jag lär mig. Ska jag helt enkelt förlika mig med att föreläsningar inte är min grej och bara köra på som jag gjort (då det fungerat bra) eller ska jag försöka lära mig lära mig från föreläsningar?

Jag är ju rätt så ny i gemet så uppskattar råd ifrån de stora rävarna.

Jag var också typiskt en sån student som läste in 8 timmars föreläsning på 2 timmar och sen tog dan ledigt. Det fungerade, men jag upplevde att det var ämnesberoende:
Under t.ex. patologin (som var en teoretiskt tung termin, fast i ett ämne som passade mig som handsken) gick jag på nästan inga föreläsningar live, men jag kontrollerade materialet innan så jag visste att det inte var något jag skulle dö av att inte se. Det var så skönt att ta en måndag ledigt för man hade läst in föreläsningen på fredagen.

Under klinterminerna går det inte riktigt då föreläsningarna är så mycket färre. Dessutom tycker jag att de föreläsningarna som finns är mycket mer punktkunskap som inte går att generalisera för mycket på. Antingen går du på terminens stora antibiotikaföreläsning, eller gör du det inte och skjuter dig i foten.

Mitt budskap är att kör på det som känns skönt, men då ska du vara ärlig mot dig själv om vad du kan och inte kan så du kan läsa upp det. Om du märker att du hamnar bakom andra kunskapsmässigt får du ta dig i kragen och gå på föreläsningarna.

För övrigt håller jag med dig om att man blir som tankspridd på en lång föreläsning. Ofta kan jag då tycka det blir lättare om jag har något att pyssla med så jag håller koncentrationen. Då kan jag faktiskt lyssna i många många timmar utan att känna mig trött eller något alls. Jag har haft en kärleksaffär med de streamade föreläsningarna några professorer på universitetet erbjuder eftersom jag då kan sitta hemma i fåtöljen och spela datorspel samtidigt som jag lyssnar. Det tog mycket övning, men nu är det min hemliga superkraft.

Hahah, där fick du mig... Nej, men nu närmar sig slutet och jag börjar ge upp, sen måste man ju göra något på sina toapauser också.

Jag går på i stort sett alla föreläsningar, är det en bra föreläsning är det ju guld värt. Kan jag sitta 2 h på föreläsning om det innebär att jag slipper läsa 30 sidor i Robbins eller Guyton så är det jätteskönt. Sedan är det ju mest saker från föreläsningarna som kommer på tentan.

EDIT: Angående skillnader i tentor mellan KI och LiU så kan det mycket väl stämma. Vi hade en föreläsare som haft lite folk från KI på besök och de tyckte minsann att tentorna är svårare på LiU, berättade han stolt till allas stora förtjusning över att få göra svåra tentor... men å andra sidan är vi ju bäst på AT-provet.

Så, vilken anatomibok är det som gäller? De två vanligaste alternativen är väl Sobotta eller Greys Anatomy for students. Vill någon dela med sig av sina åsikter om dessa? Finns det fler som är värda att nämna?

Jag har redan Anatomisk bildordbok.

Både två, du behöver både anatomiatlas (Sobotta) och anatomitextbok (Greys). Jag tycker både är bra, måste erkänna att jag inte kollat allt för mycket i Sobotta, alternativet till Sobotta är väl Thieme, Netter är väl inte lika vanlig skulle jag tro.

Vill slå ett slag för Netter skaffade den efter ett tips från en kursare - är riktigt nöjd!

Det funkar finfint att göra så under T1 och T2, i T3 börjar gamla tentor som erbjuds med svarsaspekter minska i antal, för att sedan totalt lysa med sin frånvaro under patologikursen då det ligger ute en exempeltenta utan svarsaspekter. Nu lyckas alltid människor gräva fram gamla tentor ändå, så man har i varje fall frågor att plugga utefter, men som alltid med tentasammanställningar skrivna av studenter så sitter man 75% av tiden och undrar vad personen som svarade på denna fråga gick på (tentasammanställningen inför Neurotentan i T3 är ett riktigt praktexempel på detta). Själv gick jag in i en existensiell kris inför denna tentaperiod just pga att jag skulle få frångå ett vinnande koncept för att istället sitta och plugga utifrån föreläsningar, men det gick ju det också i slutändan.

Om det är något som jag har lärt mig är det att ignorera allt som studenter har skrivit. De menar väl, men många sammanfattningar har alldeles för mycket fel eller för grova förenklingar.


När det gäller föreläsningar är det A&O att man går dit med en vilja att lära sig. Att gå till en föreläsning när man är trött, hungrig eller "bara för att", är meningslöst. Om man ska få ut så mycket som möjligt av en föreläsning ska man helst ha läst på så mycket som man hinner om ämnet innan. Då kan man ta större del av den del av innehållet som är mer avancerat, samtidigt som man under tiden befäster sina kunskaper. Föreläsningar är också bra för att få den där "Aha, det är så det hänger ihop"-känslan när man har läst en massa men inte nödvändigtvis kopplat allt. Dessutom blir det lättare att lägga märke till, och komma ihåg det som föreläsaren tycker är viktigt.

Sen angående att läsa i boken har jag ännu en erfarenhet att dela med mig av: Jag började min bana genom att läsa de tyngsta böckerna, eftersom jag resonerade att man inte missar något då. Problemet är att även om jag klarade att ta mig genom kapitlen till en början, insåg jag hur fruktansvärt low yield det är att läsa hela kapitel i t.ex. Boron. Samtidigt är boken skriven på ett sätt som gör att om man inte vet vad man letar efter, kan man inte sålla speciellt bra första gången man läser om något. Ett annat problem är att många blir helt blinda för helheten, och bara ser detaljerna (och sen rapar upp detaljerna på PBL-mötet).

Alltså är det betydligt bättre att man använder kurslitteraturen (då det alltid är stora böcker som rekommenderas) just som ett uppslagsverk, och inte som sin huvudsakliga källa för inlärning. Den huvudsakliga inlärningen ska komma från böcker som är betydligt mer kondeserade och "high yield". Exempel på dessa är t.ex. BRS-böckerna. Costanzos fysiologibok är t.ex. fantastisk, och går hand i hand med BRS physiology av samma författare.
När man inte drunknar i detaljer från början, utan lär sig principerna och helheten, ökar förståelsen. När man sedan djupdyker ned i någon speciell detalj (t.ex. olika jonpumpar i hjärtat) är det väldigt lätt att förstå, komma ihåg och tillämpa detaljen.

Detta är extra viktigt under homeostaskurser där allt hänger ihop, och man riskerar att se alla organsystem som separata detaljer.

Tänk i stil med:
Nivå 1 - Översiktlig genomgång som tar upp det viktigaste man behöver kunna. Kommer täcka i princip all information man behöver kunna utantill. Exempel på böcker: BRS-böckerna, Pathoma

Nivå 2 - Djupare nivå för att öka förståelsen om något man inte förstår eller vill lära sig mer om. Täcker också i princip allt man behöver kunna, men förklarar det utförligare. Exempel på böcker: Costanzos Physiology, Essential Cell biology, Lilla/mellan-Robbins.

Nivå 3 - Nörda in sig på någon detalj eller något man känner att man måste få alla detaljer om för att förstå. Täcker allt man någonsin kan tänkas vilja veta, varav en satans massa är helt onödigt att kunna utantill. Exempel på böcker: Boron, The Cell, Stora Robbins.