Tid - samlingstråd

Dåtid är ett sönderfallande nu. Ett falnat nu.
Nutid är det mest spektakulära perspektivet, mest färg och detalj.
Framtid är fröet för nästa nu.

Det är 3 perspektiv på 1 sak.
Men dom är absolut inte samma.
Varje perspektiv har sin plats och funktion.

Nutid. Sedan kommer tidpunkten efter att nutiden ägt rum. Då är det som hänt innan dåtid. Vi minns dåtiden i nutiden och dåtiden skedde även i nutid. Allt som skall hända sker när nutiden hänt och framtiden kommer som vi skapade i nutiden och upplever det sedan i nutid.

Dåtiden får nutiden att ske som skedde i nutid då dåtiden ägde rum. I dåtiden som är nutiden skapar vi framtiden som upplevs i nutiden. Minnet av dåtiden kan endast tänkas i nutiden eftersom dåtiden får nutiden att ske som nu är ett minne av nutiden som upplevs som dåtid eftersom det redan hänt. Men det är endast en fortsättning på nutiden.

Mm visst. Om jag har ätit en giftspindel och hårt hö som river sönder mina tarmar är det inget farligt?

Om du inte ser det som 3 olika perspektiv så har du inga minnen. Ingen framtid.
Och då skulle jag kalla dig för lögnare. Du har minnen. Du har framtid.
Det är de olika perspektiven som gör det möjligt för oss att ha det så som vi har det.
Som gör oss till det vi är.
Vi är inte något annat.
Utan minnen eller framtid så hade vi varit något helt annat.
Om allt vore samma så varför drar du inte bara till framtiden och lever där?
Eller till dåtiden? Leva med dinosaurier, det är ju nutid? Eller?

Människan (och andra intelligenta varelser) har förmågan att se tiden som ett flöde. Men just den förmågan hindrar oss att intuitivt förstå att nuet är allt som existerar. Om vi föreställer oss tiden som en plats istället så kan man säga att människan går från en plats (en skog till exempel) till en annan plats (ett sädesfält till exempel) och har då minnen av skogen när hon står på sädesfältet. Människan tittar bort mot horisonten och ser skyskrapor som tornar mot himlen och bestämmer sig att gå mot staden.
Människan står i sädesfältet (nutid), kommer ihåg skogen (dåtid) och blickar framåt mot staden (framtid). Egentligen så existerar skog, sädesfält och staden med sina skyskrapor samtidigt - i ett enda nu. Men människan har förmågan (närmare bestämt människans hjärnas hjärnceller) att uppleva tiden som ett flöde med en dåtid, nutid och framtid. Men därmed har den svårare att se på universum som något statiskt, oföränderligt och det är vårt medvetande som lurar oss.

Skogen fanns i nutid. Men nån har skövlat skogen och byggt parkeringsplatser där istället när människan har kommit fram till staden. Finns skogen i nuet eller i minnet?

Alla 3 sker på samma gång vilket är just nu. 3 olika fenomen som alla har ett samband och i mitten sker nutiden. Hälften plus hälften är en hel. Dåtid, nutid och framtid. I mitten sker nutiden som är 50% av de 25% som sker i dåtid och framtid. Dåtid och framtid är 50% vilket är en halv. För att det skall bli en hel krävs nutiden som gjorde halvan hel. Utan den ena halvan kan inte en hel uppstå. En hel är 100% som krävde att halva tiden är nutid och andra halvan är dåtid och framtid som i alla skeden börjar och slutar med nutid och i mitten finns som sagt nutid. 100% är alltså nutid.

Ett minne är inte nutid.
Du använder det i nutid.
Ett minne är dåtid.
Det som sker i minnet, sker inte i nutid.
Det är en bild av ett gammalt nu.
Som du använder i det riktiga nuet.
Jag förstår inte vad du inte förstår?

Ett minne kan bara upplevas i den enda stund som existerar, alltså nuet.
Ett minne kan inte vara dåtid eftersom när den hände så hände den i nuet, och när man mins minnet så gör man det också nu.

Det finns inget gammalt nu och det finns inget nytt nu, det finns bara ett nu. Ställ dig frågan, är jag här nu? Kom tillbaka till tråden imorgon och ställ dig samma fråga igen. Svaret blir alltid, ja, jag är här nu.

Folk tror att det finns flera nu, men det finns bara ett nu. Vad som sker är att allt är i ständig förändring i rummet av nu. Ingenting kan hända imorgon eftersom imorgon aldrig kommer, vad som händer är att former är i ständig förändring, du är inte samma människa som när du startade att läsa detta inlägg, för du är i ständig förändring.

Som jag sa.
Minnen används i det riktiga nuet.
Minnet är inte nuet.
Minnet ÄR dåtid.
Funktionen minnet ÄR dåtid.
Som används i nuet.
Ett minne är ett eko av nuet.
Det är inte nuet.
Det här ekot/minnet ger oss perspektivet vi behöver för att uppleva riktiga nuet som vi gör.
Ställer oss brevid oss själva så att vi kan se oss själva med ett annat perspektiv.
Vilket gör oss till oss!
Utan det perspektivet så hade vi varit något annat.

Är jag här nu?
Om jag säger ja idag, och ja imorgon så är det två olika ja.
Dom sas inte samtidigt och är således inte samtidigt.
I princip allt är annorlunda mellan dessa två ja, allt har bytt plats.
Den enda likheten är att svaret blir samma.
Jag minns hur nuet var vid mitt första ja, en bild av det gamla, när jag säger ja andra gången är allt annorlunda.
Således inte samma ja 2 gånger.

Det finns inte olika händelser, det finns bara en händelse som är i ständig förändring och den händelsen startade med Big Bang. Det är den händelsen som fortfarande händer, former förändras konstant i nuet. Livet är som en älv, ett rinnande vatten.

Du kan aldrig förklara när en händelse verkligen börjar eller slutar. När börjar en knytnäve och när börjar en handflata? Du ser ju själv, det går inte att förklara.

Att säga att ljuset har en låga är fel, ljuset har ett lågande hade vart en rättare benämning på det som händer, för det är inte samma låga du ser, den är i konstant förändring.

När du tittar i en virvel i vatten så är det ingen virvel, det är ett virvlande, för det är inte samma vatten i virveln konstant. Du är ingen människa, rättare hade vart att säga att du är ett människande, du är i ständig händelse. Allt flödar in i varandra i den enda händelse som någonsin har hänt.

Alla saker som existerar, kan förklaras som händelser, dessa händelser startade med Big Bang. Vi behöver inte iden om kausalitet för att förklara hur en händelse influerar en annan händelse.

Tid är en dimension; precis som bredd, vidd och höjd. Skillnaden är att tiden konstant rör sig framåt. Om vi levde i en högre dimension så skulle vi kunna röra oss fram och tillbaka i tiden. Du skulle alltså dö hela tiden och vara 13 år hela tiden -- samtidigt. Detta skulle likna det du säger, men nu är det så att våra dimensioner inte tillåter det.

Nej. Dåtid, nutid och framtiden är inte samma sak.