Citat:
Ursprungligen postat av
-=Magnus=-
Så här tror jag det är. DIF har hamnat i ett antal beroendeställningar, bl.a. till Stockholms Stad som ägare av arenan Hovet och Globe Arena AB, det bolag som sköter Globenarenorna och därför har kontrakten med Djurgården Ishockey. Stockholms Stad har givit Djurgården Ishockey ekonomiska garantier på ett par hundra miljoner. Därmed har Stockholms Stad ett intresse av att DIF Hockey ska ligga kvar i SHL.
Om det nu bara är sådana som gillar DIF som gått in med pengar och inte vill ha något inflytande, varför finns då Philip Anshultz där och dessutom har en option om att få utöka sitt innehav till 35% (som han då köper av Mats Larson, pappa Breitholz osv antar jag?). Philip Anshultz AEG investerar inte i sådant här som någon slags filantrop, de vill ha avkastning eftersom deras aktieägare kräver avkastning.
Nej, DIF har rört till det för sig och skapat en virrvarr av korsäganden och optioner på ett vis som gör att det är väldigt svårt att skala löken och se lager för lager var pengarna hamnar. Det krävs nog ett dos godtrogenhet för att tro att allt detta bara är för medlemmarnas bästa. Själv är jag helt övertygad om att den uppsatta strukturen är skapad så att ett antal personer ska kunna casha in den dagen 51% regeln ryker.
Det är lättare att bygga en teori, om man först kollar upp faktan. Det blir mindre virrigt då också, vilket kan vara positivt när man slänger ur sig en påstådd virrighet som ett argument för ens slutsatser.
Stockholm Stad äger
Stockholm Globe Arena Fastigheter AB som förvaltar fastigheter i Globenområdet. Djurgården Hockey AB har däremot inget avtal med SGA Fastigheter AB, utan med AEG-ägda bolaget
Stockholm Globe Arenas AB, som ansvarar för driften av arenorna i Globenområdet. Någon mer beroendeställning än hyresvärd - hyrestagare finns inte där. Vad för 100-miljonersgarantier är det som staden ska ha lämnat?
AEG gick in som delägare i Djurgården Hockey AB 2008. Just det handlade självklart inte om någon filantropi från deras sida, utan om planer på att överta ägandet (inte bara driften) av arenor i globenområdet från Stockholm Stad och hade därför ett intresse av att ha ett engagemang i Djurgården. Det låg ju i deras intresse att deras främsta hyresgäst på Hovet inte kursade. Vissa på den tiden hävdade dessutom att det var en byteshandel, AEG räddar Djurgården till Stockholm Stads gagn mot att AEG får överta drift och ägande av fastigheterna från staden. Nu blev det inget övertagande av fastigheterna, och sedan dess har AEG inte varit intresserade av att utöva något delägarskap utan har tackat nej till sin option, avstått sina möjligheter till inflytande och låter sig långsamt spädas ut ur bolaget genom de nyemissioner vi genomfört som de valt att inte delta i.
Jag är glad att du övergett din tidigare ståndpunkt om att Stockholm Stad undanhålleg sig Djurgården för att man hade svårt att veta vart pengarna gick, nu är ju plötsligt staden istället involverad i din konspiration, men jag vet inte om din argumentation att allt är en förberedelse för den dagen 51%-regeln försvinner är så mycket trovärdigare. Djurgården Hockey AB sitter idag med ett antal konvertibla förlagslån utställda, om 2,5mkr, men även vid full konvertering har Djurgårdens IF Ishockeyförening majoritet i Djurgården Hockey AB. Och även om både RF och SIF ändrar i sina stadgar om 51%-regeln, så har du stadgar i både Djurgårdens IF Ishockeyförening och avtal med Djurgårds IF Alliansförening som måste ändras innan försäljning under 51% för moderföreningen ens kan komma i fråga.
Nej, ockhams rakkniv ger snarare vid handen att det riskkapital som finns i Djurgården, finns där för att vi hade behov av kapital under bistrare tider. Sedan finns såklart en sidoförhoppning om att i längden göra vinst också från investerarna, men det får ses just som ett bisyfte med tanke på det faktiska ekonomiska läget genom åren. AEGs ägande skiljer sig och har somsagt med de arenaaffärer som var på tapeten då att göra, ett ägande från en inaktiv part som är på utfasning.