Sexuell makt förbises trots att det är en essentiell del i jämställdhet och feminism.

Om insikten att kvinnor har sexuell makt tog hårt på mig som man är otvetydigt; men när jag kom på mig själv att önska att jag skulle hellre vilja blivit född kvinna, åtnjuta deras privilegier, så värmde tårarna bakom slussarna. Skam var det minsta jag kände. Men sen kom jag på att jag är man och kvinnors åsikter om mig och den könsgrupp jag tillhör kan kyssa månen och fara åt helvete. Sen var allt bra.

check your fucking privilege. "eftersom det är män som besitter mest reell makt över kvinnor och deras sexuella liv" what the fuck? gå till familjeliv.se och läs i sexforumet så har du alla motbevis du behöver.

om du fortfarande inte tror mig, så kan du dra dig till minnes om vad första följdfrågan blir på påståendet "kille 1 har träffat en ny tjej" och "tjej 1 har träffat en ny kille". en kille får frågor om hur man träffades, hur gammal hon är och hur hon ser ut. en tjej som har träffat en kille, får snart nog alltid som första fråga "vad jobbar han med då?" (övers. "tjänar han bra med pengar eller har han social status likvärdig högre inkomst än medelmåttet?"). självklart finns det få saker som attrherar alla kvinnor, men om du tar med vad som värderas högt i tjejens sociala krets (bland vänstermänniskor brukar socialt arbete för så lite pengar som möjligt anses väldigt högt till exempel). gå till dig själv, jag är säker på att du vet vad minst hälften av dina närmaste väninnors män tjänar, i runda siffror. det kommer ALDRIG upp bland män. män väljer i sin tur partner utifrån utseende i högre utsträckning, eftersom att den sexistiska föreställningen fortfarande är att det primära han söker i ett förhållande är stadig tillgång till sex. är då tjejen tjock eller ful så blir det "stadig tillgång till sex av låg kvalitet".

det handlar inte om pengar, köpkraft eller risken för att utsättas för en våldtäkt. det handlar om status, små människor som måste tävla i "vem kan leva bäst". bara om status.

jag tror att det här är en av de sista kvarvarande mekanismerna som aktivt håller män och kvinnor isär och ojämlika.

det är en tragisk världsordning, men så är den. personligen så anser jag dock att man kan bryta sina bojor när som, både män och kvinnor. fun fact, sverige och folk som är bosatta här anses av i stort sett hela världen som fantastiskt åtråvärda människor (inte rasist men det finns en shitload pengar här och folk blir inte mördade på gatan), inga bra killar/tjejer i sverige? åk till thailand/sydamerika/asien/usa/afrika. problem solved.

Visst har kvinnor en form av sexuell och emotionell makt. Män har i sin tur en form av fysisk makt. Grovt generaliserat.

Men jag tycker inte vi ska ta hänsyn till någon form av makt överhuvudtaget. Vi är vuxna människor med fritt val och vi måste lära oss att tackla de svårigheter och hinder som må finnas i vår väg. Man kan inte sätta sig ner och gråta och skylla på det ena eller andra och alla har inte samma förutsättningar vilket kan leda till att ens väg blir svårare eller lättare än andras.

Likväl som jag inte tycker kvinnor ska ta på sig offerkoftan så ska inte män göra det heller.

Du målar upp en typ av svartvit bild som inte existerar i verkliga livet. Normala människor delar inte upp andra människor i "totala losers" och "tiopoängare". Ett större utbud kommer per automatik innebära ett större utbud av acceptabla partners.

Att en kvinna har större möjlighet när det kommer till att välja sexuell partner innebär att hon samtidigt får större möjlighet att basera sitt val på helheten. Hon har på ett annat sätt än en man en möjlighet att välja bort sådana som i socialt eller ekonomiskt hänseende har låg status. Detta är givetvis en form av maktutövande och full jämförbar med andra ojämna maktförhållanden i samhället.

Om man anser sig jobba för jämställdhet mellan könen så måste man också jobba mot denna form av ojämlikhet. Min fråga till dig ScottWalter blir alltså - hur vill du som förkämpe för jämställdhet utjämna den sexuella makten mellan könen i det svenska samhället?

För att återigen ta upp en liknelse från tidigare i tråden. Låt oss skapa den hypotetiska situationen att arbetstagare A måste söka hundra jobb för att hitta ett, arbetstagare B har omvänt hundra arbetsgivare som vill anställa denne. Det är givetvis så att såväl A (mannen) som B (kvinnan) endast kommer kunna acceptera ett jobberbjudande men de krav som de kommer kunna ställa på arbetsgivaren (partnern) kommer variera kraftigt i avseende på lön, arbetstider, arbetsmiljö, förmåner etc.

Detta är vad hela tråden handlar om, och som du verkar ha så svårt att acceptera. Vad TS försöker säga är att feministiska företrädare helt har missat en av de viktigaste aspekterna av relationerna mellan könen i sitt teoribygge.


Ja, det är utan tvivel en följd av kvinnans sexuella kapital precis som läkarens eller ingenjörens eller skådespelarens eller boxarens jobb är en följd av deras unika humankapital, om den så baserar sig på förmågan att göra snygga snitt i levande vävnad, designa en mikroprocessor, gestalta en odödlig skotte eller knäcka motståndarens näsa på fem ronder.

Jag vet som sagt inte vad som hände i just ditt fall. Det kan ha varit din längd och vikt som gjorde att de blev bortskrämda, att de inte gillade att kvinnor går fram rent allmänhet eller något tredje.

Att kalla det för "tveeggat svärd" däremot känns aningen överdrivet. Det var ju trots allt ett fall och behöver inte betyda så särskilt mycket. Enligt min erfarenhet är det ganska vanligt att tjejer kan driva och påverka för att göra en man intresserad av dem.

Det kan vara så. Å andra sidan behöver det ju inte betyda att du är ful heller. Många män är rädda för att bli nobbade eller vet helt enkelt inte hur de ska bete sig kring kvinnor som de ser som "högre nivå" och då är det lättare att snacka med någon mer jordnära.

Problemet är att det är just det som kvinnor uppmuntras till att göra. Det tjatas om utseendepress och unga tjejer som mår dåligt, hur kvinnors sexualitet stigmatiseras i ditten eller datten och hur ojämställt det hela är. Det finns både politiskt och socialt engagemang. Män å andra sidan skits det fullständigt i utan där är det mer eller mindre underförstått att personligt ansvar bör gälla.

Det är bara jämställdhet när det är till gagn för kvinnor.

Och var har jag målat upp loosers och 10-poängarna menar du? "Normala" människor delar definitivit upp människor i de vill jag ligga med och de vill jag inte ligga med.

Och nu ahr jag förklarat detta tämligen enkla säkert 10 ggr…börjar bli tjatigt att så få verkar fatta det rätt uppenbara.

men vi kör en bild till: ( de brukar funka bäst)

Du har ett rum med 100 människor 50 män /50 kvinnor. En man kommer in och har alltså ett utbud av 50 kvinnor han kan "spana in". Eftersom normen ser ut som den gör så äger han som man en konventionell rättighet att försöka ragga upp de av de 50 kvinnorna han finner intressanta. Ingen skulle höja på ögnonbrynen speciellt åt detta. Det förväntas snarare mer eller mindre av honom att han ska agera på detta vis.
Han har alltså mer eller mindre ett fritt utbud av 50 st att inleda energikrävande "uppvaktning" med.
Och kan rata alla de han inte är det minsta intresserad av utan at tbehöva ödsla energi på dessa.
En kvinna kommer in, hon har samma utbud av 50 män att "spana in". men hon har inte alls samma
traditionsenliga "rättighet" att hoppa på första bästa super hingst hon ser föra att söka ragga upp honom. Detta anses kommet från en kvinna som sunkigt, inte ok och direkt oattraktivt i många fall.
Hennes utbud blir således den som männen i rummet bestämmer åt henne, via att kontakta just henne.
Hennes reella utbud blir således en mängd där det ingår sådana hon inte vill lägga det minsta energi på men tvingas lägga energin på.

Så? vem har tillgång till den bästa raggnings strategin? Vilken grupp är den egentliga privilegierade i det sexuella spelet?

Gudskelov så är ju dessa saker under uppluckring så det är väl mer eller mindre ok idag för en kvinna att ragga, även om hon bör göra det diskret. Till skillnad från män som kan klaffsa på som värsta älgarna på grönbete.

Mäns fysiska makt är begränsad i dagens samhälle. Åtminstone jämfört med hur det troligtvis var långt tillbaka i tiden.

Jag tycker att om en part tar på sig offerkoftan och sedan använder medier för att klaga samt engagerar sig politiskt blir det viktigt att motparten också gör det. Om feministisk propaganda presenteras men inte motsatsen kommer folks åsikter dras åt feminismen eftersom folk görs mer insatta i baksidan med att vara kvinna än tvärtom.

Ja, du har en begränsad definition av makt. Makt är möjligheten att påverka andra människor. Makt är inte nödvändigtvis varken tagen eller eftersträvad. Makt uppstår oavsett om man vill eller ej, men människor som strävar efter makt har en tendens att jobba för att den ska uppstå.


Korrekt, men det hindrar inte person A från att ha makt över person B. Makten råkar enbart i just denna stund inte ha något värde för A.


Nej, det måste det inte. Det räcker att det finns potential att utnyttja det.


Anser du att Medelsvensson och Donald Trump har samma ekonomiska makt? De har trots allt precis samma möjlighet att säga nej när de funderar på att köpa en vara?


Eftersom det där kräver att man ändrar på hela det manliga släktet, snarare än något som en enskild individ har kontroll över själv - får du ingen känsla av att det kan vara strukturer i bakgrunden?


Med t.ex. Focaults perspektiv på makt går det inte att inneha makt alls, utan det är bara något som temporärt uppstår i relationer mellan individer. Med det perspektivet kan man förstås inte säga att kvinnor har sexuell makt över män. Däremot kan man tämligen lätt peka på att det ofta är en asymmetrisk maktrelation mellan enskilda kvinnor och enskilda män, till kvinnans favör. (Vilket förstås är vad folk i tråden menar när de säger att kvinnor har sexuell makt.)


Tittar man globalt så har förstås män mer sexuell makt, eftersom de använder andra typer av makt för att begränsa kvinnor. Tittar man på Sverige kommer saken i ett helt annat läge, vilket gibetvis är väldigt, väldigt bra.


Om vi bortser från 100 högljudda missnöjesmaskiner här på fb så börjar det bli bra mycket mer än möjligt. Det är snarare inga större problem alls för kvinnor att ta initiativ, och den övervägande majoriteten av befolkningen har inga problem med detta. Faktum är att det i sig är det tydligaste beviset på just "kvinnor har lättare att få ligg". Vi har två fall:

1. Passivt inväntande av potentiella partners. Förväntat utfall för män: inget händer, men någon enstaka gång kan det komma någon intresserad kvinna. Förväntat utfall för kvinnor: tillräckligt med kavaljerer för att behöva gallra och sortera, oavsett om man vill eller ej.

2. Aktivt uppsökande av partners: Förväntat utfall för män: De flesta är inte intresserade, men någon enstaka gång kan intresse uppstå. Förväntat utfall för kvinnor: De flesta är inte intresserade, men betydligt fler än för motsvarande män.

Dvs i båda fallen har kvinnorna strikt lättare att hitta en partner. Tidigare var alternativ två moraliskt tveksamt för kvinnor, varvid oddsen var annorlunda. Det gäller inte längre i Sverige. (Som enskild kvinna är det snarare en fördel, eftersom den kvarvarande konventionen gör att konkurrensen är betydligt mindre.)


Nej, det gör inte saken enklare, eftersom du blandar bort korten. Även om samma rättigheter är ett rimligt antagande så är inte samma makt det. Sex inträffar inte i ett vakuum, utan det är alltid någon form av relation inblandad. I relationer kan vi inte utgå från att båda parter har lika makt och inflytande även om båda personer formellt har samma rätt att säga nej vid ett visst enskilt tillfälle.

(Du har inga som helst problem att tänka i de här banorna när det gäller t.ex. importfruar, så det är lite magiskt att du så kategoriskt förnekar möjligheten till maktförskjutning så fort någon funderar på om kvinnor i vissa lägen kan ha mer makt.)


Precis, det bara är så. Det hindrar inte att det här ger upphov till en dynamik som (till viss grad) förskjuter makt i relationer från män till kvinnor. Man behöver inte nödvändigtvis göra något åt det, men det betyder inte att maktförskjutningen inte existerar.


Det bör de givetvis inte göra, men bara för att man inte vill ha makt innebär det inte att man inte har det ändå. I intima relationer är det väldigt vanligt att det är obekvämt att ha makt.


Det är bara obegripligt för dig eftersom du inte accepterar möjligheten att det finns en maktförskjutning i relationer där båda har formell möjlighet att tacka nej. Prova att ersätta "kvinnor" med "män" och "män" med "importfruar" och se om det känns annorlunda.

(Och, nej, jag säger inte att maktförhållandena mellan svenska kvinnor och män är sådana - det är bara för att visa på möjligheten att den formella möjligheten att säga nej måste tolkas i kontextet av relationen samt omgivningen runt.)

Som säkert framgått vid det här laget tror jag inte att kvinnor uppfattar sig varken ha eller njuter av sexuell makt. Däremot finns det en del aspekter där maktförskjutningen till kvinnor tenderar att avspegla sig. (Detta grumlas delvis av att kvinnor överlag jämför sig med den grupp av män de åtrår, snarare män i allmänhet. Detta överskattar förstås kraftigt mäns inflytande.)
Nedan talar vi om åldrar upp till ca 40, därefter sker en gradvis förskjutning i takt med att mäns sexdriv och antal minskar.

I stort bestäms maktförhållandet i en relation av vem som är mest intresserad av något - oavsett om det är sex, ömhetsbetygelser eller andra aktiviteter. Den som är minst intresserad styr hur ofta det sker, alldeles oavsett vad parterna tycker om det. Sedan förekommer det en massa spel kring det här, där t.ex. den som är minst intresserad av relationen totalt kan använda detta för att övertala den som är minst intresserad av sex att ändå gå med på det. Huvudpunkten är ändå att minst intresserad - mest makt.

Nästa aspekt är att den som investerar mest i en relation oftare blir mer kär, vilket förskjuter makten mot den andra partnern. Detta är dessutom ofta självförstärkande, eftersom vi tenderar att erbjuda mer till de vi är kära i i hopp om att vinna över dem.

Hur påverkas då förhållanden av balansen mellan kvinnor och män i stort?

1. Män är överlag mer utbytbara i relationer än kvinnor är, eftersom kvinnor har fler valmöjligheter. Notera att det inte nödvändigtvis behöver vara alternativ kvinnan skulle välja, eftersom mannen inte vet det. Det räcker att de är någorlunda trovärdiga alternativ. Nu kan du förstås vara ihop med en riktig hunk som bara behöver twittra att han är lite ledsen för att få förslag från tio kvinnor som "vill trösta honom", men för de flesta män är det inte så. Det är generellt sett betydligt lättare för kvinnor.

2. Eftersom män oftast är de som uppvaktar investerar de mer i relationen, medan kvinnorna sas njuter av uppmärksamheten. Det här kickar förstås igång vår andra aspekt ovan, och förskjuter balansen i kvinnornas favör.

(3. Kvinnor har överlag mer erfarenhet av att diskutera relationer och därför ofta större färdighet. Vidare är diskursen kring relationer av denna anledning formad efter kvinnors åsikter. Även detta ger en förskjutning till kvinnornas favör.)

Nu är förstås inte alla relationer viktade till kvinnornas favör, så det är inte svårt att hitta motexempel. Snarare är det väldigt lätt att hitta motexempel, eftersom de ex vi suktat över mest troligen haft mest makt över oss.

Eftersom även män är olika så kommer det alltid att finnas någon som misshagas. I praktiken accepterar en stor majoritet av männen att kvinnor är lika aktiva som män, och det välkomnas ofta. Några män som njuter av rollen som den som förför kommer att bli besvikna, men annars är det inte många nackdelar.

Som enskild kvinna är det här förstås en stor möjlighet för dig. Många har (som din väninna) kvar konventionen att kvinnor inte är aktiva, men så länge du inte är oerhört plump finns ingen egentlig risk. Resultatet är radikalt mindre konkurrens, med bättre chanser för dig som följd. Enda nackdelen är att du behöver kunna ta ett nej.


Å andra sidan, om du går fram till någon är oddsen att du är deras absoluta förstahandsval heller inte särskilt stor. De kanske accepterar dig, men du kan aldrig vara garanterad att inte vara en andrahandslösning.


Man bör som du säger inte skylla ifrån sig. Däremot är det naivt att tro att man helt kan bortse från maktbalansen i relationer. Om det låter sig göras, så är det enbart för att man har turen att ha en relativt balanserad relation. Om du blundar helt för det här kommer din relation sannolikt att gå åt skogen om balansen rubbas. (Sen ska man inte stirra sig blind på det - det leder inte heller till något lyckligt liv.)

[quote=bakgrundsbrus|51707755]Eftersom även män är olika så kommer det alltid att finnas någon som misshagas. I praktiken accepterar en stor majoritet av männen att kvinnor är lika aktiva som män, och det välkomnas ofta. Några män som njuter av rollen som den som förför kommer att bli besvikna, men annars är det inte många nackdelar.

Som enskild kvinna är det här förstås en stor möjlighet för dig. Många har (som din väninna) kvar konventionen att kvinnor inte är aktiva, men så länge du inte är oerhört plump finns ingen egentlig risk. Resultatet är radikalt mindre konkurrens, med bättre chanser för dig som följd. Enda nackdelen är att du behöver kunna ta ett nej.



Å andra sidan, om du går fram till någon är oddsen att du är deras absoluta förstahandsval heller inte särskilt stor. De kanske accepterar dig, men du kan aldrig vara garanterad att inte vara en andrahandslösning.



QUOTE]

Jo, det är ju en risk att man får ta ett nej. Och visst, det gör ont för stunden men sedan går livet vidare. Och andrahandslösningar verkar det ju vara ganska troligt att man skulle bli på krogen eftersom rätt många män i första hand skulle välja någon prinsessa.