Vilken film såg du senast?

Blitzkrieg 11/45

The Hurt Locker (2008)

Jeremy Renner i huvudrollen bjuder på lysande skådespel och regin är ganska bra. Likaså fotot, men utöver det är filmen übertrist. Inga särskilda frågor väcks; att de västerländska soldaterna i Mellanöstern är under enorm press och därför helspända hela tiden är knappast någon överraskning och bjuder inte in till vidare funderingar. Trots det tycker jag scenen med britterna i öknen är bra, där de men bortsett från det tycker jag inte den är särskilt bra. Den är absolut inte dålig, så medelmåttig blir väl en passande beskrivning. Även om den nämnda scenen, samt slutet, är över medel. Hur den vann Oscar för bästa film förstår jag inte, var 2008 ett så fattigt filmår? Dock närmare sex än fyra, men...

5/10

Bordello of Blood (1996)

En Tales from the Crypt-skräckfilm om en begravningsbyrå som är en front för en bordell där de prostituerade inte nöjer sig med pengar utan vill ha torskarnas hjärtan så att de kan äta dessa.

Nakenchocker även i denna, mer förutsägbart den här gången med tanke på filmens handling.

Betyget blir 4/10 eller 2/5 på Filmtipset.

Blitzkrieg 12/45

In Which We Serve (1942)

"This is the story of a ship" inleds filmen med efter en liten introduktion där namnen på några av de medverkande visas och ett stort tack till bl.a. The Royal Navy som gjorde filmen möjlig, bla bla bla... filmen är, delvis eller helt, sponsrad av det brittiska informationsministeriet. Vi får se på när fartyget, HMS Torrin, byggs. Sedan kastas vi rakt in i kriget, närmare bestämt vid Kreta där detta fartyg gör rent hus med alla andra fartyg. Något senare får det besök av 18 tyska flygplan, och då går det inte lika bra för fartyget eller dess besättning...

"Abandon ship!" lyder ordern. Därmed borde väl filmen vara slut? Nej då, den har en speltid på 109 minuter och skeppet överges redan efter drygt tio. Därför får vi följa historien om fartyget genom olika besättningsmäns tillbakablickar medan de flyter runt på en livbåt bredvid HMS Torrin...

Vi får se familjer prata om ett eventuellt krig, skeppet förberedas för ett eventuellt krig, och så Neville Chamberlain på radio där han förklarar att Storbritannien nu är i krig med Tyskland. ("... consequently this country is at war with Germany.")

Hmm, njaaa... filmen består delvis av scener från skeppet men mest av scener från livet där hemma, där kvinnorna oroar sig för sina sjömän. Men den här filmen var tyvärr inte särskilt bra. Definitivt sämre än All Quiet on the Western Front. Alla tillbakablickar är så klart menade att framkalla känslor för de olika personerna men man vet knappt vilka de är - skeppet sjunker som sagt tio minuter in i filmen - vilket gör det svårt att lida med, eller sörja för, dem. Lite väl många olika historier helt enkelt. Skådespelandet är ibland tidstypiskt överdrivet och lite till. I en tillbakablick, efter ett slag som fartyget var inblandat i, berättar kaptenen hur viktigt det är att lyda order under krig. Som sagt, filmen gjordes av det brittiska informationsministeriet.

4/10

PS. Intressant anakronistisk referens; under en julmiddag får vi höra:
"What's 'betrothed', Daddy?"
"The beginning of the end, my boy"

Winston Churchills kända tal hölls den 10 november 1942, där sades:
"Now this is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning." Filmen hade premiär nästan två månader tidigare.

Ex Machina (2015)

Många här på forumet har hyllat filmen, och jag håller med dom. Riktigt vass rulle.
Ända negativa jag har att säga är att slutet inte riktigt blev så vasst som det kunnat bli.

7,5+/10

Själv gillar jag den, tycker att den är snäppet bättre än Demon Knight, och har just fina minnen till Bordello of Blood då den gick en sen natt på femman någon gång 2001-02 efter att jag hade haft svettigt sex med min dåvarande KK så såg vi den tillsammans. Det var väldigt fint och det var samtidigt på den tiden då Kanal 5 vågade visa lite annorlunda filmer på repertoaren, dock förpassade till sena nattvisningar.

"The Red Shoes" från 1948, om en ballerina som måste välja mellan karriären och kärleken. Jag tycker ofta om filmer från 1940- och 50-talet, men denna kändes väldigt daterad. Översentimental, överspelad, affekterad, överdriven och dåligt utförd maskering (alltså inte bara på personerna när de ska dansa på scenen med teatermaskering, utan även när de ska spela sig själva utanför scenen). Personerna känns inte äkta. Fina dansscener dock - det är faktiskt värt att se filmen en gång bara för dem (om man gillar balett och teater vill säga).

Ger den 4/10.

Tajja: sineui son (Tazza: The Hidden Card) Ytterligare en koreansk film om snabba pengar, men denna gång vunna genom vinst i kortspelet Go-Stop (Godori/Hwatu/Matgo). Filmen handlar om en snabbtänkt och fingerflink kille som är duktig i detta spel. Han hamnar så klart i trubbel och måste chansa stort för att kunna få ett bra slut på den prekära situation han hamnat i.

6/10

SSF: For a Few Dollars More (1965.) Clintan och Lee Van Cleef är den här gången två prisjägare som istället för att försöka dra med sig en sprattlande och ovillig fångst till sheriffen föredrar att skjuta ihjäl sitt byte för att få lugn och ro under färden. När superskurken Indio (Gian Maria Volontè) fritas från fängelset formar dom en ohelig allians för att snärja in även honom.

Märkbart svagare än The Good, the Bad and the Ugly. Sergio Leone verkar ha tonat ned lekfullheten och vill berätta en tätare historia men tyvärr är den rätt icke-minnesvärd och blir ganska seg vid några tillfällen. Jag finner inga gastkramande och unika scener utan det mesta känns bekant och stabilt. Fortfarande bra dock. Spännande och nerviga (såklart) scener, en suveränt otäck skurk, två hårda gunslingers som skjuter hattarna av varandra och oklanderlig musik. Men den saknar ändå något för att nå upp till toppbetygen.

Lee Van Cleef är hård i denna film. Älskar hans kaxighet mot skurkarna som bäst exemplifieras av att han vid ett tillfälle tänder en tändsticka mot en hårdings rygg när han står lutad mot baren, sen röker han obevekligt cigarren i ansiktet på honom när han vänder sig om.

När två så starka personligheter som han och Clintan börjar samarbeta så blir det oundvikligt lite tjafs! Det psykologiska samspelet dom emellan är riktigt bra och kul att se på. Dock känns dom så jävla övermänskliga med sina pistoler... Jag tror inte dom missade ett skott under hela filmen och då sköt dom på hattar, äpplen och pistoler ur folks händer. Visst är det film och western och yada yada men det blir nästan parodiskt till slut.

I slutändan ett gott hantverk och bra film men ingen jag kommer bära med mig livet ut. 3/5

Spy (2015)

CIA-analytikern Susan Cooper, en osynlig kontorsråtta,får aldrig det erkännandet hon förtjänar. Men när hennes partner försvinner spårlöst och en annan topp-agent hamnar i svårigheter så erbjuder hon sig att jobba undercover och infiltrerar en grupp vapensmugglare med uppdrag att förhindra en internationell katastrof.

Spy var aldrig en film jag riktigt såg fram emot. Där var egentligen bara en glimt som gjorde att jag skulle se filmen. Jason Statham. allt annat var obefintligt.
Men i all mening så har Paul Feig egentligen lyckats två gånger tidigare enligt mig. The Heat tyckte jag ändå var hyfsad rolig och Bridesmaids var en bra chick-flick som hade roliga stunder. Så jag kan inte säga att Paul Feig filmer är dåliga, utan mer bra hyfsade filmer. Jag har sett roligare, men jag har verkligen sett värre och tråkigare komedi filmer.

Problemet för mig ligger i att Melissa McCarthy fått för mycket beröm för hennes humor. Hon är inte rolig enligt mig och allt detta på grund av hennes insats i Bridesmaids. Jag är lite förvånad när jag såg filmen för första gången igår att hon inte var i centrum allt för mycket.
För mig har hon varit bäst i St. Vincent för hon spelar en normal roll där och inga skämt om hur tjock hon är eller hur oattraktiv hon är.
Här så spelar hon huvudrollen och jag störde kanske mig inte på henne lika mycket som jag gjort i tidigare filmer. Hon var för övrigt helt okej i The Heat också. Men för mig blir det för mycket på 120 minuter. Det funkar helt enkelt inte i lång mängder för mig med henne i huvudrollen och hennes komedi.

Vad som däremot funkar för mig är Jason Statham och humorn som kretsar omkring honom. Allting är en parodi version av han själv i hans egna filmer. Det funkade och det fick mig att skratta. Främst för skämten kommer gå hem hos Statham fansen, men också för det är de bästa bitarna i filmen.
Det får mig bara att önska att jag ville filmen skulle kretsa omkring honom och inte Melissa McCarthy. Hade vi följt Statham i denna filmen hade vi haft en fantastisk parodi rulle på Statham's typiska karaktärsroller och det hade gått hem.
I nuläget dyker han upp med jämna mellanrum under filmens gång. Hade faktiskt förväntat mig mer speltid från honom.

Men frågan jag ställer mig i slutändan är. Funkar filmen, är den bra och fick den mig att skratta? Och om jag ska vara ärligt så är svaret ja på alla ovanstående punkter. Den fick mig att skratta, den viktigaste delen av en komedifilm.
Jag har sett betydligt sämre komedifilmer detta året och till och med sämre actionfilmer på bio, *host* Taken 3 *host*. Rose Byrne som skurken var om något en av filmens höjdpunkter. Dock spelade hon egentligen samma roll som i Bridesmaids fast ifall hon var i en spionfilm.

Däremot kunde jag tycka att filmen ibland kändes för förvirrande och att där pågick lite för mycket samtidigt. Vid en viss tidpunkt hade jag svårt att greppa tag om vem den riktiga skurken var och filmen drog in lite twister som egentligen inte slutfördes eller lämnades öppna. Jag kände mig dock redan på innan jag gick in och såg filmen att den skulle ha sådant typisk twist i sig och det hade den.
Detta och en speltid på 120 minuter blir filmen för lång. Jag hade gärna sett den vara lite kortare, och chockerande nog skulle jag inte bli förvånad om där kom en förlängd version. Något som oftast inträffar med Paul Feig filmer. Men i det stora hela kändes det lite för länge.

I sin helhet är Spy lite av det jag förväntade mig. Melissa McCarthy var okej. Hon irriterade inte mig lika mycket som hon gjort i vissa andra tidigare filmer, men hon är fortfarande inte tillräckligt bra eller rolig för att bära en film i mina ögon.
Jason Statham var helt klart det bästa med filmen, men hade önskat att få mer av honom. Men han fick de flesta skratten från mig. Och Rose Byrne var bra i skurkrollen. Jude Law skötte sig galant också, han kanske hade passat som nästa Bond? Eller inte... Men på 120 minuter är filmen för lång och borde kortas ner lite grann.
Men i slutändan skrattade jag ändå åt filmen och det är ändå det viktigaste. Alla skämt gick inte hem och en del skämt kändes bara random som en cameo av Verka Serduchka.
Men om man vill se en komedifilm om spion genren är det fortfarande Ausitn Powers man ska vända sig till. Fast Spy är en fin tillgänglighet inom genren och gör jobbet hyfsat och klarar av det mesta.

3 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt3079380/?ref_=fn_al_tt_1

Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=ltijEmlyqlg

Det är den stora behållningen i den filmen, den är rätt långrandig men dansscenerna som är lätt surrealistiska och drömlika är the shit.

Jo. De är fina! :-) Jag dansade aldrig balett själv, men jag kan ändå förstå den där fascinationen för det som många har. Det är väldigt vackert, och liksom en magisk värld i sig själv. Och tåspetsskor... vad kan vara mer utsökt och feminint..? :-)

Codebreaker (2011)

En TV-film som dramatiserar Alan Turings liv, med huvudsakligt fokus på hans terapisessioner med Dr. Franz Greenbaum under de sista 18 månaderna av Turings liv. De dramatiserade terapisessionerna blandas med intervjuer med de inblandades levande ättlingar.

En stark skildring av en krigshjälte och det land som "tackade" honom genom att driva honom till självmord med hjälp av en meningslös och orimlig lag mot ett "brott" som saknar offer.

Betyget blir 7.5/10 eller 4/5 på Filmtipset.