Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Creator Tino Sanandaji about 2 hours ago
Mats: Fores är ett propagandaorgan finansierad av Centerpartiet som satt i system att ljuga om forskning och statistik, det är inget att ta på allvar.
”På frågan om hur många av de som invandrade till Sverige 2012 som var flyktingar, svarar sex av tio att det var fler än 30.000, när det i själva verket var runt 17.500 personer.”
Varför frågar Fores om år 2012 nu när det snart är 2015? År 2013 var antal flyktingar 30.000. En billig manipulation att fråga om 2012.
Även 2012 var flyktingar och anhöriga runt 60.000. Varför bara fråga om flyktingar?
Ett sätt som Fores fuskar är att alltid prata om sysselsättningsgrad i stället för förvärvsfrekvens. Sysselsättningsgrad bland invandrare ligger högre än förvärvsfrekvens bland annat för att det utöver arbetsmarknadspolitiska åtgärder inkluderar sjukskrivna, föräldralediga och de som saknar arbetsinkomster. Båda måtten överskatar andel med riktiga jobb.
SCB förklarar: ”En person är sysselsatt i AKU om denne har arbetat minst 1 timme under referens-veckan eller hade ett arbete som han eller hon var från¬varande från.”
De som bara jobbar en timme om veckan är få, men sjukskrivna, arbetsmarknadsprogram och de utan arbetsinkomster är en stor del av ”sysselsättningsgraden” på 63 procent.
Varför nämner inte DN att siffran de citerar inkluderar sjukskrivna, arbetsmarknadsprogram och de utan arbetsinkomster? Påpekade Fores det när de ställde sin fråga?
Sverige tar emot flest flyktingar i relation till sin befolkning i OECD. Sverige har större nettoinvandring än USA hade 1880. DN och Fores försöker fortfarande övertyga oss att invandringen är liten och att det är en "myt" att Sverige har rekordinvandring. Vem framstår som ignorant, DN eller allmänheten?
Att DN och Fores far med osanning om dessa frågor är inget nytt. Det är heller inte effektivt att dekonstruktera lögnerna en i taget. Fores har aldrig haft ett gott rykte, och allt färre tar DN på allvar i de här frågorna. Det märks att DNs ledarartikel inte har självsäkerheten i sina svammel om invandring som de hade ett par år sedan, de känner sig i tysthet hånade.
Jag svarar gärna på frågor, men försök att hålla det om boken. Kickstarter är inte rätt forum för politiskt diskussion.

Fores är en grön och liberal tankesmedja som arbetar med frågor om miljö, migration, entreprenörskap, integritet och det digitala samhället, jämställdhet, global demokratisering och moderniserad välfärd.

"Migrationsverket undantas från kravet att redovisa en treårsserie enligt 3 kap. 1 § förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag när det gäller redovisningen av grunder för beviljade tillstånd samt antalet utlänningar som ansökt om asyl fördelade efter medborgarskap, kön och ålder.

Migrationsverket undantas från kravet enligt 7 § avgiftsförordningen (1992:191) att samråda med Ekonomistyrningsverket om avgifter som myndigheten tar ut eller avser att ta ut.

Migrationsverket medges undantag från bestämmelserna i 2 kap. 1 § kapitalförsörjningsförordningen (2011:210) samt 12 § anslagsförordningen (2011:223) för anläggningstillgångar som helt eller till väsentlig del finansieras från anslaget 1:8 Från EU-budgeten finansierade insatser för asylsökande och flyktingar. Undantaget omfattar hela finansieringen av berörda anläggningstillgångar, även eventuell del som belastar annat än angivet anslag. Berörda anläggningstillgångar ska till sin helhet anslagsfinansieras. Anslaget ska avräknas det år anskaffning sker och med det belopp som motsvarar anskaffningsvärdet."

Stora delar av västra Sverige förvandlades från ödemark till kulturbygd tack vare inflyttningen av finnar på 1600-talet.

Den som pekar på att flyktinginvandringen under det senaste halvseklet endast har resulterat i ekonomiska problem bortser från de kulturpersoner med flyktingbakgrund som i dag berikar landet med sin verksamhet, de nya maträtter som vi på kort tid har lärt oss älska och den kreativa korsbefruktning med kulturer från hela jorden som vi just nu är mitt uppe i.

Sverige är inte på något vis unikt. Samma logik – att invandring stärker landet politiskt, ekonomiskt och kulturellt – kan sägas om alla fredstida invandringar genom tiderna, oavsett om det har rört sig om flyktingvågor eller arbetskraftsimmigration. Ju fler invandrare, desto starkare stat. Paradexemplet är USA. Det finns inte ett enda historiskt exempel på att invandring på sikt har varit negativ för mottagarlandet. På denna punkt är vår historiska erfarenhet glasklar – den enda form av immigration som har varit, och är, direkt skadlig är den som utgörs av krigiska invasioner.

Så varför envisas Sverigedemokraterna med att betrakta invandring som ett bekymmer? Jag kan tänka mig tre svar: (1) Usla historiekunskaper. (2) En rasistisk vilja att ”bevara Sverige svenskt”. (3) En dumhet som grundar sig i kortsiktighet, i en tendens att inte tänka längre än näsan räcker och därför stirra sig blind på de kostnader som en human flyktingpolitik uppgår till i nuläget.

Sex partier återställer nu ett av syftena med budgetreglerna - att den största partikonstellation som i förväg enas kring en budget ska kunna få igenom den i riksdagen. Det främsta alternativet, förutom kaos, vore någon form av "stor koalition" – i regering eller genom budgetmanglingar i riksdagen – men det har prövats i andra länder, gynnar ytterkantspartierna och ställer väljarna utan tydliga regeringsalternativ. Det slipper vi nu i Sverige - två tydliga regeringsalternativ finns kvar för väljarna att förhålla sig till.

På så sätt kan överenskommelsen ses som en typisk, svensk kompromiss, medelvägen mellan kaos och storkoalition.

De exempel på storkoalitioner som vi kunnat se i flera europeiska länder har i de allra flesta fall resulterat i att extrema och ytterlighetspartier kunna stärka sin ställning. Det är inte rätt väg att gå.

I stället för att fiffla med omröstningsreglerna i riksdagen borde politikerna diskutera en reform av valsystemet. Problemet är att nuvarande system bygger på en gammal partistruktur med ett stort parti (S), tre medelstora (M,FP, C) och ett litet (VPK).

I dag finns åtta partier i riksdagen varav fem är att betrakta som små, inte alltför långt över fyraprocentsspärren. Lägg därtill att ett nionde kan vara på väg in, FI. Riksdagen tenderar till att bli ostyrbar.

De små partierna får ett alltför stort inflytande över politiken. Ett fyra-femprocentsparti kan få igenom sina frågor trots att det egentligen finns en stor majoritet i riksdagen som är emot.

Valsystemet bör alltså utformas så att proportionaliteten försämras, små partier skulle missgynnas och större partier gynnas. Det kan göras på många olika sätt.

Är det demokratiskt? Ja, det tycker man till exempel i Storbritannien och Frankrike med sina majoritsval och i Tyskland med blandningen av majoritets- och proportionalitetsval. Där anser politikerna att politisk stabilitet är att föredra framför kaotisk minoritetsparlamentarism.

Ett ämne i tiden onekligen. Under året har vi sett Islamiska statens härjningar i Irak och Syrien. Fruktansvärda videor med halshuggningar har spridits på nätet. I staden Chibok i Nigeria kidnappade Boko Haram 276 flickor och hotade att sälja dem som slavar. I Kenya och Somalia har al Shabab avrättat hundratals oskyldiga civila människor.

Det har varit ett år av terror och skräck på många håll. Jag är övertygad om att Sverigedemokraternas framgångar till stor del berott på människors rädsla för vad det är som händer ute i världen.

”Lyssna på folk. Lyssna på folket.”

Så sa min lärare Pelle på Journalisthögskolan.

Det bästa rådet till en makthavare. Lyssna.

I dessa svåra tider för alla redaktioner bör vi kanske fråga oss om vi lyssnar för lite. Om vi i allt högljutt twittrande och marknadsförande av oss själva glömt att lyssna tålmodigt och ödmjukt. På folk. På folket.
...
Nu upplever jag allt mer ett journalistiskt klimat där vi makthavare tror att vi är facit. Och, värre, att vi i alltför stor utsträckning står på samma sida som det politiska etablissemanget.

Som om hetsen och det höga ton*läget, rädslan för att tycka fel, hindrar oss från att se de större perspektiven.
---
Och det vårt lands styrande vill åstadkomma, att stoppa SD, kommer bara att få motsatt effekt. Sverigedemokraterna går nu fram som enda verkliga oppositionsparti. I nästa val blir de större än Moderaterna.

Sveriges främsta politiker har i rädsla valt att fly i stället för att ta den obekväma *dialogen med SD. Och på rädslans altare har man offrat en del av vår *demokrati.

I det aktuella fallet handlar det ju om vårt flyktingmottagande, som hur än de båda blocken försöker undvika sakdiskussionen ändå innebär en belastning för det svenska samhället.

Den nya regeringen räknar med att ta 8,4 miljarder från biståndsbudgeten för flyktingmottagande i Sverige under 2015. Det betyder att till exempel Västra Götalands län får 1 200 miljoner kronor av biståndsbudgeten medan Moçambique får 760 miljoner kr och Kenya 400 miljoner kr. Blekinge län får 223 miljoner kr medan Sudan och Sydsudan får 210 miljoner kr!

Vi ”öppnar våra hjärtan” – fattiga i Afrika och Asien betalar! Här hemma får fattiga glesbygdskommuner ta ansvar – rika moderatstyrda ser på!