Citat:
Ursprungligen postat av
metallstol
Bara ni som har studerat till det.
Hej,
Jag älskar att studera psykologi och psykiatri. Det har fasinerat mig sedan jag började gymnasiet. Jag läser böcker, artiklar, kollar på filmer och studerar olika undersökningar inom psykologi/psykiatri området. Har inte haft det svårt att sitta och studera i flera timmar i rad. Människor omkring mig säger att jag har det "lätt" med människor. Varje gång jag börjar på ett nytt jobb, lyckas jag att skaffa kontakt med människor ganska snabbt. (Dock så förstår jag att hjälpa människor och "bara" prata med dem är helt olika grejer.)
Jag är inte riktigt SOCIAL människa och EXTROVERT människa. Nej, ganska tvärtom.
Just nu så funderar jag seriöst på om jag borde börja studera till psykolog, 5 år i högskola (om jag ens kommer in...).
Vill fråga er som har studerat/studerar eller känner någon som har studerat/studerar psykologprogrammet.
* Hur var det? Trivdes med utbildningen eller inte? Varför?
* Vilken högskola läste ni i? Rekommenderar? Varför, varför inte?
* Vad jobbar ni med eller vill jobba med?
* Och självklart. Varför valde ni programmet?
Väntar på era svar
Min spontana tanke är att det bara är att köra på om du är intresserad av psykologi och känner att du har en god hand med människor. Att ha en god relation till sina patienter är en förutsättning för att kunna ge bra hjälp och är ofta en terapeutisk komponent i sig självt. Man behöver absolut inte vara extrovert för att vara en duktig psykolog, för vissa yrken är det en förutsättning men det gäller inte psykologyrket. Något som dock är rätt viktigt för en hållbar karriär är att man själv är relativt stabil och stresstålig som person. Som psykolog möter man mycket lidande och man kommer behöva härbärgera ovisshet, andras kaotiska inte liv och de känslor som hopplösa yttre omständigheter genererar och samtidigt kunna vara en trygg punkt och se en väg framåt. En del av detta kan man lära sig under utbildningen men det är viktigt att ha en förståelse för detta och är förberedd även innan man börjar.
Gällande dina frågor:
Sannolikt den mest intressanta utbildning man kan läsa, i stort sätt allt är kul. Den kursen som var tråkigast skulle sannolikt klassas som en av de roligare på något annat program. Man läser dock mycket statistik som psykolog, jag tycker om matematik och statistik så det var mest kul för min del men skulle inte säga att jag var i majoritet med den upplevelsen. Jag skulle dock säga att statistiken är a och o i psykologi för förstår man inte den så förstår man inte psykologi. Statistiken är det enda som gör att området över huvud taget har någon vetenskaplig relevans.
Vill inte skriva vilket universitet då jag inte vill ge för mycket personlig info men skulle säga att det ej spelar särskilt mycket roll, iaf för en klinisk karriär. Skulle mest tänka utifrån var jag vill bo i 5 år gällande skolval.
Jag jobbar inom vuxenpsykiatri, arbetar både med individuella behandlingar och gruppbehandlingar samt utför diverse utökade utredningar med olika diagnostiska frågeställningar. Handleder även lite grann.
Pluggade först något annat som var mer naturvetenskapligt men hade alltid ett intresse för psykologi och läste mycket psykologisk populärvetenskap. Valde att börja på psykologprogrammet då jag, trots låg lön, till slut kände att jobbet verkade vara helt toppen och jag delar den uppfattningen än idag. Jobbet är fruktansvärt kul, både teoretiskt spännande men även kul i det praktiska utövandet. Det enda är att dokumentation är riktigt tråkigt och det blir tyvärr en del sånt om man jobbar kliniskt, särskilt om man gör utredningar.
Summa summarum, gillar du psykologi, har lätt för att få kontakt med människor samt tror att du pallar med jobbet utan att bli helt utsliten så sök!