Frågor och svar om Autism [Sammanfogad //Mod] (tidigare: "Frågor och svar om Asperger")

Fan vad härligt och stort grattis till eget boende, måste vara grymt skönt!

Hur hanterar ni ilska och aggressivitet? Jag har varit allmänt ilsken och lättirriterad sen tonåren. Förr när jag bodde hemma skrek på mina småsyskon och föräldrar att hålla käften, och var allmänt elak mot dem. Vid konflikter där jag ansåg att jag hade rätt men inte fick min vilja fram så kunde jag få extrema aggressiva utbrott både på saker och människor, börja slå sönder saker och när någon stoppade mig gick jag mot personen istället.

Grattis mannen. När man väl flyttat hemifrån så vill man aldrig tillbaks igen. Finns inget bättre än att ha sitt eget lilla hem som man bara kan låsa in sig i och vara för sig själv.


Blir nästan aldrig arg, och om jag blir arg så blir jag mest grinig och sur bara. Så har inga tips å ge dig. onödigt inlägg, jovisst!

Blir nästan aldrig arg, och om jag blir arg så blir jag mest grinig och sur bara. Så har inga tips å ge dig. onödigt inlägg, jovisst![/quote]
Kanske inte har med AS-diagnosen att göra

Är det inte de som har ADHD som får utbrott och har noll tålamod...?

Vet inte om det är relaterat med nån diagnos alls, men jag har testat mig för adhd och jag har ingen hyperaktivitet och normal koncentrationsförmåga enligt tester. Aspergers har jag däremot, men aggressivitet kanske är någon stereotyp jag har. Har träffat en person med ADHD, påminde inte mycket om mig själv. Det var en irriterande typ.

Det är riktigt gött att slippa pendla också. Kan bestämma när jag ska göra allt själv. Det är även gött att göra sakerna själv också för jag är inte beroende av någon annan. Det känns ju inte så konstigt heller, mest som om jag bytt rum och som om det är såhär det ska vara. Rätt så naturligt.


När jag var liten fick jag rätt sjuka utbrott för lite allt möjligt, blev jag arg så kastade jag mig även bakåt så att jag slog i huvudet riktigt hårt. Mina föräldrar fick hålla fast mig tills det att jag lugnat mig för att jag inte skulle skada mig själv. Det kunde vara för småsaker, såsom att det inte fanns en duplokloss i rätt färg, då kunde jag inte bygga symmetriskt. Tror jag kunde få det ifall att det var fel på maten och förmodligen för en hel del andra grejer också. Jag är glad att mina föräldrar klarade av att hantera utbrotten, annars hade jag haft sjuka problem med att hantera mina känslor. Nu för tiden kan jag hantera sådana känslor väldigt bra, jag tappar nästan aldrig besinningen. Jag kan däremot bli jävligt skarp i det jag säger, såra folk, när jag är arg får jag en förmåga att säga precis vad den andre inte vill höra. Då är det inte "du är en idiot" jag säger utan mer att jag förklarar systematiskt varför personen faktiskt är idiotisk, utan att säga att du är en idiot. När jag förlorar kontrollen så vill jag bara slå i något, banka huvudet i något, hoppa och stampa och skrika. Jag tror att jag vid detta laget skulle ha begått någon misshandel om det inte var för att jag lärt mig att kontrollera mina utbrott. Det hade varit så skönt att slå in ansiktet på en viss person vid ett visst tillfälle. Nu är det inte så att det var för någon liten småsak som jag ville göra det, som tur är.

Jag har ingen mus just nu så det blir krångel med citaten.

Svar till Guest02,
att man har ojämnt resultat är en viktig del i diagnosen och väldigt vanligt.

Brukar inte Aspergare vara högbegåvade?
Vet inte men många är väl det. Det verkar som att man ska ha 90 IQ eller högre för att kunna ha AS eftersom där går gränsen för normal. Det har också förekommit att någon sagt 70 eller högre i denna tråd och det tror jag stämmer eftersom det betecknas som normalbegåvnings nedre del och man ska vara normalbegåvad för att ha AS.

Normalt eller högre trodde jag betyder 100 i IQ eller högre. Men, men att jag tog det så pass bokstavligt och exakt kanske är ett symptom på AS eller också så är det dåligt förklarat.

Att haka upp sig på detaljer, mer konkret vad betyder det? Hur pass stor skillnad är det och hur mycket betyder det, jämfört att gå runt och inte haka upp sig på detaljer?

Jag gjorde IQ-test i samband med min utredning för åtta år sedan, fick resultat på att jag var lågbegåvad och låg under snittet för normal IQ.

Jag kan inte rå för det, men jag stör mig extremt mycket på folk med aspergers syndrom. Jag stör mig så mycket på dessa människor att jag till och med googlade "aspbergers dumma i huvudet" och fick upp den här tråden https://www.flashback.org/t921286

Jag är medveten om att personer som lider av aspergers syndrom är olika. Jag har träffat flera stycken och det spelar ingen roll vilken personlighet de har. Jag kan stå i ett rum och höra något fruktansvärt irriterande utlägg från en människa med störningen och tänka att den här jäveln vill jag slå på käften. Nätt och jämt hanterbart ibland känns det som.

Alla jag träffat har haft mer eller mindre kraftiga problem när det gäller socialt samspel. En del pratar ständigt om sig själva och sin diagnos och nästan verkar stolta över den. En del är högljudda och tror dom är roliga fast de bara är pinsamma. Vissa är rent vidriga mot andra människor.

Alla jag träffat har varit empatistörda och kör med resonemanget "men vaddå, varför ska man låtsas att man bryr sig när man inte gör det"

Varför ska man respektera sådana människor?

Menar du att du brukar låtsas bry dig, fast du inte gör det?

Nej, inte riktigt så enkelt är det inte, men om en person jag känner berättar något som känns jobbigt för honom/henne så kan jag säga lite saker som jag egentligen inte känner alls för att personen det handlar om ska må bättre. Jag vill ju inte framstå som en okänslig idiot i det fallet. Egentligen tror jag att du fattar vad jag menar. Det handlar om att upprätthålla en positiv bild av mig själv i den här personens ögon. Dessutom bryr jag mig ju OM personen och då vill jag att vederbörande ska må bättre.

Om man dessutom inte bryr sig om människor överhuvudtaget så tycker jag faktiskt att man är värdelös som människa. Man kanske kan använda den här människan till något den är bra på för att den ska tillföra något positivt till världen, så helt värdelös är man inte om så är fallet. Men värdelös som människa, det är man.