Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Men får jag inflytande när det kommer till kritan, är jag den som lyckas göra riktigt det jag åtar mig så att jag växer vidare? Leder mina åtaganden och min förmåga att sköta dem till nya större uppgifter, leder det helt ideella vidare till den nivå i organisationer med lite resurser där faktiskt de arbetande börjar få arvoden?

Svaret är nej. Jag är överallt även i föreningslivet den något mer oförsagde och bortkomne. Med dålig grundläggande struktur i tillvaron och inte sällan ställer jag till det med att inte fixa att göra det jag tagit på mig inom den tid jag lovat.

Det är just i föreningsliv jag får antydan till de chanser som inte finns över huvud taget i arbetslivet, där man ska ha en utstrålning så att arbetsgivare känner att de vill ha den där med i gänget och dessutom stå för en lön till honom för det han gör.

I en del föreningsliv går jag an, för de slipper åtminstone stå för att betala mig något. Låt honom hållas, utnyttja det han kan tillföra, försök gärna suga ut så mycket som möjligt, men undvik för guds skull att bjuda tillbaka med några som helst förmåner tillbaka, han är väl inte bättre på något än att han helst ska vara gratis eller rentav betala för att göra jobbet? Pja, hans engagemang och intresse är i alla fall imponerande...

Att posten som webmaster i Huddinge Hockey via lönebidrag nu är avlönad, innebar det att klubben satte värde på mitt arbete på den nivå det redan låg på och kunde vara glada över att själva stå för obetydligt mer än de redan hade gett mig som rent symboliskt arvode i tre år dessförinnan (1000 spänn per månad, vitt och öppet redovisat, och således nogsamt avdraget från bostadstillägget jag annars skulle haft ändå), samtidigt som jag kunde få fungera lite bättre som människa genom att tillåtas få lite mer anständigt i ersättning för arbetet?

Nej då, fick jag nu en heltidslön skulle de ju ställa mycket mer krav. Och det gör de... De godtar inga grundläggande problem relaterade till min lägre funktionsförmåga. Kräver hela tiden att jag ska skärpa mig och fixa att komma in och sköta jobbet från kansliet på kontorstid, samtidigt som de vet mycket väl hur stor del av det faktiska jobbet som äger rum i anslutning till matcherna på kvällar och helger...

Och snälla... vad ska konstituera Asperger? Om man fullkomligt uppenbart uppfyller de föreliggande diagnoskriterierna och dessutom blir officiellt utredd och får diagnosen ställd - vad i herrans namn är det som skulle konstituera någon grund för enskilda privatpersoner här och var att komma och deklararera "nej nej nej, DU har inte DEN diagnosen, det vet JAG allt om och kan se att du inte kan ha, det ser jag av att läsa om dig på Internet"'? Det är så sinnessjukt dumt att man bara tar sig för pannan... gång på gång...

Kriterierna enligt DSM-IV säger att jag har det. Kriterierna enligt ICD-10 säger att jag har det. Kriterierna enligt Gillberg och Gillberg säger att jag har det. Utredande psykolog har tyckt att det fanns NÅGOT kriterium som inte var uppfyllt och satte atypisk diagnos, men en mycket etablerad läkare som är god vän med Christopher Gillberg skakade redan när han läste i min journal på huvudet åt den bedömningen och sedan han hade träffat mig och upplevt mig IRL under ca en halvtimme - nota bene, han hade inte bara läst Pemers "filibustrande" på Internet och kanske sett ett filmklipp på YouTube - satte han utan att blinka sin underskrift under bedömningen "Diagnos som stöds av dagens utredning: Aspergers syndrom."

Jag bedömer hans kompetens och insikt kring Asperger som större än Susanne Bejerots, det är han som går på de fastlagda diagnoskriterierna, medan hon alltså sade till mig rent ut att hon anser dem vara något av ett skrivfel, och hon väljer att gå på sin egen personliga åsikt om vad Asperger borde vara och innebära, snarare än att följa vad medicinbranschen gemensamt har bestämt ska vara de kriterier som om de är uppfyllda konstituerar grund för diagnos.

Och jag bedömer definitivt hans kompetens och insikt som större än någon enskild Flashback-användares.

Själv har jag gått ut på Aspergerforum numera med att jag själv kanske känner mig en aning tveksam till riktigheten i just en Aspergerdiagnos när den diagnosticerade själv deklarerar i något sammanhang i skrift "jag har aspberger/asberger/aschberger". Men där är jag medveten om att det är en instinktiv känsla hos mig, baserad på min personliga verklighetsuppfattning. Jag inbillar mig inte att den åsikten är objektiva fakta och att jag skulle vara i position att deklarera att "det ÄR så att alla med asperger också kan själva stava till syndromets namn".

Andra aspergare jag lär känna genom gängse kanaler får ju inget intryck av att "va fan, jag har ju Asperger och alla andra jag träffat, men den här Pemer är ju inte ens lik oss såpass mycket att han rimligen också kan ha diagnosen, här är något fel..."

Jag har aldrig bemötts med något sådant från någon sådan person. Det måste ju säga fruktansvärt mycket om hela den gruppen också. Att typ alla dessa är lika falska och feldiagnosticerade som jag själv, om vi nu tillsammans känner oss som lika aspiga och samfällt känner oss som en och samma grupp.

Jag känner flera av landets mer etablerade föreläsare med egen diagnos och flera som sedan många år valsat runt i pressen i artiklar och har poster inom RFA eller Attention. Tillsammans är vi en aspergerrörelse som är oerhört överens inbördes, och inte sitter sinsemellan och dömer ut grupper eller enskilda med "meh, Lasse är ju ingen aspergare, det ser man ju..."

Men något tiotal skribenter på Flashback, två-tre pers jag sett anonyma kommentarer från på Newsmill-artiklar i NPF-ämnen (som säkert med stor sannolikhet må vara identiska med någon av den först nämnda gruppen), och Susanne Bejerot och några kollegor till henne har en egen snävare definition av vad som är Asperger och vad som inte är det.

Om ni nu har såpass på fötter för att propagera för er snävare linje, jobba öppet för att få den genomdriven då... kan ni få majoritet för den kan den ju bli vad som gäller. Det skulle vara hedervärdare än att sitta i dunklet av en sajt som personifierar underground och anonymt sluggande på Internet när man vill framföra något, men inte på långt när skulle vara redo att ta samma diskussion någonstans där man måste stå för vem man är.

Men idag är inte den linjen vad som gäller. Majoriteten av medicinskrået och majoriteten av aspergare själva följer en linje, enligt vilken samma majoritet av aspergarna själva också är aspergare. Inklusive jag. Svårare än så är det inte.