De stora problemen med Gamla Ullevi märks inte om man bara besöker arenan någon enstaka gång. Det är inte läktarna som sådana, sikten, gräsmattan, akustiken eller kapaciteten i sig som är de dåliga bitarna. De stora problemen med Gamla Ullevi är, utan inbördes ordning:
- Att man tvingats spärra av de översta raderna på ståplats för att husen på andra sidan ån skakar för mycket under match. Därmed är klacksektionen extremt långsmal vilket gör att det är svårt att få ett "tight" tryck på samma sätt som man kan få när klackkärnan är mer kvadratisk.
- Att man har en nedre klacksektion som är helt frånkopplad den övre. Vilket innebär att den bara säljer slut (sist) vid fullsatt och att det då i allmänhet inte är klackfolk som står där utan en blandning av allt möjligt folk.
- Att man inte har möjlighet att avgränsa bortaståsektionen på något sätt. Om Åtvidaberg kommer med 100 man till premiären innebär det att det typ är 1 600 platser som inte kan säljas alls.
- Att man inte har möjlighet att på ett bra sätt spärra av sektionen ovanför bortaståsektionen/bredvid bortasittsektionen. När AIK kommer och fyller bortastå och har ett hundratal på bortasitt innebär det att i princip hela läktaren ovanför bortastå lämnas tom, med undantag för just bortasitt.
- Allt ovanstående leder till att, trots en ursprungskapacitet på ca 18 500, den nuvarande kapaciteten snarare ligger på 16 000 för populära lågriskmatcher mot lag utan bortapublik (typ premiär mot Åtvidaberg), 17 000 för lågriskmatcher mot lag med bortapublik (typ Elfsborg, delvis Malmö), och 15 000 för högriskmatcher (typ AIK). Så i just de matcher man önskar att vi hade 18 500 platser, så är de i realiteten betydligt färre.
- Arenautgångarna är under all kritik. Det räcker att det är halvfullt på en läktare så tar det minst 10 minuter att komma ut från läktaren efter match. Är det fullsatt kan man stå i 20 minuter och vänta. Jag vill inte vara med om en brand eller något som kräver snabb utrymning, för det hade blivit kaos.
- Toaletter, kiosker och övriga faciliteter är kraftigt underdimensionerade. Övriga faciliteter är väl fel ord eftersom det i princip inte finns någonting. Kommersiellt är arenan en katastrof. Det finns ingenting IFK kan göra för att höja matchupplevelsen för icke-frälsta/medgångar-/spontan-publiken.
Det är ingen usel arena, men den är långt ifrån perfekt, sett ur perspektivet att IFK ska kunna göra något vettigt med den. Den är däremot riktigt bra när man väl sitter/står på läktaren och kollar på matchen.
Gamla Gamla Ullevi har man nostalgiska minnen från så här i efterhand. Men den saknas egentligen inte. (Lite som lumpen.) Finns en bra passage i boken "Vi som är från Göteborg åker aldrig hem med sorg" som rätt väl speglar det:
Det var som om upproren genom åren, alla turer fram och tillbaka och alla dumma förslag, hade tagit musten ur den blåvita publiken. Som om de allihop tänkte: "bara riv skiten". När IFK Göteborg spelade sin sista match någonsin på Gamla Ullevi, mot Halmstad i Allsvenskans slutomgång 2006, kom fyratusen personer (det var den närmsta familjen som var på plats, fler blåvita var det inte som verkligen gick på allt – den innersta kretsen skulle några år senare växa till att bli många tusen fler). Några sprang in på plan och tog med sig lite novembergyttja hem, någon slet loss en stol. Men det var inget smärtsamt farväl. Inga glädjetårar fälldes heller. Ingen nostalgi alls. De hade haft några fantastiska år där under 90-talet, men sen hade de mest bara gått och väntat, känt sig som fångade i bur, frustrerade.
Jag var där då, det var ösregn och deprimerande. Kände inte ett uns av saknad när jag gick ut genom grindarna för sista gången.
/feldgrau