Psykologprogrammet

Det står nog i tråden, om du hade kikat. Kraven skiljer sig mellan olika kurser. Ett snitt verkar vara 55-60% på tentor. Mindre duggor kan dock ha 100%. En hel del av undervisningen är obligatorisk, där godkänt sätts på närvaro.

Varför är det märkligt? Läkarlinjen har inte heller betyg. De gör AT i två år, psykologer gör PTP i ett år.
Det handlar om långa akademiska yrkesutbildningar, där det än så länge finns gott om jobb efter examen. Dessutom nischar man sig på olika sätt.
Hur rekrytering går till vet jag inte, men det finns gott om urvalsmetoder som inte baseras på betyg. Rent allmänt verkar många i Sverige (i synnerhet på flashback) tro att världen håller eller faller på betyg. Det finns säkert branscher där betyg spelar in på första jobbet, men sen är det ganska ointressant.

Liksom vilket lärosäte du studerat på.

Tack för svaret. Uppskattas.

Pluggar just nu till jurist men tycker det är fruktansvärt tråkigt emellanåt. Psykologi är dock något som intresserar mig och något som jag tror jag skulle kunna jobba med hela livet. Är dock (och har alltid varit) jävligt sugen på cash. Tycker ni det är värt att "byta ner" sig penga- (och kanske status) mässigt för att få arbeta med något som i längden kan vara roligare?

Hej!

Jag tycker att du absolut ska ge psykologprogrammet ett försök för att se huruvida det kan vara mer intressant än juridiken. Du kommer ju fortfarande vara inskriven på juridiska institutionen såvitt du fortsätter registrera dig på kurser. Beträffande lön och status vill jag minnas att ingångslönen för en nyexad psykolog är relativt hög sett till exv. jurister. Dessutom tror jag knappast att en psykolog har lägre status än en jurist. Vidare, om du är driftig, tror jag inte att du behöver oroa dig över inkomst. Det finns ett stort behov av psykologer inom alla sektorer idag. Många av lektorerna på min institution har konsultuppdrag privat. Nischar du dig rätt och brinner för psykologin har du allt att vinna.

Med vänliga hälsningar biased psykologstudent.
Pm:a gärna om du har fler frågor.

Tack så mycket för svaret, precis vad jag behövde.

Hade lite fler tankar, så du har PM.

Psykologer har högre ingångslön än jurister har överlag.
Möjligtvis kan du tjäna mycket pengar som advokat eller åklagare, dvs om du får sitta ting etc.

I mina ögon har en psykolog högre status än en jurist (bortsett från möjligtvis advokat/åklagare).

Men sen är jag jävig då jag pluggar till psykolog

Hej!

Efter mycket velande och en annan utbildning som jag mer eller mindre skrotat pga bristande intresse har jag bestämt mig för att göra det jag funderade över redan på gymnasiet och söka in till Psykologprogrammet. Jag vill helst läsa i Lund då jag har flertalet vänner i staden som jag ogärna lämnar. Till saken hör då att intagningspoängen är relativt höga. Mina gymnasiebetyg är inget att hurra för, och jag har inga planer på att spendera ett eller två år av mitt liv på att läsa kurser som inte intresserar mig på komvux.

Utan alltför mycket hybris kan jag säga att jag är skapligt begåvad och inte lär ha några problem att läsa mig till 1.8 på högskoleprovet nu i vår (fick 1.6 utan att ha "pluggat" till det), men om det skulle gå åt helvete så blir jag så illa tvungen att vända mig till Örebros universitet.
Efter att ha läst lite här på flashback verkar det vara en helt okej plats att studera på, men det är i Lund jag hör hemma. Om jag skulle läsa en termin eller två i Örebro, finns möjligheten att sedan byta till Lunds Universitet, eller är det uteslutet? Har vänner som gjort liknande flyttar från läkarlinjen och juristprogrammet, så detsamma borde väl gå på psykologprogrammet?

Sedan, lite mer offtopic, undrar jag hur inställningen till droger är bland psykologistuderande. Själv tycker jag att droger är fascinerande, framförallt då potentialen för användning av MDMA och diverse hallucinogener som LSD inom terapi. Det är givetvis svårt att svara på då det är ett så pass tabubelagt ämne, men om jag börjar läsa till psykolog, hur stora är chanserna att träffa likasinnade (alltså människor som brukar hallucinogener alternativt har intresse av deras användning som behandling av tex PTSD)?
Hamnar jag i Örebro är detta extra intressant då jag skulle flytta ifrån alla mina psykonautvänner nere i Skåne.

Tack på förhand!

Det går. Exakt hur kan skilja sig mellan olika lärosäten. Kommer man utifrån får man räkna med att man måste bli antagen till programmet först, för att sedan bli flyttad till rätt nivå (snarare än att söka till en viss termin direkt).

Mellan programmen handlar det antagligen om hur de är uppbyggda. Alla universitet har olika kursplaner. Försök hitta någon som är så lik Lund som möjligt, främst för de första två terminerna. När du gör detta kanske du till och med fastnar för ett annat universitet

Kvarstående problemet är CSN, men det löser sig alltid med lite kommunikation.

Så jag skulle alltså behöva bli antagen på normal väg, via högskoleprovet, för att kunna byta? Det låter i och för sig rätt logiskt, annars hade väldigt många bytt till de mer eftertraktade högskolorna efter bara någon termin.

Jag vet inte exakt hur det funkar, men jag jag gissar att du antagligen inte behöver göra så. Sånt här är alltid upp till varje universitet och institution att hantera. Försökt att höra av dig till psykologiska institutionen på Lunds universitet, och helt enkelt frågat? Om du har en specifik fråga, t.ex. från Örebro T1 till Lund T2, kan de antagligen ge ett tydligt och snabbt svar.

Det ska jag, tack för hjälpen!

http://www4.lu.se/o.o.i.s/24075