Om man bortser från konceptet tid helt och hållet och fokuserar helt på rum och acceleration.
För att göra det enkelt så tänker vi ryska gummor. Fast det kan vara flera små i en större.
En är jorden som snurrar runt sin axel som ligger i solsystemsgumman med alla andra planeter.
Solsystemsgumman ligger vintergatsgumman tillsammans med dom andra solsystemen.
Galaxen ligger i en supergalax osv osv.
Alla större system rör sig och roterar i allt högre hastigheter ju större sammansatta system det är.
Vi föreställer oss att det är sfäriska konstellationer. Vi rör oss ju utåt från universums centrum också.
Det blir hiskeliga hastigheter i dom yttre segmenten när dom snurrar kring sin axel.
Upp och ner finns inte, men vi snurrar ju åt alla möjliga håll hela tiden så alla håll är åt alla håll samtidigt. Eftersom alla delsystem hänger ihop genom gravitation så ökar accelerationen hela tiden och dom dras sakta isär och blir större system vilket ökar storleken på nästa system som då också accelererar och universum trycks ut.
För varje större sfär så hävs hastighetsbegränsningarna mer och mer.
Eftersom karusellen snurrar så inihelvete fort så ökar gravitationen successivt i centrum på alla system så expansionen bromsas upp för att inte slitas sönder direkt.
Detta skulle förklara kvantfysiken som en bi-produkt eftersom alla partiklar mer eller mindre är överallt samtidigt eftersom vi snurrar åt alla håll hela tiden. Vilket förklarar att alla sfäriska objekt i universum har ett gravitationscentrum även fast dom bara roterar kring sin axel.
Då skulle det inte behöva finnas någon gravitation för kvantpartiklar heller eftersom det är "spegelbilder" av dom partiklar som är fixerade i vår världsuppfattning.
Hela den här processen är naturlig och fortsätter som förväntat.
Men när vi sätter igång med yttre påverkar som inte är naturlig så skulle det kunna förklara tvillingparadoxen genom onaturlig acceleration som går utanför ekvationen och då rubbar dom fixerade partiklarnas position något. Dvs när accelerationen ändrar riktning så plockas partiklar av samma "ålder" upp och då upplevs att "tiden" bromsats in under resan.
Det är genom dessa "spegelpartiklar" som teleportering blir möjligt. Vart som helst egentligen. Man positionerar ut en ny fixering för partiklarna.
Eftersom vi människor klåfingriga så finns det nog mycket vi kan ställa till med i universum.
Partikelacceleration t ex. En onaturlig sådan.
Innehållet i yttersta lagret skulle röra sig i sådana för oss ofattbara hastigheter så flera miljarder år på jorden kunde betyda att universum skapades för ett ögonblick sedan i universal tid.
Vilket skulle göra att "tid" egentligen är skillnaden mellan hastigheten på ett objekt i ett annat objekt.
Så ingen tidslinje. Mer som The Doctor i Doctor Who förklarar det: "Time is like a Big Bowl of Wibbly Wobbly Timey Wimey Stuff"