Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Precis. Det är ju fundamentalt att detta är en funktionsnedsättning inuti, som långt ifrån alltid syns utåt. Precis alla på centrala positioner inom "aspergerrörelsen" - de med egen diagnos som är etablerade föreläsare och/eller har uppdrag i RFA eller Attention, eller alla vi i kretsen som bildat OA - ger utåt sett ett tillräckligt normalt intryck, att mina belackare på Flashback skulle hävda att de inte heller har "riktig" Asperger. Men jag tar det en gång till - det är vi som är aspergarna.

De som håller på och gafflar om att bara den allra mest kraftigt avvikande, avskärmade och bortkomna gruppen aspergare är "riktiga" och att alla övriga som fått diagnosen har fel diagnos är helt enkelt ute och cyklar. Förmåga att i en viss situation skärpa till sig rejält och "spela" normal och ge omvärlden ett normalt intryck är något de flesta av oss har i olika grad. Sedan kan vi vara fan så mycket mer avskärmade och skulle ge de bedömarna väl så autistisk intryck i många andra lägen.

Ja, visst var samhället överlag mer tillåtande och förlåtande mot mer aspie-betonade sätt att fungera förut. Det är samhället som har sprungit ifrån oss. Och samtidigt sitter intoleranta och avogt inställda och anklagar dem av oss, som de ser något av, från att vara fuskare och bluffare.

Det var jag som lade till apropå den sistnämnda kategorins tvärsäkra utlåtanden av att se filmklipp med mig på YouTube hur normal jag är, vad jag fick för omdöme av en klasskamrat om hur "ograverat normal" de som växte upp med mig från ettan till nyan tyckte jag var.


Nej. Det är ju inte det. Asperger handlar om social oförmåga, vilket i sin tur handlar om ojämnhet i regleringen av dessa förmågor. Vissa kan vara hypersociala för kortare stunder och går sedan in i sig själv i veckor eller månader tills de har lyckats uppbåda energi igen.

Själv hör jag till kategorin som lägger enorm kraft på att verka såpass social och normal som jag uppenbarligen gör. Då har det tagit jättestor del av min energi, och att sedan också t ex kunna koncentrera mig på att planera dygnsrytm och sovvanor så att jag kan kliva upp på morgonen och gå till ett arbete där man kräver närvaro och tidspassning har sedan aldrig fungerat under hela mitt vuxna liv. Och detta kunde inte vara mycket mer typiskt vid neuropsykiatriska nedsättningar, det är en kombination av en rad olika faktorer som t ex den nedsatta exekutiva förmågan, något som ingår i såväl Asperger som ADHD.

Nej, Aspergarna själva skall verkligen inte ha något mandat i den här frågan. De som helt skall avgöra det här är den medicinska expertisen. Diagnosen skall baseras på vetenskap, inga hokus-pokus tolkningar som är subjektiva. Ju mildare en AS diagnos är, ju längre bort man går från de ursprungliga kriterierna, desto flummigare blir det.

ALLA människor har en liten psykiatrisk avvikelse åt något håll. Vissa är mer antisociala, andra är mer paranoida osv osv. Men från att ha en psykiatrisk avvikelse, till att faktiskt vara kliniskt funktionsnedsatt och i behov av skattefinansierade stödinsatser är enligt mig ett jävligt stort steg.

Tråkigt nog, så hänger hela NPF-branschen på att diagnoser sätts i en viss omfattning. Skulle denna problematik minska, så skulle naturligtvis många arbetstillfällen vara i fara. Många neuropsykiatrer sätter tvivelaktiga och löst grundade diagnoser för att rädda sina egna skinn. Stora delar av denna yrkesgrupps existensberättigande hänger på att det finns ett betydande antal med denna diagnos.

Sant.
Jo det stämmer, men på många fler grupper. Jag har varit uppskattad när jag arbetat. Jag jobbar bra, gör allt jag kan.
Jo, men nu finns det massor av dugligare, iaf på pappret. Man ger ju folk jobb för att firman ska göra vinst, de behövs, passar, folk med AS har svårt att finna sin plats. Är man inte programmerare av guds nåde så kan man vika kartonger.....

Lockande, men statliga saker, landstinget och kommunen tar redan alla mina pengar. Moms på allt jag köper. Punktskatter på varor som bensin, cigaretter etc. 300 kr för att besöka psykiatrikern. Högre inkomstskatt än de som arbetar. 2-3000 per månad är vad vi inte ger tillbaka.
Jo, sant.
Ja, det är ju löjligt. Även om jag inte kramas. Serfolk i ögonen gör jag. Eller åt det hållet iaf. Hur ska ag annars kuunna se själen, logiskt måste allt stå i ögonen. Minspel ger jag inte mkt för.


Jo, men ser du hur social, vettig och "med" du är?
Du är föreningsmänniska. Deltar och styr grupper organiserat. Leder hockeyfans.
Idag så skulle jag säga att du troligen inte har AS, men jag vet att du hade det mkt svårt i samband med din första diagnos, depression och många autistiska drag. Det som förundrar mig är att du verkar trivas i din roll alltmer. Utan AS så...vem är du då? AS har gett dig ett liv, en röst, en gemenskap.

Äh jag känner riktiga as-grava fall och de har sinne för humor. Underligt kanske, men sinne.

Den humor jag har är grov och ofta ganska rå, svart och rent av morbid. Och det är inte en humor som upskattas i almänhet så man har lärt sig "spela" normal för att slippa konflikter.

Normala reaktionen på min "humor" är oftast i stil med "men usch hur kan du skratta åt nåt så fruktansvärt"..

Problemet är ju bara att du inte käbblat, två ggr så har det konstaterats MOT din vilja.... Du ser det som en hemsk defekt, jag ser det som att vara annorlunda inom vissa ramar.

Om folk med AS, även grova fall, är så "defekta" hur kunde då asperger argumentera som han gjorde mot SS?
Korrespondensen är mkt intressant men omöjlig att finna.

Det är ett problem. Å andra sidan så kanske ett mindre problem. Men för RPM så blev hans nyfunna identitet bortskalad.

Jag har aldrig sökt ngn npf-diagnos. Tvärtom är den mer en belastning.
Jag spelar inte TV-spel och jag ser ofta folk för intensivt i ögonen. Ibland kan jag inte alls ta ögonkontakt. Sömnstörningar från 2-3 års ålder. Oförmåga att arbeta i grupp generellt. Kan inte ens se en film.

Ja, tex kostar det 10k extra att ta körkort....
Många arbeten är stängda i praktiken.
Man ses som en avartsmänniska, ful, dum och trist.
INte för att jag är det utan som en fördom.



Ja, precis.


Det känns som en stämpel att an är mupp.

Så du ser inte att frågan genast kommer på bordet ute i kriget om pengarna och makten i verkligheten?

Vilka rättigheter? Jag får hitintills gratis tandvård, INGET annat förutom pratande tanter. Har du läst LSS? Korkad rådgivning, sysselsättning typ kartongvik eller matlagningskurs, en betald kompis.

[quote]
Vet inte om det är så positivt.

Ja, sant.

Kanske inte fuskare, men feldiagnosticerade. Är osäker själv och vill inte ha en as-identitet
Men nu gör du dtet motsatta vs De Sade. Konfirmerar ditt handikapp med bekanta.


Ojämn, sa Bill, ojämn sa Bull
. Men inte exklusivt.

Men herregud, jag är ju ingenting av det där! Nu övertolkar du nästan lika hysteriskt som Gogge som snackar om mina enorma "sociala förmågor", kallar mig "styrelseproffs" och alla rent psyksjuka tongångar....

Föreningsliv som specialintresse. Men får jag inflytande när det kommer till kritan, är jag den som lyckas göra riktigt det jag åtar mig så att jag växer vidare? Leder mina åtaganden och min förmåga att sköta dem till nya större uppgifter, leder det helt ideella vidare till den nivå i organisationer med lite resurser där faktiskt de arbetande börjar få arvoden?

Svaret är nej. Jag är överallt även i föreningslivet den något mer oförsagde och bortkomne. Med dålig grundläggande struktur i tillvaron och inte sällan ställer jag till det med att inte fixa att göra det jag tagit på mig inom den tid jag lovat.

Det är just i föreningsliv jag får antydan till de chanser som inte finns över huvud taget i arbetslivet, där man ska ha en utstrålning så att arbetsgivare känner att de vill ha den där med i gänget och dessutom stå för en lön till honom för det han gör.

I en del föreningsliv går jag an, för de slipper åtminstone stå för att betala mig något. Låt honom hållas, utnyttja det han kan tillföra, försök gärna suga ut så mycket som möjligt, men undvik för guds skull att bjuda tillbaka med några som helst förmåner tillbaka, han är väl inte bättre på något än att han helst ska vara gratis eller rentav betala för att göra jobbet? Pja, hans engagemang och intresse är i alla fall imponerande...

Att posten som webmaster i Huddinge Hockey via lönebidrag nu är avlönad, innebar det att klubben satte värde på mitt arbete på den nivå det redan låg på och kunde vara glada över att själva stå för obetydligt mer än de redan hade gett mig som rent symboliskt arvode i tre år dessförinnan (1000 spänn per månad, vitt och öppet redovisat, och således nogsamt avdraget från bostadstillägget jag annars skulle haft ändå), samtidigt som jag kunde få fungera lite bättre som människa genom att tillåtas få lite mer anständigt i ersättning för arbetet?

Nej då, fick jag nu en heltidslön skulle de ju ställa mycket mer krav. Och det gör de... De godtar inga grundläggande problem relaterade till min lägre funktionsförmåga. Kräver hela tiden att jag ska skärpa mig och fixa att komma in och sköta jobbet från kansliet på kontorstid, samtidigt som de vet mycket väl hur stor del av det faktiska jobbet som äger rum i anslutning till matcherna på kvällar och helger...

Och snälla... vad ska konstituera Asperger? Om man fullkomligt uppenbart uppfyller de föreliggande diagnoskriterierna och dessutom blir officiellt utredd och får diagnosen ställd - vad i herrans namn är det som skulle konstituera någon grund för enskilda privatpersoner här och var att komma och deklararera "nej nej nej, DU har inte DEN diagnosen, det vet JAG allt om och kan se att du inte kan ha, det ser jag av att läsa om dig på Internet"'? Det är så sinnessjukt dumt att man bara tar sig för pannan... gång på gång...

Kriterierna enligt DSM-IV säger att jag har det. Kriterierna enligt ICD-10 säger att jag har det. Kriterierna enligt Gillberg och Gillberg säger att jag har det. Utredande psykolog har tyckt att det fanns NÅGOT kriterium som inte var uppfyllt och satte atypisk diagnos, men en mycket etablerad läkare som är god vän med Christopher Gillberg skakade redan när han läste i min journal på huvudet åt den bedömningen och sedan han hade träffat mig och upplevt mig IRL under ca en halvtimme - nota bene, han hade inte bara läst Pemers "filibustrande" på Internet och kanske sett ett filmklipp på YouTube - satte han utan att blinka sin underskrift under bedömningen "Diagnos som stöds av dagens utredning: Aspergers syndrom."

Jag bedömer hans kompetens och insikt kring Asperger som större än Susanne Bejerots, det är han som går på de fastlagda diagnoskriterierna, medan hon alltså sade till mig rent ut att hon anser dem vara något av ett skrivfel, och hon väljer att gå på sin egen personliga åsikt om vad Asperger borde vara och innebära, snarare än att följa vad medicinbranschen gemensamt har bestämt ska vara de kriterier som om de är uppfyllda konstituerar grund för diagnos.

Och jag bedömer definitivt hans kompetens och insikt som större än någon enskild Flashback-användares.

Själv har jag gått ut på Aspergerforum numera med att jag själv kanske känner mig en aning tveksam till riktigheten i just en Aspergerdiagnos när den diagnosticerade själv deklarerar i något sammanhang i skrift "jag har aspberger/asberger/aschberger". Men där är jag medveten om att det är en instinktiv känsla hos mig, baserad på min personliga verklighetsuppfattning. Jag inbillar mig inte att den åsikten är objektiva fakta och att jag skulle vara i position att deklarera att "det ÄR så att alla med asperger också kan själva stava till syndromets namn".

Andra aspergare jag lär känna genom gängse kanaler får ju inget intryck av att "va fan, jag har ju Asperger och alla andra jag träffat, men den här Pemer är ju inte ens lik oss såpass mycket att han rimligen också kan ha diagnosen, här är något fel..."

Jag har aldrig bemötts med något sådant från någon sådan person. Det måste ju säga fruktansvärt mycket om hela den gruppen också. Att typ alla dessa är lika falska och feldiagnosticerade som jag själv, om vi nu tillsammans känner oss som lika aspiga och samfällt känner oss som en och samma grupp.

Jag känner flera av landets mer etablerade föreläsare med egen diagnos och flera som sedan många år valsat runt i pressen i artiklar och har poster inom RFA eller Attention. Tillsammans är vi en aspergerrörelse som är oerhört överens inbördes, och inte sitter sinsemellan och dömer ut grupper eller enskilda med "meh, Lasse är ju ingen aspergare, det ser man ju..."

Men något tiotal skribenter på Flashback, två-tre pers jag sett anonyma kommentarer från på Newsmill-artiklar i NPF-ämnen (som säkert med stor sannolikhet må vara identiska med någon av den först nämnda gruppen), och Susanne Bejerot och några kollegor till henne har en egen snävare definition av vad som är Asperger och vad som inte är det.

Om ni nu har såpass på fötter för att propagera för er snävare linje, jobba öppet för att få den genomdriven då... kan ni få majoritet för den kan den ju bli vad som gäller. Det skulle vara hedervärdare än att sitta i dunklet av en sajt som personifierar underground och anonymt sluggande på Internet när man vill framföra något, men inte på långt när skulle vara redo att ta samma diskussion någonstans där man måste stå för vem man är.

Men idag är inte den linjen vad som gäller. Majoriteten av medicinskrået och majoriteten av aspergare själva följer en linje, enligt vilken samma majoritet av aspergarna själva också är aspergare. Inklusive jag. Svårare än så är det inte.

Men här får du ju skilja barn och vuxna. När det gäller vuxna är många helt fungerande, andra delvis fungerande, en tredje grupp helt väck.
Skulle det inte vara lustigt om jag numer var en klockren aspergare?
Psykiatiker har genm åren sagt till mig: Det är ngt, men jag vet inte vad....då får man sin deppdiagnos...
Vad för insatser? Tandkort? Läs LSS.
Numer kanske.
Tjänstesektorn. Men om 5-10 år har vi inga eller mkt få vuxna i gruppen.
Nu gäller det att hjälpa alla de som lever ett miserabelt liv pga att de var sjuka som barn och de har kvar många problematiska drag. NPF för vuxna som inte behandlats eller fått "hjälp" kan vi bara studera nu.